Försvarsmakten stöder andra myndigheter i deras arbete att förebygga och avvärja säkerhetshot med försvarsmaktsspecifika resurser som det inte är ändamålsenligt att skaffa för någon annan. Stödet baserar sig på försvarsmaktens lagstadgade uppgift, som utgör grund för samarbetsavtal och övning av verksamheten. Stödet ges på ett sätt som inte äventyrar försvarsmaktens huvuduppgift.

Handräckning betyder en tillfällig, på lag baserad eller mellan myndigheterna överenskommen användning av resurser för att stöda den andra partens verksamhet.

Skyldigheter som är jämförbara med handräckningsuppgifter innefattar verksamhet där försvarsmaktens insats är lagstadgad, men uppgiften är inte direkt relaterad till det militära försvaret. Sådana handräckningsuppgifter gäller främst stöd till polisen, stöd till räddningsmyndigheter i räddningsinsatser och stöd till gränsbevakningsväsendet för att stödja gränssäkerhetsuppgifter och sjösäkerhetsuppgifter.

Med försvarsmaktens normala handräckning avses uppgifter som inte förutsätter användningen av maktmedel. I handräckningsuppgifter till polisen eller gränsbevakningsväsendet kan försvarsmaktens avdelningar vid behov beväpnas. Verksamheten leds alltid av den behöriga myndigheten.

Handräckning till polisen och gränsbevakningsväsendet grundar sig på lagen om försvarsmakten. Enligt den ger försvarsmakten handräckning till polisen för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet samt för förhindrande och avbrytande av terroristbrott enligt vad som föreskrivs i lagen om försvarsmaktens handräckning till polisen (781/1980). I enlighet med vad som föreskrivs i lagen om försvarsmaktens handräckning till polisen har försvarsmakten rätt att använda militära maktmedel under polisens ledning när den bistår polisen i att förhindra eller avbryta ett terroristbrott.

Försvarsmakten ger handräckning till gränsbevakningsväsendet såsom det stadgas i lagen om gränsbevakningsväsendet (578/2005)