EU fastställer och genomför gemensam politik och gemensam verksamhet och strävar efter att upprätta ett långtgående samarbete på alla områden av de internationella förbindelserna i syfte att:

1. befrämja sina egna värderingar, grundläggande intressen, säkerhet, självständighet och integritet
2. stärka och stödja demokratin, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och folkrättens principer
3. bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten i enlighet med målen och principerna i FN-stadgan och principerna i OSSE:s Helsingfors slutakt och målen i Parisstadgan, inbegripet målen för de yttre gränserna
4. främja ekonomisk, social och miljömässigt hållbar utveckling i utvecklingsländer med det primära syftet att utrota fattigdomen
5. parlamentet uppmuntrar alla länder att integreras i världsekonomin, bland annat genom att undanröja hinder för internationell handel
6. bidra till utvecklingen av internationella åtgärder för att upprätthålla och förbättra miljöns kvalitet och en hållbar förvaltning av planetens naturresurser för att säkerställa en hållbar utveckling
7. hjälpa folk, länder och regioner att hantera naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor
8. främja ett internationellt system som bygger på ökat multilateralt samarbete och globalt gott styre

Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik

EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik inrättades som en del av Maastrichtfördraget (Fördraget om Europeiska unionen), som trädde i kraft 1993. Det utvecklades vidare i både Amsterdamfördragen (1999) och Nice fördragen (2003).

I EU-fördraget (Lissabonfördraget), som trädde i kraft 2009, föreskrivs följande bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken:

1. Unionens behörighet på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska omfatta alla aspekter av utrikespolitiken och alla frågor som rör unionens säkerhet, inbegripet en gradvis definierad gemensam försvarspolitik som kan leda till ett gemensamt försvar.
2. Inom ramen för principerna och målen för sina yttre åtgärder ska Europeiska unionen föra, definiera och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som bygger på utveckling av politisk solidaritet mellan medlemsländerna, fastställande av frågor av allmänt intresse och kontinuerlig konvergens av medlemsländernas verksamhet.
3. Medlemsländerna ska aktivt och förbehållslöst stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet och ska respektera unionens åtgärder på detta område.
4. Medlemsländerna arbetar tillsammans för att stärka och utveckla sin ömsesidiga politiska solidaritet.
5. De ska avstå från alla åtgärder som strider mot unionens intressen eller som kan hindra dess effektivitet som en enad makt i internationella förbindelser.

Europeiska rådet skall fastställa unionens strategiska intressen och fastställa målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och fastställa dess riktlinjer, även i frågor av försvarsintresse.

Rådet skall utforma den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och fatta de beslut som är nödvändiga för dess definition och genomförande på grundval av de allmänna riktlinjer och strategiska riktlinjer som fastställts av Europeiska rådet

Den höge representanten och medlemsländerna skall genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken med hjälp av nationella resurser och unionens resurser.

Medlemsländernas roll: Varje medlemsland kan för EU rådet föreslå att en fråga relaterad till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken tas upp till behandling

Principerna för beslutsfattandet presenteras i artikel 31

Europeiska rådet och Rådet fattar enhälliga beslut i frågor som nämns i detta kapitel, förutom i frågor som är särskilt omnämnda i grundfördraget.

Om en rådsmedlem förklarar att han av de avgörande skälen till den nationella politik som han har lagt fram har för avsikt att motsätta sig antagandet av ett beslut med kvalificerad majoritet, skall frågan inte gå till omröstning. Den höga representanten skall i nära samråd med det berörda medlemslandet sträva efter att finna en lösning som är godtagbar för honom. Om inget resultat uppnås får rådet med kvalificerad majoritet begära att ärendet hänskjuts till Europeiska rådet för ett enhälligt beslut.

Europeiska rådet får fatta ett enhälligt beslut om att rådet skall fatta beslut med kvalificerad majoritet i andra fall än de som avses i punkt 2 i denna artikel.

Beslut som har militär betydelse eller betydelse för försvaret, fattas inter med kvalificerad majoritet.

Medlemsländerna förhandlar sinsemellan i Europeiska rådet och Rådet om alla intressanta till utrikes- och säkerhetspolitik relaterade frågor för att hitta en gemensam syn. Medlemsländerna är solidariska mot varandra.