EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
- EU:s verksamhet på internationell nivå
- På basen av EU:s egna principer som den också eftersträva att främja på annat håll
- Demokrati
- Rättsstat
- De mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet
- Respekt för mänskovärde
- Jämställdhet och solidaritet
- Efterfölja principerna i FN-stadgan och internationell rätt
Tilläggsinformation
EU fastställer och genomför gemensam politik och gemensam verksamhet och strävar efter att upprätta ett långtgående samarbete på alla områden av de internationella förbindelserna i syfte att:
- befrämja sina egna värderingar, grundläggande intressen, säkerhet, självständighet och integritet
- stärka och stödja demokratin, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och folkrättens principer
- bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten i enlighet med målen och principerna i FN-stadgan och principerna i OSSE:s Helsingfors slutakt och målen i Parisstadgan, inbegripet målen för de yttre gränserna
- främja ekonomisk, social och miljömässigt hållbar utveckling i utvecklingsländer med det primära syftet att utrota fattigdomen
- parlamentet uppmuntrar alla länder att integreras i världsekonomin, bland annat genom att undanröja hinder för internationell handel
- bidra till utvecklingen av internationella åtgärder för att upprätthålla och förbättra miljöns kvalitet och en hållbar förvaltning av planetens naturresurser för att säkerställa en hållbar utveckling
- hjälpa folk, länder och regioner att hantera naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor
- främja ett internationellt system som bygger på ökat multilateralt samarbete och globalt gott styre
Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik
EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikinrättades som en del av Maastrichtfördraget (Fördraget om Europeiska unionen, SEU), som trädde i kraft 1993. Det utvecklades vidare i både Amsterdamfördragen (1999) och Nice fördragen (2003).
I EU-fördraget (Lissabonfördraget), som trädde i kraft 2009, föreskrivs följande bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken:
Särskilda bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (kapitel 2)
Artikel 23
- Unionens behörighet på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska omfatta alla aspekter av utrikespolitiken och alla frågor som rör unionens säkerhet, inbegripet en gradvis definierad gemensam försvarspolitik som kan leda till ett gemensamt försvar.
- Inom ramen för principerna och målen för sina yttre åtgärder ska Europeiska unionen föra, definiera och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som bygger på utveckling av politisk solidaritet mellan medlemsländerna, fastställande av frågor av allmänt intresse och kontinuerlig konvergens av medlemsländernas verksamhet.
- Medlemsländerna ska aktivt och förbehållslöst stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet och ska respektera unionens åtgärder på detta område.
Medlemsländerna arbetar tillsammans för att stärka och utveckla sin ömsesidiga politiska solidaritet.
De ska avstå från alla åtgärder som strider mot unionens intressen eller som kan hindra dess effektivitet som en enad makt i internationella förbindelser.
Rådet och den höge representanten skall se till att dessa principer respekteras.
Artikel 26
- Europeiska rådet skall fastställa unionens strategiska intressen och fastställa målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och fastställa dess riktlinjer, även i frågor av försvarsintresse. Befattar nödvändiga beslut.
Om den internationella situationen så kräver ska Europeiska rådets ordförande sammankalla ett extra möte i Europeiska rådet för att fastställa de strategiska riktlinjerna för unionens politik när det gäller situationen i fråga.
- Rådet skall utforma den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och fatta de beslut som är nödvändiga för dess definition och genomförande på grundval av de allmänna riktlinjer och strategiska riktlinjer som fastställts av Europeiska rådet. Rådet och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik ska säkerställa samstämmigheten, samstämmigheten och effektiviteten i unionens åtgärder.
- Den höge representanten och medlemsländerna skall genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken med hjälp av nationella resurser och unionens resurser.
Artikel 27
- Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, som skall leda rådet (utrikes frågor) skall delta i utarbetandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken med sina förslag och ansvara för genomförandet av de beslut som fattas av Europeiska rådet och rådet.
Artikel 30
- Varje medlemsland, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik eller den höge representanten får med kommissionens stöd hänskjuta frågor som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken till rådet och får lägga fram initiativ och förslag för rådet från den höge representanten.
- Om ett beslut snabbt måste fattas skall den höga representanten på eget initiativ eller på begäran av ett medlemsland sammankalla ett extra rådsmöte inom 48 timmar och, om det är absolut nödvändigt, en kortare period.
Artikel 31
- De beslut som avses i detta kapitel skall fattas enhälligt av Europeiska rådet och rådet, om inte annat föreskrivs i detta kapitel. Rättsakter kan inte antas. En rådsmedlem som avstår från att rösta kan motivera att han avstår från att rösta genom att göra ett formellt uttalande i enlighet med detta stycke. I sådana fall ska det berörda medlemslandet inte kunna tillämpa det beslutet, utan ska vara skyldig att godta att beslutet är bindande för unionen. I enlighet med ömsesidig solidaritet ska det berörda medlemslandet avstå från alla åtgärder som kan strida mot eller förhindra fackliga åtgärder enligt det beslutet och respektera dess ståndpunkt. Om de rådsmedlemmar som har motiverat sin återhållsamhet på detta sätt företräder minst en tredjedel av medlemsländerna och minst en tredjedel av unionens befolkning, får inget beslut fattas.
- Genom undantag från punkt 1 skall rådet fatta beslut med kvalificerad majoritet
- om antagande av ett beslut om fastställande av unionens åtgärder eller ståndpunkt på grundval av Europeiska rådets beslut om unionens strategiska intressen och mål enligt artikel 22.1
- när ett beslut om fastställande av unionens åtgärder eller ståndpunkt, på grundval av ett förslag från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, fattats efter det att Europeiska rådet uttryckligen har begärt det på eget initiativ eller på initiativ av den höge representanten,
- när beslut fattas om genomförandet av ett beslut om fastställande av unionens åtgärder eller ställning
- om utnämning av en särskild representant i enlighet med artikel 33.
Om en rådsmedlem förklarar att han av de avgörande skälen till den nationella politik som han har lagt fram har för avsikt att motsätta sig antagandet av ett beslut med kvalificerad majoritet, skall frågan inte gå till omröstning. Den höga representanten skall i nära samråd med det berörda medlemslandet sträva efter att finna en lösning som är godtagbar för honom. Om inget resultat uppnås får rådet med kvalificerad majoritet begära att ärendet hänskjuts till Europeiska rådet för ett enhälligt beslut.
- Europeiska rådet får fatta ett enhälligt beslut om att rådet skall fatta beslut med kvalificerad majoritet i andra fall än de som avses i punkt 2 i denna artikel.
- Punkterna 2 och 3 skall inte tillämpas på beslut som har militära konsekvenser eller försvarskonsekvenser.
- Rådet skall fatta beslut med en majoritet av sina medlemmar i procedurfrågor.
Artikel 32
Medlemsländerna skall samråda med varandra i Europeiska rådet och rådet i alla utrikespolitiska frågor och säkerhetspolitiska frågor av allmänt intresse för att fastställa en gemensam strategi. Varje medlemsstat skall samråda med övriga medlemsländer inom Europeiska rådet eller rådet innan den vidtar några internationella åtgärder eller gör åtaganden som kan påverka unionens intressen. Medlemsländerna ska genom tillnärmning av sina åtgärder se till att unionen kan försvara sina intressen och värderingar på den internationella fronten. Medlemsländerna står i solidaritet med varandra.
Källor och länkar
Utrikestjänsten: Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik:
https://eeas.europa.eu/topics/common-foreign-security-policy-cfsp_en
Utrikesministeriet: Finland som aktör i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik:
https://um.fi/eu-s-gemensamma-utrikes-och-sakerhetspolitik