Natos programmet för partnerskap för fred
- Programmet för partnerskap för fred (Partnership for Peace, PfP)
- Inleddes 1994 för att främja och utveckla militärt samarbete mellan Nato och andra länder
- Innebär inte medlemskap eller deltagande i Natos beslutsfattande, men möjliggör ömsesidigt samråd
- Innebär inga säkra garantier som ingår i Natostadgan
- Genomförandet och innehållet i programmet överenskoms mellan Nato och varje enskilt partnerland
- Vissa partnerländer har använt PfP-programmet för att främja sina medlemskapssträvanden
Finland har deltagit i partnerskapsprogrammet och dess planerings- och tillsynsprocess från första början. Programmet kan användas till att utveckla
- internationell kompatibilitet
- krishanteringskapacitet
- beredskapen att ta emot eventuell extern hjälp
De nuvarande PfP-länderna är markerade i orange, de tidigare PfP-länderna som gick med i Nato i grönt.
Tilläggsinformation
Vissa PfP-länder har senare anslutit sig till Nato, speciellt länder som tillhörde Warszawapakten, med undantag för Ryssland.
Nato och Ryssland enades om sina förhållanden med Founding Act dokumentet från 1997, men Ryssland har anklagat Nato för att bryta mot dokumentet genom att expandera till Östeuropa och upprätta militära strukturer där.
Källor och länkar