Norges försvarspolitik
- Det transatlantiska förhållandet grunden för försvaret
- Försvaret beroende av Natoförstärkningar
- Förmåga att operera i de nordliga områdena betonar betydelsen av flygvapnet samt marinen
- Flygvapnet idkar nordiskt samarbete (Arctic Challenge -övningar)
- Regelbundet krigsövningssammarbete med Nato återupptas
- De största försvarsutgifterna i Norden
- En stabil utveckling av statsfinanserna möjliggör en jämn tillväxt i försvarsanslagen
- Försvarsanslagen 2020: 5,7 miljarder euro, 1,6 % BNP
Tilläggsinformation
Norge och Nato
Det norska försvaret har under hela Natomedlemskapet varit mycket beroende av de allierades förstärkningar samt av att dessa anländer i tid. Under kalla kriget hörde till Natos militära struktur trupper, vars uppgift var förstärkningen av Norges försvar. Dessa s.k. ”öronmärkta alliansförstärkningar” lades ner under 1990-talet, men allierade trupper från till exempel USA, Storbritannien, Tyskland, och Holland övar ännu i Norge. Till övningen Cold Response, som Norge leder, bjuds även trupper från Sverige och Finland in, och många Natoländer deltar i övningen för att träna vinterkrigsföringsfärdigheter.
Nato arrangerade i Norge år 2018 övningen Trident Juncture, vilken var den största krigsövningen i Europa efter kalla kriget. I den deltog 50 000 soldater från 29 medlemsländer samt från partnerskapsländerna Sverige och Finland, även om den utfördes under Natos grundfördrags artikel 5, som stipulerar om de gemensamma säkerhetsgarantierna mellan medlemsländerna. Trident Juncture är en övning med s.k. hög synlighet, vilken arrangeras med tre års mellanrum. 2018 års övning framhävde de nordliga områdenas växande betydelse samt Norges strategiska position på Natos norra flank.
Under Natos Trident Juncture -manöver år 2018 beskyllde Norges försvarsmakt Ryssland för GPS-störning i Nordnorge. Störningarna påstods också utgöra en fara för flygtrafiken. Norges militära underrättelse lokaliserade störningsutrustningen till flygfältet i Luostari, Petsamo, vilken ligger ca 16 km från Norges gräns. Störningen omfattade även finska Lappland.
Norges och USA:s militära relationer
Då Norge anslöt sig till Nato 1949 påbörjades även de militära relationerna till USA. Så som övriga västeuropeiska länder fick Norge försvarsmateriel samt infrastrukturmedel genom det amerikanska stödprogrammet Military Aid Programme. Genom stödet anskaffade Norge ännu på 1960-talet billigt F-5 Freedom Fighter -jaktplan.
USA:s mest betydelsefulla stöd till Norge var förhandslagringen av tung militärutrustning. På basis av ett avtal slutet år 1981 mellan Norge och USA lagras amerikanskt tungt militärmateriel, vilken tillhör marininfanteriförband, i Trøndelags område i centrala Norge. Marine Corps Prepositioning Program Norway -avtalet har förnyats år 1995 och 2005 och sedan 1990-talet har Norges försvarsmakt ansvarat för underhållet och bevakningen av materialet. Det lagrade materialet är inte endast avsett för Norges försvar, utan material har även sänts till krigen i Irak och Afghanistan. Komplettering av förråden påbörjades år 2005. År 2012 påbörjades moderniseringen av materialet för att motsvara de förnyade marininfanteritruppernas organisation. Efter kriget i Ukraina samt den ryska ockupationen av Krim år 2014, flyttade USA Abrams-stridsvagnar samt andra bepansrade fordon till depåerna i Norge. Materialet har efter detta använts i bl.a. Finland under manövern Arrow 18 som Finland, Norge och USA deltog i.
Amerikanska fordon lagrade i Trøndelag i centrala Norge. Bildkälla: commons.wikimedia.org
För att motta förstärkningar från USA:s flygvapen skapades det s.k. COB-avtalet (Collocated Operating Bases) år 1974. I avtalet nämns nio norska flygbaser, som förbereddes för att ta emot flygflottiljer från USA:s flygvapen. Orsaken till COB-avtalet berodde delvis på Norges och Danmarks beslut att inte tillåta alliansens permanenta baser på sin mark. Baserna utrustades för att ta emot vissa flygplanstyper genom att förvara behövligt fältmaterial, beväpning samt bränsle på förhand samt genom att ha kapacitet för att inhysa 1000 personer under krigstid. Som mest uppgick de planerade allierade förstärkningarna av Norges flygvapen till 170 flygplan. Avtalet förnyades år 2009 och då minskades antalet mottagande baser till två, en i norr och en i söder.
Övergripande säkerhet
I Norge används fyra principer som utgångspunkt för beredskap:
- Ansvar: varje myndighet ansvarar för beredskapen inom eget ansvarsområde
- Stabilitet: exceptionella situationer skall i mån av möjlighet styras av samma organisation som i normala situationer
- Närhet: ärenden skall avgöras nära och så lågt som möjligt i organisationerna
- Samarbete: varje myndighet skall sträva efter att stöda lösningen av exceptionella situationer genom aktivt samarbete
I Norge ansvarar rätts- och beredskapsministeriet (justis- og beredskapsdepartementet), vilken närmast motsvarar det finländska Inrikesministeriet, för beredskapsfrågor. Under försvarsministeriet finns en skild nationell säkerhetsmyndighet (Nasjonal sikkerhetsmyndighet, NSM) vilken ansvarar för nationella datasäkerhet samt fysisk säkerhet. Den är även den ledande myndigheten i frågor som berör informationssäkerhet. NSM koordinerar åtgärder inom informationssäkerhet och ger till exempel varningar vid eventuella cyberattacker.