Sveriges försvarspolitik

Försvarets grundstenar

  • Enheter inom armén, marinen och flygvapnet som är direkt gripbara för operationer i Sverige och utomlands (insatsförsvar)
  • Värnplikten som avskaffades 2010 återinfördes i och med försvarsbeslutet 2015
  • Den nationella försvarskapaciteten utvecklas på basis av den förändrade militära situationen i Östersjöregionen och i norra Europa – Fokus är lagd på att återupprätta det nationella försvarets prestationsförmåga för att bättre återspegla det förändrade säkerhetspolitiska läget i Östersjöregionen.
  • Försvarsförmågan utvecklas i samarbete med andra stater
  • Internationellt samarbete är en viktig del av återuppbyggnaden av försvarskapacitet
  • Försvarsutgifter 2019
    • Totalförsvaret 6,2 miljarder euro (1,2 % av BNP), varav det militära försvarets andel 4,9 miljarder euro
  • Överbefälhavare, General Micael Bydén. Bildkälla: Försvarsmakten..

Tilläggsinformation

Sveriges försvar förändrades kraftigt efter kalla kriget. I en rad försvarsbeslut skars de starka försvarsstyrkorna, som skapats under det kalla kriget, baserats på allmän värnplikt och dimensionerats för att avvärja en angripare, ned med hård hand.

Mellan 1992 och 2009 minskade Försvarsmaktens krigsstyrka från 700 000 reservister till cirka 50 000 yrkesmilitärer och frivilliga soldater. Sveriges försvarsutgifter sjönk från nästan tre procent av BNP till mindre än 1 procent då försvarsutgifterna var som lägst.

Orsaken till nedskärningarna var den förändrade hotbilden efter Sovjetunionens upplösning. Sverige ansågs inte stå inför ett militärt hot på åtminstone tio år. En ”strategisk time-out” togs i Försvarsmaktens utvecklingsarbete och tyngdpunkten i arbetet lades på internationella krishanteringsuppgifter.

I försvarsberedningens rapport från 1999 konstateras att Försvarsmakten inte längre behöver förbereda sig på att avvärja ett storskaligt anfall riktat mot Sverige. Försvarsmaktens regionala ledningssystem avvecklades och den operativa planeringen avbröts. Befästningar och system byggda för att bekämpa en storskalig invasion demonterades och avvecklades. Till exempel demonterades talrika fasta kanonställningar inom kustartilleriet och krigstida vägbaser övergavs i flygvapnet.

2009 beslutade riksdagen, om än med knapp majoritet, att lämna värnplikten vilande. Den skulle ersättas med ett frivilligt försvarssystem med en maximal styrka på cirka 50 000 yrkesmilitärer och hemvärnssoldater. Heltidsanställda soldater och soldater i beredskap rekryterades för att ersätta de värnpliktiga. Syftet var att etablera en snabbt tillgänglig yrkesstyrka som lämpar sig för ett brett spektrum av uppgifter främst inom internationella uppgifter. Planerna omintetgjordes snabbt av rekryteringssvårigheter, uppsägningar av personal i förtid och otillräckliga anslag. Efter den försämrade internationella situationen och Rysslands invasion av Krim 2014 beslutade riksdagen att återinföra värnplikten.

2017 ändrades värnplikten till könsneutral. Varje svensk medborgare som är 18 år eller äldre får ett elektroniskt uppbådsformulär att besvara. På grundval av svaren kallas de lämpligaste personerna till uppbåd och det erforderliga antalet personer beordras i militärtjänst. Under perioden 2017–2018 beordrades årligen bara 4 000 personer i tjänst, men senast 2025 förväntas antalet öka till 8 000.

Enligt försvarsbeslutet 2020 kommer den förändrade militära situationen i Östersjöområdet och norra Europa fortsättningsvis att avspegla sig i utvecklingsmålen för Försvarsmakten. Tyngdpunkten ligger på att återställa det inhemska försvarets prestationsförmåga.

I försvarsbeslutet enades regeringen och en del av den borgerliga oppositionen om en betydande ökning av försvarsutgifterna för perioden 2022–2024. Försvarsbudgeten ökas med 480 miljoner euro årligen från 2022 till 2024. Inom försvarsbudgeten överförs medel från Försvarsmaktens materielverk (FMV) till Försvarsmaktens driftskostnader. Tack vare ökningarna kan försvarsutgifternas andel av BNP stiga till 1,5 procent 2024.

