Tysklands säkerhetspolitik

Huvudprinciper

  • Målet är att skydda medborgarna i alla situationer
  • Baserat på ett brett säkerhetskoncept
  • Fredliga medel som prioritet
  • Frihet och mänskliga rättigheter kan också skyddas med kraftiga medel
  • Kris- och konfliktförebyggande tillsammans med allierade och partner
  • Tyskland är en stark medlem av Nato och stöder aktivt EU, FN och OSSE
  • Natos allianssolidaritet: Tyskland förbinder sig alltid att försvara andra Natoländer

Tilläggsinformation

Säkerhetspolitiska utmaningar och hot som definierats av Tyskland:

  • Gränsöverskridande terrorism
  • Hot inom cyber- och informationsmiljön
  • Konflikter mellan stater
  • Bräckliga stater och dålig förvaltning
  • Kapprustning och spridning av massförstörelsevapen
  • Fara för information, transport, underhåll och handelsförbindelser
  • Konsekvenser av klimatförändringen
  • Okontrollerad invandring
  • Epidemier och pandemier

Tysklands säkerhetspolitiska miljö har blivit mer komplex och svårare att förutsäga. Den politiska och sociala oron i arabvärlden, de efterföljande flyktingströmmarna, det växande hotet från terrorism och den pågående krisen i Ukraina har tvingat till omvärderingar. Växande utmaningar inkluderar cyberattacker och cyberbrott. Till exempel möter de tyska väpnade styrkorna dagligen 4000 till 5000 cyberattackförsök.

Enligt regeringens säkerhets- och försvarspolitiska utredning (Weissbuch 2016) inkluderar landets säkerhetspolitiska intressen bland annat:

  • skydda landets suveränitet och medborgare
  • skydd av budförvantarnas territoriella integritet, suveränitet och medborgare
  • de egna medborgarnas välbefinnande skapad av en välmående ekonomi och fri världshandel
  • Fördjupning av den europeiska integrationen
  • stärka det transatlantiska partnerskapet

Den sista punkten hänvisar till förhållandet mellan Europa och Förenta staterna, som har varit av stor betydelse för Tyskland under perioden efter andra världskriget. Även om Tyskland är medlem i Nato, är dess viktigaste militära allierade USA. Tyskland är å andra sidan viktigt för Förenta staterna framför allt som det viktigaste basområdet för militära operationer i Mellanöstern och Afrika.

I Tyskland finns det cirka 36 000 amerikanska trupper permanent stationerade, med många garnisoner och baser, främst i Bayern. Under det kalla kriget på 1980-talet var antalet amerikanska trupper tio gånger högre än nuförtiden. I Tyskland finns bland annat högkvarteret för Förenta staternas styrkor i Europa (USEUCOM), högkvarteret för Förenta staternas styrkor i Afrika (USAFRICOM), staben för Förenta staternas arméstyrkor i Europa (USAREUR), två pansarbrigader, en mekaniserad brigad, en helikopterbrigad och ett stort antal stödande vapenslagstrupper. I Tyskland är dessutom stationerade staben för Förenta staternas flygvapen i Europa (USAFE), staben för luftarmé, en jaktflygflottilj och en lufttransportflygflottilj. Förenta staterna har för avsikt att minska sina trupper stationerade i Tyskland.

Tyskland deltar i Natos permanenta beredskapsstyrka (Nato Response Force, NRF) genom att hålla 5 000 soldater i permanent hög beredskap. Dessutom turas Tyskland om med andra stora Natoländer att leda markstyrkan i VJTF-beredskapsstyrkan, som är kärnan i NRF.

År 2013 introducerade Tyskland åt andra Nato-länder det så kallade ramstatkonceptet (Framework Nations Concept, FNC). Konceptets huvudidé är att utnyttja Nato- och partnerländernas militära kapacitet under ledning av större Nato-länder. Genom FNC försöker Tyskland förbättra och skärpa de europeiska, särskilt mindre, väpnade styrkornas militära kapaciteter och samarbete med stora Nato-länders väpnade styrkor. Det tyskledda FNC-samarbetet involverar både Nato-länder och partnerländer, bland annat Finland och Sverige.

Tysklands långsiktiga mål i EU: s säkerhets- och försvarspolitik är att skapa Europas säkerhets- och försvarsunion, men att undvika dubblering av strukturer med Nato. Tyskland deltar ständigt i EU:s beredskapsgrupper (Battle Groups) med trupper av olika storlekar. Tyskland har aktivt deltagit i utvecklingen av det så kallade permanenta strukturella samarbetet (Permanent Structured Cooperation, PESCO) som är en del av EU:s gemensamma försvarspolitik.

Källor och länkar