Nordatlantiska fördraget, Washington D.C. den 4 april 1949 (inofficiell översättning):

Parterna i detta fördrag bekräftar att de tror på målen och principerna i Förenta nationernas stadga och vill leva i fred med alla folk och regeringar.

De har starkt beslutat skydda folkens frihet, gemensamma arv, kultur och bildning, som grundar sig på demokratiska principer, individuell frihet och principen om en rättsstat. De strävar efter att främja stabilitet och välfärd inom den Nordatlantiska regionen.

De har konsekvent beslutat förena sina krafter för att åstadkomma ett gemensamt försvar samt för att bevara fred och säkerhet. Därför kommer de överens om detta Nordatlantiska fördrag:

Artikel 1

Fördragsparterna förbinder sig att, såsom det bestäms i Förenta nationernas stadga, bilägga de internationella meningsskiljaktigheter där de kan vara delaktiga med fredliga medel på så sätt att den internationella freden, säkerheten och rätten inte äventyras, och att i sina internationella relationer avhålla sig från allt hot om användning av maktmedel eller användning av maktmedel, som på något sätt kan stå i strid med Förenta nationernas mål.

Artikel 2

Fördragsparterna medverkar till att vidareutveckla fredliga och vänliga internationella relationer genom att förstärka sina fria institutioner, utveckla bättre förståelse för de principer som dessa institutioner bygger på och främja förutsättningarna för stabilitet och välfärd. De strävar efter att undanröja tvister i sin internationella ekonomiska politik och främjar det ekonomiska samarbetet mellan enskilda fördragsparter eller mellan dem alla.

Artikel 3

För att effektivare nå målen i detta fördrag upprätthåller och utvecklar fördragsparterna, separat och tillsammans, egna och gemensamma färdigheter att bemöta väpnade anfall med de metoder som en kontinuerlig och effektiv utveckling av de egna färdigheterna och ömsesidigt bistånd medför.

Artikel 4

Fördragsparterna förhandlar med varandra alltid när en fördragsparts regionala integritet, politiska självständighet eller säkerhet enligt någon fördragsparts åsikt är hotad.

Artikel 5

Fördragsparterna kommer överens om att ett väpnat anfall på en eller flera fördragsparter i Europa eller Nordamerika ska anses som ett anfall mot dem alla och som en följd av detta kommer de överens att ifall ett dylikt väpnat anfall sker, bistår var och en av dem, genom att separat eller gemensamt utöva den försvarsrätt som har erkänts i artikel 51 i Förenta nationernas stadga, den eller de fördragsparter som blivit föremål för ett anfall, genom att omedelbart ensamt eller tillsammans med övriga fördragsparter vidta sådana åtgärder som parten bedömer vara nödvändiga, inklusive användning av vapenmakt, i syfte att återställa och upprätthålla säkerheten i det Nordatlantiska området.

Varje väpnat anfall och alla åtgärder som vidtagits som en följd av det ska omedelbart anmälas till säkerhetsrådet. Åtgärderna i fråga ska upphöra när säkerhetsrådet har vidtagit nödvändiga åtgärder för att återställa och upprätthålla internationell fred och säkerhet.

Artikel 6

Ovan i artikel 5 anses som väpnat anfall på en eller flera fördragsparter väpnat anfall

• på en fördragsparts territorium i Europa eller Nordamerika, av Frankrike administrerade regioner i Alger, turkiskt territorium, regioner eller öar som lyder under en fördragsparts jurisdiktion i den nordatlantiska regionen norr om Kräftans vändkrets,
• på en fördragsparts försvarsmakt, fartyg eller luftfartyg inom eller ovanför dessas territorier eller inom eller ovanför vilket som helst europeiskt territorium, där en fördragspart hade ockupationstrupper stationerade den dag då fördraget trädde i kraft, eller på eller ovanför Medelhavet eller inom eller ovanför den nordatlantiska regionen norr om Kräftans vändkrets.

