Utveckling av Natos försvarsdoktrin

Under det kalla kriget baserades Natos försvarsdoktrin (militärdoktrin) främst på USA:s militära makt och kärnvapen.

  • Syftet var att avskräcka och förhindra en sovjetisk invasion av Västeuropa och anfall mot maritima förbindelser i Nordatlanten.
  • 1946–1953 strategi för totalt krig, amerikanskt kärnvapenmonopol
  • 1954 doktrin om ”Massiv vedergällning” (kärnvapenavskräckning)
  • 1967 doktrin om ”Flexibla motåtgärder”

Efter det kalla kriget:

  • betydelsen av kärnvapenavskräckning minskade.
  • militärdoktrinen ändrades för att lämpa sig i krishantering utanför alliansområden.

Från och med 2014:

  • territoriella försvaret av alliansens medlemsstater centralt återigen

Europa under det kalla kriget på 1980-talet

Bakgrunden till doktrinen är Natos så kallade Strategiskt koncept, det vill säga ett strategidokument som utarbetas då och då, senast 2022. Den fastställer riktlinjer för alliansens verksamhet och på grundval av detta alliansens grundläggande uppgifter. Den bedömer också säkerhetsmiljön vilket ger anledning att utveckla alliansens militära styrkor.

Det nya strategiska konceptet bekräftar att Natos centrala syfte är att säkerställa ett kollektivt försvar baserat på ett 360-graders betraktelsesätt. Den definierar alliansens tre kärnuppgifter: 1. avskräckning och försvar, 2. krisförebyggande och krishantering och 3. gemensam säkerhet.