Natos militära utveckling

Efter det kalla kriget skiftade Natos fokus till Medelhavsområdet, sydöstra Europa och Östeuropa, och Nato har varit inblandat i krishantering och krigföring på Balkan och Afghanistan.

Förändringar efter kalla kriget:

    • Antalet kärnvapen och styrkor minskat.
    • Multinationella styrkor och ledningsstaber etablerade.
    • Truppernas rörlighet förbättrad och prestationsförmågan höjd.
    • Fokus på utveckling av snabbinsatsstyrkor, insatsberedskap och högteknisk prestanda.

Förändringar med början på 2010-talet:

    • Cyber och rymden som nya verksamhetsmiljöer
    • Kommando- och trupp-strukturen har sett över
    • Utveckling av civila kapaciteter och resiliens
    • Den transatlantiska länken har förstärkts
    • Multinationella beredskapsstyrkor till Östeuropa

Nato har byggt upp ett system för ballistiskt missilförsvar (Ballistic Missile Defence, BMD) i Europa för att bemöta hotet från ballistiska missiler, framför allt i Mellanöstern. Systemet består huvudsakligen av amerikanska antimissilställningar och fartyg. Från början har BMD varit föremål för en tvist mellan Nato och Ryssland, eftersom Ryssland anser att BMD är avsett för att avvärja ryska missiler.

Under 2018 etablerades ett tredje gemensamt operationsledningsorgan, JFC Norfolk, under ACO i Norfolk. Detta högkvarter ansvarar för den transatlantiska länken och Natos kapacitet i de nordatlantiska och arktiska områdena.

En multinationell Natoinsatsstyrka (NATO Response Force, NRF) beslöts inrättas 2002 och den nådde full stridsberedskap 2006. Dess totala styrka är cirka 40 000 soldater. Medlemsstaterna utpekar enheter från armén, marinen, flygvapnet och specialstyrkorna till NRF-styrkan på rotationsbasis. Trupperna kan snabbt koncentreras för ett brett spektrum av uppgifter, från krigföring till fredsbevarande uppgifter och katastrofhjälp. Natos två ledningsorgan i Brunssum och Neapel turas om i NRF:s ledningsroll. Om användning av NRF-styrkan besluts enhälligt av Nordatlantiska rådet (NAC).

På grund av Ukrainakrisen och omvälvningarna i Mellanöstern beslutades 2014 att inrätta en beredskapstrupp (Very High Readiness Joint Task Force, VJTF) på mellan 5 000 och 20 000 soldater som en ”spjutspets” med hög stridsberedskap (2 dagar). Dess sammansättning och styrka skall bero på situationen, men kärnan är armébrigaden inrättad av ett stort Natoland, med stöd av marin-, flygvapen- och specialstyrkor från flera europeiska Natoländer. VJTF:s ledningsansvar cirkulerar bland de stora Natoländerna och ändras årligen. Förberedelser har gjorts i östeuropeiska Natoländerna för snabba gruppering av VJTF. Det förberedande arbetet leds av Natos nordöstra armékårstab.

Nato har beslutat om ett så kallat ”Four 30s” -beredskapsmål, enligt vilket medlemsländerna ska ha totalt 30 armébataljoner, 30 stridsflygdivisioner och 30 krigsfartyg i 30 dagars beredskap för Nato operationer. En sådan nivå av militär beredskap uppnåddes huvudsakligen år 2020.

Som ett resultat av krisen och kriget i Ukraina har Natos trupp struktur och grupperingar ändrats för att återspegla situationen i Ukraina och för att balansera Rysslands styrkor. Bakgrunden är Natos observationer av hur den ryska armén tog över Krimhalvön med en snabb och överraskande operation 2014.

Naton uusi joukkomalli (NATO Force Model) 2022. Kuvalähde: Nato.

Natos nya styrkemodell (NATO Force Model) 2022. Bildkälla: Nato.I samband med toppmötet i Madrid 2022 beslöt Nato att utöka sina snabbinsatsstyrkor från nuvarande 40 000 (NRF-styrkor) till mer än 300 000 soldater. Av detta antal ska mer än 100 000 soldater vara stridsberedda inom 10 dagar efter ordern. De återstående 200 000 soldaterna skulle vara redo för strid om en månad. Dessutom skulle 500 000 fler soldater vara tillgängliga inom 1–6 månader.