Frankrike är en aktiv global aktör och en flitig utvecklare av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Frankrike stöder aktivt målet i EU:s globala strategi från 2016 att utveckla tillräcklig strategisk självständighet för unionen. Som före detta kolonialmakt försvarar Frankrike sina globala intressen och utomeuropeiska territorier genom att upprätthålla ett globalt nätverk av baser med permanent stationerad personal.
De grundläggande inslagen i den franska säkerhetspolitiken är strategisk autonomi för landets väpnade styrkor, EU-medlemskap, Natomedlemskap och en oberoende kärnvapenavskräckning. Frankrike är en stor producent av trupper för EU:s militära operationer. En av EU:s operativa ledningsstaber är förlagd i Paris.
Sedan Nato inrättades har Frankrike uttryckt reservationer mot Förenta staternas dominerande ställning i Nato. Frankrike anser att beroendet av bistånd från Förenta staterna undergräver EU:s strategiska oberoende och förmåga att föra en enhetlig utrikes- och säkerhetspolitik och verkställa oberoende internationella operationer. Trots sin egendomliga säkerhetspolitik stöder Frankrike Nato och har deltagit i dess militära operationer på Balkan (IFOR, SFOR, KFOR) och i Baltien (Baltic Air Policing).
Frankrike har strävat till att utveckla EU:s militära kapacitet parallellt med Nato, men har mött motstånd från förutom USA i synnerhet från Storbritannien. Frankrike har utnyttjat den år 2016 inledda osäkerheten i de transatlantiska förbindelserna mellan USA och Europa, Storbritanniens utträde ur EU (Brexit) och den allmänna försämringen av EU:s säkerhetsmiljö för att utveckla EU:s militära kapacitet.
Frankrikes särskilda förbindelser med Tyskland bygger på Élyséeavtalet från 1963 mellan de två länderna. I avtalet fastställs ramen för samarbetet mellan Frankrike och Tyskland inom utrikes-, försvars-, utbildnings- och ungdomspolitiken. Frankrikes och Tysklands ledare träffas regelbundet, men det viktigaste forumet för samarbete mellan de två länderna är numera EU. I och med Brexit kommer de två största EU-länderna, Tysklands och Frankrikes, relativa betydelse i unionens försvarssamarbete att ytterligare öka.
Frankrike betonar den oberoende beslutsmakten i sin kärnvapenavskräckning och deltar inte i Natos kärnvapenplaneringsgrupp (Nuclear Planning Group, NPG). Frankrike är redo att erbjuda sin kärnvapenavskräckning för att försvara Europa efter eget gottfinnande. Efter Storbritanniens utträde ur EU kommer Frankrike att vara det enda EU-landet med kärnvapen. Frankrike har beslutat att fortsätta utveckla havs- och luftkomponenterna i kärnvapenavskräckningen under försvarsplaneringsperioden 2019–2025.
