Enligt Nato påverkades upprättandet av militäralliansen av viljan att förhindra att nationalismen återvände till europeiska länder efter det katastrofala kriget samt för att främja den europeiska politiska integrationen.

Efter etableringen var Nato i åratal bara ett avtal mellan de undertecknande länderna om att hjälpa och vid behov försvara varandra. Så sent som i början av 1950-talet användes förkortningen NAT (North Atlantic Treaty) ofta eftersom det bara fanns ett försvarsavtal, men ingen organisation. Först i mitten av 1950-talet kunde Nato skapa en politisk och militär ledningsorganisation samt konkreta planer mot sovjetisk aggression.

Under årtiondena har Natos prioriteringar förändrats. Efter Sovjetunionens och Warszawapaktens upplösning och kalla krigets slut fokuserade Nato verksamheten på konflikthantering utanför alliansen, inledningsvis i krisområden i södra och sydöstra Europa och sen på områden längre bort. Efter frigöringen från Sovjetmakten strävade östeuropeiska länderna att bli Natomedlemmar så snabbt som möjligt.

En tydlig förändring i betoningen på Natos verksamhet föranleddes av kriget i Ukraina, som inleddes 2014 och fortfarande pågår samt Rysslands agerande där. Vid Nato-toppmöten i Wales 2014, Warszawa 2016 och London 2019 beslutade man att territoriala försvaret av medlemsländerna skulle vara Natos huvuduppgift återigen. Sedan dess har särskild uppmärksamhet ägnats åt att stärka försvaret av östeuropeiska medlemsstater mot det ryska hotet.

Natos uppkomst ur Förenta staternas synvinkel:
https://history.state.gov/milestones/1945-1952/nato

https://www.nato.int/

A Short History of NATO:
https://www.nato.int/cps/ie/natohq/declassified_139339.htm

Finlands representation i Nato, allmän information:
http://www.finlandnato.org/public/default.aspx?contentid=75621

London-toppmötets 2019 deklaration:
https://www.nato.int/cps/en/natohq/official_texts_171584.htm