Försvarsministrarna Peter Hultqvist och Jussi Niinistö undertecknar avtalet om försvarssamarbete 2018. Bildkälla: Statsrådet

Ruotsin puolustusyhteistyö

Sverige förbereder sig att ge och ta emot militär hjälp i enlighet med Sveriges unilaterala solidaritetsförklaring som riksdagen beslutade om 2009.Den innebär att Sverige inte kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland i EU, Norge eller Island. Sverige förväntar sig att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.

Det nordiska försvarssamarbetet styrs av ett samarbetsarrangemang kallat Nordefco (Nordic Defence Cooperation), där alla nordiska länder är involverade. Nordefco har som mål att utveckla medlemsstaternas nationella försvarskapacitet och underlätta ibruktagning av gemensamma kostnadseffektiva system. Försvarssamarbetets kärnområden är koordinering av material- och övningssamarbetet, men också försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland styrs formellt av Nordefco.

Sverige har som mål att utveckla försvaret i samarbete med andra länder och betonar vikten av internationellt samarbete som ett sätt att bygga upp försvarskapaciteten. Sverige undertecknade 2014 ett så kallat HNS-avtal (Host Nation Support) med Nato. Avtalet utgör den praktiska ramen för hur det går till att bland annat få militärt stöd från alliansen. År 2016 undertecknade Sverige och USA ett samarbetsavtal angående utbildning och försvarsmaterial. Avtalet syftar till att stärka det militära samarbetet mellan Sverige och USA i Östersjöregionen. Under 2018 utvidgades avtalet till ett tri lateralt intentionsavtal undertecknat av USA:s, Sveriges och Finlands försvarsministrar. Den sammanför och kompletterar redan existerande bestämmelser beträffande olika övnings- och utbildningssamarbeten.

I september 2020 antog Sveriges riksdag en lag som gör det möjligt för regeringen att i ett krisläge besluta om givande av militärt bistånd till eller besluta om att ta emot militärt bistånd från Finland. Tidigare krävde detta riksdagens godkännande. Militärt bistånd under krig kräver även i fortsättningen ett godkännande av riksdagen.

Försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige började intensifieras år 2015 i och med att ländernas försvarsministrar offentliggjorde en gemensam rapport om de politiska riktlinjerna för samarbete mellan länderna. Det här så kallade FISE-samarbetets syfte är att utvidga samarbetet till att omfatta inte bara övningar, utan även utveckling av interoperabilitet och förmågor samt operativ planering. Ländernas försvarsministrar undertecknade ett specificerande avtal 2018. I det svenska försvarsbeslutet 2015 underströks särskilt betydelsen av samarbetet mellan länderna för den svenska Försvarsmaktens utveckling. I december 2019 undertecknade försvarscheferna ett militärt strategiskt koncept som ytterligare fördjupar samarbetet inom operativ planering och övnings- och utbildningsverksamhet.

I det fördjupade samarbetet var marinen en föregångare. Den första övningen mellan Nylands brigad och svenska marinens amfibieregemente genomfördes redan 2001. Enligt planerna skall den gemensamma svensk-finska amfibieenheten (SFATU) uppnå full operativ beredskap under 2023. Grunden för det marina samarbetet mellan länderna är den gemensamma sjölägesbilden (Sea Surveillance Cooperation Finland-Sweden, SUCFIS) som man enades om 2006. Enheter inom de finska och de svenska ytstridsflottiljerna bildar en gemensam stridsavdelning Swedish-Finnish Naval Task Group (SFNTG) som blev preliminärt operativ år 2017. Såväl ytsridsflottiljerna som kustjägarenheterna övar årligen tillsammans i Lovisa- och SWEFINEX-övningarna.

Sedan 2013 har Arctic Challenge flygstridsövningen hållits vartannat år i Nordkalotten. Övningsdeltagarna kommer från det svenska, finska och norska flygvapnet och de stöder sig på flygbaserna i Luleå, Rovaniemi och Bodø. I övningen deltar ungefär 100 stridsflygplan och den är en av Europas största flygstridsövningar. År 2019 deltog enheter även från USA, Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och Danmark i övningen.

Som ett led i förberedelserna för att ta emot utländskt bistånd anordnade Sverige den omfattande Aurora militärövningen med över 19 000 soldater under 2017.  I övningen deltog trupper från sju EU- och nordiska länder samt från USA. Auroraövningen planerad för 2020 ställdes in på grund av Covid-19-pandemin.