Kinas strategiska påverkan

  • Belt and Road projektet (zon och väg)
  • Voice of China – mediakoncernen
  • Konfutse-instituten
  • Teknologiexporten

Tilläggsinformation

Kina presenterade sitt enorma Belt and Road (BRI) -projekt 2013. Det lanserades genom att introducera idén om två handelsvägar från Kina till Europa. Handelsvägarna är en landväg genom Centralasien till Mellanöstern och Europa och en sjöväg till Sydostasien, Afrika och Europa. Sjövägen går genom Sydkinesiska havet till Indonesien och därifrån vidare till Indien, Sri Lanka, Kenya och Medelhavet.

Enligt Kina syftar BRI-projektet till att modernisera nätverket av världshandelslogistikvägar så att varor och tjänster flyttar från ett land till ett annat snabbare än för närvarande. Mer än 138 länder har registrerat sig för projektet till 2020. Reformen genomförs genom att bygga vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar samt informations- och elnät. Kina investerar hundratals miljarder dollar i projektet. Genom investeringarna, förutom att utveckla logistik, planerar den att få tillgång till finansmarknaderna i de deltagande länderna och att kunna styra dessa länders politik mer positivt mot sin egen ekonomiska politik. Genom sidenvägen strävar den kinesiska regeringen till att öppna nya marknader för kinesiska företag samtidigt som de egna marknaderna hålls stängda.

Projektet, som ursprungligen fick ett positivt mottagande, har mött motstånd runt om i världen. USA uppskattar att 14 procent av pågående BRI-projekt har mött olika svårigheter, såsom allmän opposition, förseningar och oro för nationell säkerhet. Detta var till exempel fallet i Malaysia, där premiärministern stoppade stora kinesiska projekt sommaren 2018. Han konstaterade att landet inte hade råd med dem. Samtidigt uttryckte han misstanke om att projekten är kopplade till Kinas strategiska målsättningar i Sydkinesiska havet och Malackasundet. I vissa länder har andelen projektrelaterade lån av den totala statsskuldbördan vuxit sig betydligt stora, vilket kan öka låntagarnas beroende av Kina. Till exempel är mer än 90% av de nya lån som garanterats av staten i Djibouti 2014–16 från kinesiska finansinstitut.

Kina har inrättat ett antal engelskspråkiga informationskanaler för att kommunicera sina åsikter även till icke-kinesisktalande publik. Med sitt programutbud vill företagen erbjuda ett alternativ till vad västerländska medier har att erbjuda. De mest kända är China Daily, Xinhua News Agency, China Radio International (CRI) och China Global Television Network (CGTN). Den senare var tidigare CCTV-News och CCTV-9. Det ändrade namn till CGTN i december 2016, men är fortfarande en del av CCTV.

Beroende på kontinent och land kan CGTN-sändningar ses via satellit, lokalt nätverk eller internet i mer än 70 länder. Företaget sänder program på sex kanaler på fem olika språk. En av kanalerna är en engelskspråkig kanal som sänder nyheter och dokumentärer dygnet runt. TV-bolaget har sitt huvudkontor i Peking, men har också stora regionala kontor i Washington (CGTN America) och Nairobi (CGTN Africa). Man planerar att öppna ett tredje liknande kontor i London (CGTN Europe). China Radio International-sändningar kan höras på mer än 60 språk runt om i världen. År 2018 slogs China Central Television (CCTV), China Radio International och China National Radio samman till en enhet som heter Voice of China.

Förutom media har Kina inrättat mer än 500 Confucius-institut runt om i världen. De är akademiska utbildnings- och forskningsinstitut vars uppdrag är att främja kunskap om kinesisk kultur, forskning som fokuserar på samtida Kina och studier av det kinesiska språket. I Finland ligger institutet i anslutning till Helsingfors universitet. I USA har säkerhetsmyndigheterna fäst uppmärksamhet vid Confucius-instituten.

Kina arbetar hårt för att sprida sitt teknologiska kunnande över hela världen. I detta avseende har det lyckats, särskilt i Mellanöstern och Afrika, genom att bygga telekommunikationsnät och förbättra Internet. I Kina kallas detta inflytande den digitala sidenvägen.

I väst har projekten inte utvecklats lika bra eftersom det finns en rädsla för att Kina kommer att använda sin teknologi på samma sätt som i hemlandet, det vill säga för att stödja den på enpartisystemet baserade administrationen och för att kontrollera medborgarna. I juni 2019 trädde en ny cybersäkerhetslag i kraft i Kina, vilket gav administrationen obegränsade möjligheter att kontrollera datanätverk. Bland annat kräver krypteringsmetoder för telekommunikation administrativt godkännande, och nätverksinfrastrukturförvaltare som klassificeras som kritiska, måste avslöja källkoden för sin programvara till myndigheterna. Enligt lag bör, dessutom, varje kinesisk medborgare hjälpa underrättelse- och säkerhetstjänster när dessa så kräver.