Artikel 7

Detta fördrag påverkar inte, och det bör inte heller tolkas så att det på något sätt skulle påverka, de rättigheter och skyldigheter som de fördragsparter som är medlemmar i Förenta nationerna har med stöd av stadgan och inte heller säkerhetsrådets primära skyldighet att upprätthålla internationell fred och säkerhet.

Artikel 8

Varje fördragspart deklarerar att ingen nu gällande internationell förbindelse mellan parten i fråga och någon annan fördragspart eller någon tredje stat står i strid med bestämmelserna i detta fördrag och förbinder sig att inte ingå sådana internationella förbindelser som står i strid med detta fördrag.

Artikel 9

Fördragsparterna grundar härmed ett råd, där var och en av dem är representerad och vars syfte är att granska frågor som gäller implementeringen av detta fördrag. Rådet organiseras så att det kan sammanträda när som helst utan dröjsmål. Rådet grundar biträdande organ som kan vara nödvändiga; särskilt grundar det omedelbart en försvarskommitté som får till uppgift att rekommendera åtgärder för att artikel 3 och 5 ska kunna verkställas.

Artikel 10

Fördragsparterna kan genom ett enhälligt beslut kalla vilken som helst annan europeisk stat, som har förutsättningar att främja principerna enligt detta fördrag och för sin del medverka till säkerheten i den nordatlantiska regionen, att ansluta sig till detta fördrag. En på detta sätt kallad stat kan bli part i fördraget genom att deponera sitt anslutningsbrev hos Förenta staternas regering. Förenta staternas regering meddelar alla fördragsparter om deponeringen av varje anslutningsbrev.

Artikel 11

Fördragsparterna ska ratificera detta statsfördrag och genomföra bestämmelserna i det i enlighet med sina egna grundlagsenliga förfaranden. Ratificeringsbreven deponeras så snart som möjligt hos Förenta staternas regering som meddelar alla andra signatärer om varje deposition. Fördraget träder i kraft mellan de stater som har ratificerat det genast när en majoritet av signatärerna, vilken inkluderar Belgien, Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Förenade konungadömet och Förenta staterna, har deponerat sina ratificeringsbrev, och fördraget träder i kraft för övriga staters del den dag då de deponerat sitt ratificeringsbrev.

Artikel 12

När detta fördrag har varit i kraft i tio år eller när som helst efter denna period, ska fördragsparterna, om någon av dem begär det, förhandla med varandra om att justera fördraget med beaktande av de faktorer som då påverkar fred och säkerhet i den nordatlantiska regionen, inklusive utvecklandet av både globala och regionala arrangemang i enlighet med Förenta nationernas stadga för upprätthållande av internationell fred och säkerhet.

Artikel 13

När detta fördrag har varit i kraft i tjugo år kan en fördragspart upphöra att vara fördragspart ett år efter att parten har lämnat in en uppsägningsanmälan till Amerikas Förenta staters regering, som meddelar övriga fördragsparters regeringar om deponeringen av varje uppsägningsanmälan.

Artikel 14

Detta fördrag, vars engelsk- och franskspråkiga texter är lika bevisgilla, deponeras i arkivet hos Amerikas Förenta staters regering. Regeringen i fråga sänder en på adekvat sätt bestyrkt kopia till regeringarna i övriga signatärstater.

1. Definitionen på de regioner som artikel 5 tillämpas på förnyades genom artikel 2 i protokollet till Nordatlantiska fördraget i samband med att Grekland och Turkiet anslöt sig. Protokollet undertecknades den 22 oktober 1951. I artikel 2 I protokollet sägs.
2. Den 16 januari 1963 konstaterade Natorådet att i fråga om Frankrikes tidigare administrativa regioner i Alger har ifrågavarande klausuler i detta fördrag inte längre varit tillämpliga sedan den 3 juli 1962.
3. Fördraget trädde i kraft den 24 augusti 1949 sedan alla signatärstater hade deponerat sitt ratificeringsbrev.

Washingtonfördraget 1949:

https://www.nato.int/cps/en/natohq/topics_67656.htm?selectedLocale=en
https://www.nato.int/cps/en/natolive/official_texts_17120.htm