FN:s organisation

FN:s viktigaste organ:

  • generalförsamlingen
  • säkerhetsrådet
  • ekonomiska och sociala rådet
  • förvaltarskapsrådet
  • internationella domstolen
  • sekretariatet

Bestående underorgan, kommittéer, fonder, inrättningar och andra hjälporgan bistår huvudorganen samt förbereder deras beslut.

Till FN-systemet hör även självständiga specialorgan som Internationella atomenergiorganet och Världshandelsorganisationen, Internationella arbetarorganisationen och Världshälsoorganisationen. Dessa främjar FN:s målsättningar på sina egna specialområden.

RUOTSINKIELINEN KUVA!

FN:s organisationsplan

FN:s organisation

FN:s huvudorgan är generalförsamlingen, säkerhetsrådet, ekonomiska och sociala rådet, förvaltarskapsrådet, internationella domstolen och sekretariatet. Ett flertal bestående underorgan, kommittéer, fonder, inrättningar och andra hjälporgan bistår huvudorganen samt förbereder deras beslut. Till FN-systemet hör även självständiga specialorgan som Internationella arbetarorganisationen och Världshälsoorganisationen.

Generalförsamlingen

Vid generalförsamlingen är varje medlemsstat jämställt representerad och har vid omröstning en röst. Generalförsamlingen samlas till session årligen från september till december men kortare fortsatta sessioner och extraordinära sessioner hålls ofta även på andra tider av året.

Generalförsamlingens resolutioner innehåller rekommendationer åt medlemsnationerna och mandat åt sekretariatet. Såframt generalförsamlingen lyckas uppnå enhällighet eller når sitt beslut med stor majoritet, kan resolutionen märkbart inverka på medlemsstaternas verksamhet.

Frågor som är på generalförsamlingens agenda behandlas i sex huvudutskott där varje medlemsnation har en representant. Generalförsamlingens verksamhet, inklusive plenarsammanträdena, består alltså av sju parallella sammanträden där det totala antalet deltagare under sammanträdena omfattar totalt ett par tusen personer.

Säkerhetsrådet

Säkerhetsrådet har huvudansvaret för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Rådet omfattar 15 medlemsstater. Permanenta medlemmar inkluderar Storbritannien, Kina, Frankrike, Ryssland och USA. De återstående tio ledamöterna väljs av generalförsamlingen för en period på två år i taget. Finland har varit medlem i säkerhetsrådet två gånger, från 1969 till 1970 och senast 1989–1990.

Under de senaste åren har det diskuterats mycket om att utvidga säkerhetsrådets sammansättning för att bättre återspegla organisationens medlemsstater. En sådan reform kräver en ändring av FN-stadgan och det är mycket svårt att nå ett tillräckligt brett samförstånd om det.

Vid en eventuell ändring skulle man kunna öka antalet permanenta medlemmar i säkerhetsrådet, så att Brasilien, Indien, Japan, Nigeria eller Tyskland skulle bli permanenta medlemmar.

Säkerhetsrådets beslut kräver att minst nio ledamöter avger jakande röster, vilka bör omfatta de ständiga medlemmarnas röster (utom i procedurfrågor). Med andra ord har de ständiga ledamöterna vetorätt. En omröstning omfattar tre alternativ: man kan rösta för, man kan rösta emot och man kan lägga ned sin röst.

Säkerhetsrådet kan alltid snabbt kallas in till ett möte i FN:s högkvarter. En stor del av säkerhetsrådets arbete sker vid slutna möten och förhandlingar, men slutliga beslut fattas alltid vid öppna möten.

Säkerhetsrådets uppgifter behandlas i kapitlen VI och VII i FN-stadgan. Bestämmelserna om eventuella tvångsåtgärder finns i kapitel VII. Medlemsstaterna är skyldiga att följa säkerhetsrådets beslut när rådet agerar mot fredsbrott enligt kapitel VII.

Ekonomiska och sociala rådet

Ekonomiska och sociala rådet har 54 ledamöter, som är valda för tre år i taget. Ekonomiska och sociala rådet fungerar som en länk till de fack-organ som ingår i FN-systemet. I stora drag syftar Ekonomiska och sociala rådets åtgärder till att överbrygga klyftan mellan fattiga och rika länder och främja mänskliga rättigheter och allmänt välstånd.

Förvaltarskapsråd

Förvaltarskapsrådet inrättades för att övervaka förvaltarskapsråds avtal som gjordes då FN grundades för att hjälpa vissa icke-autonoma regioner till självständighet. I praktiken gick avskaffandet av kolonierna och andra icke-autonoma regioner mycket snabbare än vad man föreställde sig när stadgan utarbetades. Förvaltarskapsrådet har inte längre några uppgifter och har inte sammankallats på många år.

Internationella domstolen

Internationella domstolen är FN:s viktigaste rättsliga organ. Den har sitt säte i Haag och fortsätter arbetet som domstolen under Nationernas förbund redan utförde. Verksamheten grundar sig på en separat stadga, som är en integrerad del av FN-stadgan. Alla FN:s medlemsstater är medlemmar i Internationella domstolen.

Internationella domstolen består av femton domare, valda på nio år av FN:s generalförsamling och FN:s säkerhetsråd i av varandra oberoende val.

Internationella domstolen avger på begäran yttranden i rättsliga frågor till FN:s generalförsamling samt säkerhetsrådet och löser rättsliga tvister som staterna har fört till domstolen. I praktiken har Internationella domstolens roll varit mindre viktig när det gäller att lösa tvister än vad man trodde vid inrättandet av FN.

Sekretariat

I FN sekretariatet arbetar mer än 5 000 personer. Sekretariatet leds av FN:s generalsekreterare, utsedd av generalförsamlingen för en period på fem år på rekommendation av säkerhetsrådet. Enligt stadgan har generalsekreteraren en oberoende rätt att fästa säkerhetsrådets uppmärksamhet på frågor som enligt honom kan hota upprätthållandet av internationell fred och säkerhet.

Sekretariatets mångahanda uppgifter omfattar styrning av organisationen, vägledning av fredsbevarande verksamhet, anordnande och förberedelse av möten i FN.

Generalsekreteraren själv eller hans företrädare fungerar ofta som medlare och medlar i svåra mellanstatliga tvister.