Ledning

Generalstaben fungerar som en del av försvarsministeriet och dess huvuduppgifter är planerings- och kontrolluppgifter. Därtill fungerar generalstaben som ett rådgivande organ för presidenten och försvarsministern.

Huvudstaben (Armed Forces General Command) ansvarar för ledandet av de väpnade styrkornas allmänna verksamhet och trupproduktionen. De oberoende försvarsgrenarna avskaffades 2014 och införlivades i generalstaben i början av 2015. Tidigare kommendörer för försvarsgrenarna blev försvarsgrensinspektörer. I 2017 års försvarskoncept har återupprättandet av försvarsgrenens staber konstaterats, men framstegen har gått långsamt. Till skillnad från andra försvarsgrenar verkar de regionala försvarsstyrkorna under ett eget självständigt högkvarter.

Operativa staben (Armed Forces Operational Command) ansvarar för ledande av operationerna (inkl. utländska operationer). Operativa staben ansvarar också för att leda de väpnade styrkorna under kriser och krig.

Utveckling av de väpnade styrkorna

Den starka utvecklingsfasen av de väpnade styrkorna planeras pågå fram till och med 2032 och omfattar:

• Ledningssystemet kommer att ändras för att förbättra beredskapen i krigstid.
• Den totala styrkan kan öka till 200 000 soldater (enligt försvarsministern till 300 000).
• Arméns verksamhet fokuserar på verksamhet i divisioner i krigstida sammansättningar och med hög beredskap.
• Man etablera en cyberstyrka på cirka 1 000 soldater.

De väpnade styrkornas ledningssystem kommer att genomgå en avsevärd utveckling som väntas vara färdig år 2032. Avsikten är att skapa en ledningsförmåga som är i linje med beredskapskraven i den strategiska rapporten:

Försvarets framgång är beroende av förmågan att genomföra gemensamma operationer. Fokus ligger på att utveckla samarbetet, särskilt mellan operativa styrkor och regionala försvarsstyrkor. I försvarskonceptet är de centrala uppgifter som ges till de regionala trupperna att förebygga fientliga aktioner i situationer som är lägre än väpnad konflikt och att stödja operativa styrkor.

Materielprojekt

Den militära utrustningen i den polska försvarsmakten inkluderar äldre men fortfarande användbar rysk utrustning och modern västerländsk utrustning som skaffats under de senaste åren. Dessutom tillverkar den polska militärindustrin inhemsk utrustning. En stor del av utrustningsanskaffningen riktas dock utomlands, främst till USA och Sydkorea. Den utrustning som ska köpas in ersätter dels det försvarsmateriel som överlämnats till Ukraina, såsom stridsvagnar och bandhaubits, men samtidigt är inköpen en del av försvarsmaktens moderniseringsprogram som har pågått under en längre tid.

Viktiga pågående materielprogram:

• ibruktagandet av de första F-35A-jaktplanen år 2024,
• Patriot-luftvärnsmissilsystem, HIMARS-raketkastarsystem och M1A2 Abrams huvudstridsstridsvagnar beställda från USA, och
• K2 huvudstridsstridsvagnar, K9 pansarvärns-haubitsar, Chunmoo-raketkastare och FA-50-stridsflygplan ska införskaffas från Sydkorea.

Internationell verksamhet

Polen har deltagit i internationella fredsbevarande- och krishanteringsoperationer sedan 1953. Hittills har nästan 90 000 polska soldater varit i mer än 70 operationer. Fram till 1990 deltog Polen endast i FN-ledda fredsbevarande operationer. Polen har deltagit i Nato ledda operationer sedan 1996. De viktigaste operationerna har varit Nato operationerna Enduring Freedom och International Stabilization Force i Irak. Liksom ISAF-uppdraget i Afghanistan, där polackerna hade kontingenter på, som mest, över 2 000 personer.