Sydkinesiska havet

Vidsträckt havsregion i Sydostasien, som i norr gränsar till Kina och Taiwan, i öster till Filippinerna och Borneo, i söder till Malaysia och Malackasundet

  • Krig och interna konflikter i kuststaterna på 1900-talet
  • Allvarliga tvister om ekonomiska zonernas gränser, och naturresurser
  • Kina gör anspråk på nästan hela havsområdet
  • USA stöder mindre stater i regionen mot Kinas krav
Etelä-Kiinanmeri ja rantavaltiot. Karttapohja: commons.wikimedia.org, Nzeemin, NordNordWest - Own work, CC BY-SA 3.0

Sydkinesiska havet med kuststaterna. Kartans bakgrund: commons.wikimedia.org, Nzeemin, NordNordWest – Own work, CC BY-SA 3.0

Tilläggsinformation

Sydkinesiska havet är den näst mest trafikerade sjövägen i världen. I den södra delen av havsområdet passerar totalt 50 procent av världens handelsfartygstrafik genom Malackasundet och sunden vid Sunda och Lombok i Indonesien. Varje dag transporteras 10 miljoner fat råolja genom Malackasundet. Det finns stora verifierade olje- och naturgasfyndigheter i havsområdet, av vilka naturligtvis alla kuststater vill ha sin del, liksom av de rikaste fiskreserverna i världen.

Etelä-Kiinanmeren rantavaltioiden aluevaatimukset merialueeseen. Kartta: commons.wikimedia.org.

Territoriella anspråk från kuststater i Sydkinesiska havsområdet. Källa: commons.wikimedia.org, By Voice of America – Public Domain

Kinas krav täcker nästan hela Sydkinesiska havet. Enligt Kina sträcker sig dess rätt till området hundratals år tillbaka i tiden. Det bör noteras att Taiwan håller med Kina i denna fråga. Förutom historiska skäl bygger Kinas krav på Sydkinesiska havets betydelse som huvudväg för Kinas utrikeshandel. Merparten av den råolja som Kina och andra länder i Fjärran Östern behöver, importeras från Mellanöstern via Malackasundet och Sydkinesiska havet, och den stora majoriteten av Kinas varuexport till Europa, Mellanöstern och Afrika följer samma väg i motsatt riktning.

I många avseenden överlappar staternas krav, något som ökat spänningarna och orsakat lokala konflikter. Tvisten om Sydkinesiska havet har ansetts vara den farligaste i Asien som helhet när det gäller konfliktpotential. Dispositionen Kina mot de andra är väletablerat.

Av alla aktörer i regionen har Kina agerat mest målmedvetet och utan hänsyn till det internationella samfundets och andra länders protester. Det har ockuperat obebodda öar och korallrev som ingår i Paracel och Spratly ögrupperna, och har också byggt konstgjorda öar av sten och betong. På öarna har Kina byggt militärbaser, flygplatser, radarstationer, missilstationer osv. Det har hotat fartyg och flygplan från andra länder som rör sig i området och försökt avvisa dem från området. Detta har lett till incidenter och skärmytslingar där människor har dött och fartyg sänkts. De farligaste situationerna har uppstått mellan kineserna och vietnameserna.

År 2015 klagade Filippinerna till Permanenta skiljedomstolen i Haag (Permanent Court of Arbitration) och framhävde att Kinas agerande i Sydkinesiska havet strider mot FN:s havsrättskonvention. Enligt domstolens enhälliga dom (2016) finns det inga rättsliga grunder för Kinas påståenden om landets historiska rättigheter till marina resurser inom den så kallade nio-streckslinjen i det Sydkinesiska havet. Kina meddelade att man inte godtar eller följer domstolens beslut.

Flera länder i regionen är allierade eller partner med USA. Förenta staterna har antytt att man inte accepterar Kinas krav och åtgärder i Sydkinesiska havet. Amerikanska örlogsfartyg har gjort demonstrativa så kallade Freedom of Navigation operationer (FONOPs) nära öar som Kina har erövrat, vilket utmanar Kinas ställning. Dessutom har Förenta staterna ökat sin militära verksamhet i regionen genom att gruppera krigsfartyg och flygstyrkor och genom att organisera militära övningar där även Japan och Australien har deltagit. Kina har å sin sida genomfört egna militära övningar i regionen. Spänningarna har ökat mellan USA och Kina. En eventuell militär konflikt i regionen skulle också påverka Taiwans ställning.

Källor och länkar