USA:s väpnade styrkor

  • Världens mäktigaste väpnade styrkor (Armed Forces), som verkar globalt
  • Effektivt projiceringssystem, testat under många kriser och krig
  • En yrkesarmé med 1,4 miljoner soldater och 800 000 civilanställda
  • Snabbt tillgänglig reserv på 858 000 soldater
  • Försvarsministeriets budget över 700 miljarder dollar (2020), även andra förvaltningsgrenar har medel för nationell säkerhet
  • 180 000 soldater från de väpnade styrkorna är förlagda utomlands

Tilläggsinformation

Källa: Department of Defense, December 2018: https://www.defense.gov/Our-Story/

De väpnade styrkornas försvarsgrenar är omfattande och välutrustade. Detta illustreras av det faktum att USA i praktiken har fyra flygvapen. Förutom det egentliga flygvapnet har såväl armén, marinen som marinkåren en omfattande flygstyrka, stridsflygplan och helikoptrar. De resurser som finns tillgängliga för USA: s väpnade styrkor står för cirka 40 procent av de globala militära utgifterna, vilket också förklarar dess överlägsenhet.

USA:s politiska, säkerhetspolitiska och ekonomiska intressen är globala, så de väpnade styrkorna är dimensionerade, planerade och utrustade för global verksamhet. Under årtiondena har ett massivt strategiskt transportsystem skapats för de väpnade styrkorna, som snabbt kan flytta stora trupper, militär utrustning och det underhåll de behöver, nästan vart som helst i världen.

För att främja sina säkerhetspolitiska intressen har USA permanent stationerat väpnade styrkor i cirka 160 länder runt om i världen i allierade länder. Antalet och grupperingarna av amerikanska trupper utomlands har förändrats avsevärt till följd av förändringar i internationell politik. Under de kalla krigets årtionden låg frontlinjen och Natos försvar i Tyskland, men i och med Natos utvidgning har den flyttats till Östeuropa, där USA och Nato emellertid inte permanent har stationerat nämnvärda styrkor.

Det största antalet amerikanska trupper finns i Japan (55 200 soldater), Tyskland (36 000), Sydkorea (26 500), Italien (12 300), Storbritannien (9 400), Polen (4 500) och Spanien (3 200), Turkiet (1 700) och Rumänien (1 100) och, i mindre utsträckning i ett antal andra länder. Styrkorna, särskilt i Europa, är mycket mindre än under det kalla kriget. I Tyskland fanns det till exempel fortfarande i slutet av 1980-talet mer än 300 000 amerikanska soldater.

Förändringar i trupper som är stationerade utomlands görs också av praktiska skäl. Att hålla professionella väpnade styrkor utomlands är dyrt eftersom soldater ofta har sina familjer med sig och för dem ordnas möjligast goda förhållanden såsom bostäder, skolor och andra tjänster. Faktum är att USA har minskat sina trupper stationerade utomlands permanent. I stället skickas trupper utomlands för en kort tid för att träna med allierade länders väpnade styrkor. Detta tillvägagångssätt används redan av USA i Östeuropa.

USA har krävt att värdländerna för stationerade trupper ska ersätta en del av kostnaderna för att upprätthålla dem. En del av de länder där amerikanska trupper är förlagda betalar för dem, men, enligt amerikanarna, för lite. Polen, där det för tillfället finns endast ett litet antal amerikanska trupper, är berett att betala USA miljarder för att få mera av dessa trupper till landet.

Det finns också i genomsnitt 10 000 till 15 000 amerikanska trupper engagerade i pågående krig och andra militära operationer i Mellanöstern, cirka 8 000 i Afghanistan, och totalt cirka 6 000 i flera operationer på den afrikanska kontinenten. Dessa truppers styrka varierar dock mycket beroende på situationen.

Försvarsutgifter 

  • Cirka 735 miljarder USD (= 623 miljarder EUR) (2020)
  • Världens största försvarsutgifter: 39 % av de globala och 2/3 av NATO- ländernas försvarsutgifter
  • Försvarsutgifter i procent av BNP 3,2 % (2019), de högsta av Nato-länderna

Budgetposter i USA som i allmänhet räknas som försvarsutgifter:

  • Försvarsministeriets budget, cirka 640 miljarder dollar
  • Energiministeriets budget för underhållskostnader för kärnvapen, 25 miljarder dollar
  • Utgifter för utländska militära operationer (= krigföring), cirka 70 miljarder USD

Tilläggsuppgifter

Administrationens förslag om utgifter för ”nationellt försvar” från oktober 2020 till oktober 2021 är försvarsdepartementets grundbudget 636 miljarder dollar. I tillägg till detta kommer bl.a.

  • kostnaden för utlandsverksamheten 69 miljarder USD,
  • Kostnaden för att utveckla och underhålla kärnvapen är 25 miljarder dollar, vilket ingår i Energiministeriets (Department of Energy) budget.

Att definiera försvarsutgifter och jämföra stater på basen av det är inte enkelt och beror på vad som räknas som försvarsutgifter. Till exempel i Europa registreras pensionsutgifter vanligtvis som försvarsutgifter, men inte i USA. I synnerhet när det gäller USA skulle det ge en ofullständig bild att bara beakta försvarsministeriets budget. Förutom ovanstående finns det andra utgiftsposter i den federala budgeten, som i vissa beräkningar klassificeras som utgifter för ”nationell säkerhet”:

  • Cirka 70 miljarder dollar från budgeten för Ministeriet för nationell säkerhet (Department of Homeland Security)
  • Ministeriet för veteranärenden, utgifter cirka 200 miljarder dollar
  • Budgetar för institutioner för civil underrättelse, cirka 60 miljarder dollar
  • Internationellt militärt bistånd från USA, 5 miljarder dollar
  • Försvarsadministrationens andel av federala ränteutgifter, cirka 150 miljarder dollar
  • Försvarsadministrationens pensionsutgifter, cirka 900 miljarder dollar

Utgifterna för nationellt försvar utgör cirka 15 % av den federala budgeten. Att andelen är så stor beror främst på det federala systemet, där många sådana utgiftsposter som finansieras ur delstatsbudgetarna, till exempel i Finland ingår i statsbudgeten. I Finland står försvarsbudgeten för 5,5 % av den totala statsbudgeten.

Diagrammet nedan visar utvecklingen av amerikanska inflationsjusterade försvarsutgifter i enlighet med köpkraften för år 2003. Statistiken särskiljer tydligt krisfaserna i internationell politik: världskrig, särskilt andra världskriget, och Koreakriget och eskaleringen av det kalla kriget i början av 1950-talet. Militärutgifterna förblev på en relativt hög nivå, vilket Vietnamkriget i slutet av 1960-talet och Reagans upprustningsprogram på 1980-talet, bidrog till. ”Kriget mot terrorismen” i början av 2000-talet innebar en tydlig ny ökningsfas i försvarsutgifterna.