Minst 30 miljoner kurder, vars långsiktiga mål har varit att bilda en egen stat (Kurdistan), bor i gränsregionerna mellan Turkiet, Irak, Iran och Syrien, Ansträngningarna har hittills varit fruktlösa, eftersom alla stater i regionen motsätter sig skapandet av en kurdisk stat. De flesta stater i regionen betraktar kurderna som separatister och terrorister. Den hårdaste behandlingen av kurderna har förekommit i Turkiet, medan den kurdiska regionen i norra Irak är självstyrande och regionen är den fredligaste i Irak.

Kurderna är uppdelade i två politiska läger. Det första bildas av PKK, grundat av den turkiske kurdiska ledaren Abdullah Öcalan, och dess dotterparti som verkar i Syrien, som är kurdernas styrande partier i dessa länder. Det andra lägret bildas av KDP, grundat av den irakiske kurdiska ledaren Masoud Barzani, och dess dotterparti som verkar i Iran, som är kurdernas styrande partier i dessa länder. Representanter för båda lägren verkar i alla länder.

Kurdernas strävanden att uppnå sin första egna stat var nära att förverkligas när självständigheten för KRG, en autonom kurdisk region i norra Irak, beslöts om år 2017. Dess väpnade styrkor spelade en mycket viktig roll när ISIS besegrades i Irak under USA:s ledning. Som belöning för detta förväntade sig kurderna självständighet. Självständigheten förverkligades inte, men KRG är mycket självstyrande och den mest fredliga regionen i Irak.

På liknande sätt strävar kurderna i Syrien efter att få självständighet för det s.k. Västra Kurdistan (Rojava) genom att vara USA:s viktigaste allierade när ISIS besegrades i Syrien. För tillfället har Rojava en viss grad av självstyre i Syrien. Bara Turkiet accepterar det inte, eftersom det styrande syriska kurdiska partiet PYD har kopplingar till det turkiska kurdiska partiet PKK.

I Turkiet och Iran är kurdernas ställning betydligt svagare än i Irak och Syrien. Den kurdiska kampen för självständighet har praktiskt taget undertryckts i båda dessa länder.