EU godkände år 2016 den s.k. globalstrategin för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Strategin kompletterades år 2019, då målsättningarna och tillvägagångssätten i en värld i förändring godkändes.

Globalstrategin

Enligt globalstrategin har EU-länderna åtagit sig att lösa fredliga tvister och samarbete genom gemensamma institutioner, och medlemsländerna har tillräckliga resurser för att hantera potentiella militära hot.

EU är i första hand beredd på att förebygga och bekämpa interna problem. Även nya hot från länder utanför regionen ska kunna bekämpas. EU:s strategi handlar främst om kampen mot hot som är viktiga för unionen som helhet. Medlemsländerna ansvarar själva för att upprätthålla den yttre och inre säkerheten på sitt område.

EU är en global aktör, vilket också innebär en risk att den associeras till avlägsna konflikter och kriser. Därför är EU berett att ta ansvar för den internationella säkerheten och bidra till att bygga en rättvisare värld.

Många länder och regioner riskerar att hamna i en spiral av konflikter, otrygghet och fattigdom. Konflikter förstör inte bara samhällets och ekonomins grundvalar, utan utgör också en grogrund för den organiserade brottsligheten, förhindrar investeringar och omöjliggör normal ekonomisk verksamhet. De kan också leda till extremism, terrorism och till slut till att statliga institutioner kollapsar. Våldsamma och långvariga konflikter hotar den regionala stabiliteten och påverkar också EU-medlemsländernas intressen och säkerhet.

Terrorism, spridning av massförstörelsevapen, regionala konflikter, kollapsande stater och organiserad brottslighet har utpekats som centrala hot i EU:s säkerhetsstrategi. Internationell terrorism är ofta kopplad till våldsbejakande religiös extremism. Europa ses som ett mål och ett stödområde för terrorister, även om orsakerna till terrorismen inte nödvändigtvis är kopplade till Europa.

Spridningen av massförstörelsevapen utgör också ett hot mot EU-ländernas säkerhet, även om hotet om deras utbredda användning har minskat jämfört med det kalla kriget tid. Förutom kärnvapen och strålningsmaterial omfattar denna grupp biologiska och kemiska vapen eller användning av dem som ett medel för terror.

Sönderfallna eller i övrigt handlingsförlamade stater ökar den instabilitet som också återspeglas på EU:s område. Kollapsen av stater eller samhällsstrukturer och undermålig förvaltning utgör en grogrund för organiserad brottslighet. Å andra sidan kan spridning av brottslighet allvarligt undergräva hela samhällets fundament.

I EU:s strategi fastställs olika sätt att bemöta säkerhetshot.  Av Unionen krävs tätare samarbete i kampen mot terrorismen samt åtgärder för att förhindra spridning av massförstörelsevapen och för att hantera regionala konflikter. Fokus ligger på EU:s närområde, men EU förbereder sig också på att agera längre bort.

EU har förbundit sig att stärka den internationella säkerhets- och rättsordningen och i synnerhet FN:s roll. Utöver multilateralt samarbete intensifierar EU bilaterala partnerskap med viktiga aktörer. Dessa åtgärder syftar i första hand till att vara konfliktförebyggande.

Målet är att skapa ett mer aktivt, funktionsdugligt och enat EU som vid behov kan hantera kriser i ett tillräckligt tidigt skede, kraftfullt och snabbt.

Målsättningen med den globala strategin för utrikes- och säkerhetspolitik är att:

• öka EU:s inflytande globalt
• förstärka samstämmigheten i utrikes- och säkerhetspolitiken
• förstärka kopplingen mellan EU:s interna och externa politik

I strategin är EU:s prioriteringar för yttre åtgärder följande:

• unionens säkerhet
• staters och samhällens uthållighet i kriser
• en integrerad förhållning till konflikter
• samarbetsbaserade regionala arrangemang
• ett globalt perspektiv

EU:s strategiska mål är att bemöta hot, bygga upp säkerhet och stabilitet i närområdet och en effektiv internationell säkerhets- och rättsordning som bygger på multilateralt samarbete. Instrumenten kan vara politiska, humanitära, utvecklingspolitiska, ekonomiska samt militära och civila krishanteringsåtgärder.

Att stärka kristoleransen innebär åtgärder för att stödja bräckliga stater och samhällen så att de instabila förhållandena i regioner som återhämtar sig från katastrofer eller konflikter inte eskalerar till nya krig, humanitära olyckor eller flyktingkriser. Arbete pågår för att förstärka kristoleransen särskilt i EU:s östra och södra grannskap.