Danmarks försvarspolitik

Grunden för försvarspolitiken: Nato-medlemskapet

  • Försvaret utvecklas som en del av Nato
  • Utgångspunkten för Försvarsmaktens organisation, sammansättning och beredskap
  • Danmark har deltagit i flera stridsoperationer och även lidit de största förlusterna av de nordiska länderna

Försvarsbudget 2020: 4,3 md EUR, ca. 1,4 % av BNP

Danmarks utrikesminister Martin Lidegaard och Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg 2014. Bildkälla: nato.int

Tilläggsinformation

Danmarks Nato-relation

Danmark är såsom Norge en grundande medlem av Nato. De danska erfarenheterna efter ockupationen under andra världskriget var av avgörande betydelse då landets utrikespolitiska linje stakades ut efter kriget. Danmarks strategiska plats i den omedelbara närheten av de av Sovjetunionen ockuperade östeuropeiska länderna samt de danska sundens hotade ställning erbjöd inte danskarna möjligheten att hållas obundna.

För att garantera folkets stöd till Nato-medlemskapet godkände danska regeringen inte en fullständig militär integration i Nato. De danska villkoren för medlemskapet blev likadana som de norska. Enligt dessa godkänner Danmark inte permanenta Nato-baser eller kärnvapen på sitt territorium. Begränsningarna reglerade även Natos övningsverksamhet i Danmark, med undantag för de övningar som Danmark leder. Begränsningarna trädde i kraft år 1953, men de har inte berört USA:s militära verksamhet på Grönland.

Under kalla kriget hörde Danmark till Natos regionala BALTAP (Allied Forces Baltic Approaches) -kraftgruppen, vars ansvar var försvaret av Danmark, den tyska delstaten Schleswig-Holstein och speciellt de danska sunden. För detta uppdrag hade den danska försvarsmakten samt förband ur den västtyska försvarsmakten (Bundeswehr) underställts kraftgruppen. BALTAP:s stab var placerad i Karup på Jylland, men då kommendören var en dansk officer och den även hade nationella uppdrag gick detta att kombinera med de danska nationella Nato-begränsningarna.

Som BALTAP:s efterföljare i Nato grundades år 1999 den multinationella Nordvästra armékåren (Multinational Corps Northeast, MNCNE), vilken grundades av Tyskland, Danmark och Polen. Dess multinationella stab är stationerad i Szczecin i Polen. När Estland, Lettland och Litauen anslöt sig till Nato år 2004, kom dessa med i MNCNE:s verksamhet. I staben finns representanter från totalt 24 länder, däribland Finland. Största delen är enskilda förbindelseofficerare.

Nordvästra armékårens stab leder två multinationella divisioner, den Nordvästra divisionen (Multinational Division North East) i Elblag i Polen samt Norra divisionen (Multinational Division North) i Ādaž i Lettland. Den senare leds av Danmark och till dess organisation hör Danmarks 1: a Brigad samt en lettländsk mekaniserad brigad. Huvuddelen av divisionens stab är i fredstid belägen i Ādaž och delar även i Slagelse i Danmark. Genom detta arrangemang är danska armén ihopkopplad med Natos verksamhet i Baltikum och danska arméns övningar arrangeras nuförtiden i Lettland och Estland.

Norra divisionen anslöts till Natos militära struktur i oktober 2020 och den ansvarar för Natos skärpta försvarskoncepts (Enhanced Forward Presence, EFP) förverkligande i Estland och Lettland. EFP är ett motdrag till Rysslands militära aktioner i östra Ukraina samt ockupationen av Krim. Genom att grunda den permanenta multinationella truppen bestående av en multinationell trupp på 4000 soldater förbinder sig Nato till att stärka försvaret av Baltikum och Polen. Danmarks andel av truppen är ett mekaniserat kompani på 200 man i Estland, som är en den av den bataljonsstridsgrupp som Storbritannien leder.

Totalförsvaret

Totalförsvaret (totalforsvaret) som begrepp är ännu i bruk i Danmark. Med det menar man samhällets gemensamma beredskap att svara på katastrofer och olyckor. Beredskapen består av försvarsmaktens, hemvärnstruppernas, polisens, räddningsväsendets och frivilligorganisationers personal och material.

Den danska försvarsmakten uppfattas ha nationella uppdrag i hemlandet specifikt genom totalförsvaret. Speciellt den maritima säkerheten framhävs. Marinens fartyg och luftvapnets flygplan deltar i övervakningen av utsläpp till havs och vid behov bekämpningen av dessa. Marinens isbrytare understöder främst den civila skeppstrafiken. Försvarsmaktens helikoptrar har en viktig roll i att stöda polisen, bland annat med att leta efter försvunna eller genom lufttransportuppdrag, där speciellt evakueringar till havs ses som särskilt viktiga räddningsuppdrag.

Danmarks värnplikt

Danmark har en allmän värnplikt för männen, men endast 20 procent av den manliga årskullen fullgör sin värnplikt och de flesta av dem frivilligt. De tjänstgöringsuppdrag som man inte finner frivilliga till lottas ut. Kvinnor kan om de så vill delta i uppbåden och tjänstgöra som beväringar. Årligen fullgör ungefär 4200 personer beväringstjänstgöringen. Invånarna på Grönland och Färöarna är inte värnpliktiga.

Största delen av beväringarna genomgår en fyra och en halv månad lång utbildning, som inbegriper militära baskunskaper samt befolkningsskydd och uppgifter kopplade till totalförsvaret. En del av de som fullgjort sin tjänstgöring flyttas till hemvärnstrupperna eller till räddningstjänstens reserver.

Hemvärnstrupperna är en frivillig försvarsorganisation, som är en del av Försvarsmakten. Hemvärnstruppernas uppgift är att under en kris eller krigstid säkra viktiga objekt för samhälleliga funktioner. Försvarsgrenarna har egna hemvärnstrupper, som till exempel i marinen bistår i sjöräddningsuppdrag och sjöövervakningen. Hemvärnet stöder Försvarsmakten i att bevaka baser och anläggningar. Hemvärnet stöder även civila myndigheter i att söka efter försvunna och vid arrangemang av stora evenemang. Den aktiva delen av hemvärnstrupperna omfattar ungefär 16 000 medlemmar och dessutom finns det en ca. 30 000 man stor reserv i registren.

I Armén kan man fullgöra en åtta månader lång värnpliktsutbildning (Mobiliseringsværnpligt), varefter man placeras i den utbildade truppens reserv i fem år. Efter den fyra månader långa beväringsutbildningen kan man även utbilda sig för internationella krishanteringsuppdrag.

Beväringsutbildningens längd varierar mycket mellan olika regementen, till exempel i Kungens livgarde räcker beväringsutbildningen åtta månader och i Kavallerieskadronen ett år. Även i marinen och luftvapnet tjänstgör en liten mängd beväringar med övervaknings- och bevakningsuppdrag.

Källor och länkar

Källa: www.fmn.dk