Centralt i Kinas verksamhet är fortsatt ekonomisk och social tillväxt, vilket i sin tur garanterar inrikespolitisk stabilitet och på så sätt bibehållandet av kommunistpartiets maktställning. Kina strävar till att uppnå ställningen som stormakt och nationell enighet (= Taiwans återförening med Kina)

Kinas utrikespolitik

Målet med moderniseringspolitiken, som började 1979, har framför allt varit inrikespolitiskt: att stärka den kinesiska ekonomin och höja befolkningens levnadsstandard. Kinas internationella åtgärder är också relaterade till dessa inhemska mål.

Vid kommunistpartiets partikongress år 2017 uppdaterade partiledaren och presidenten Xi Jinping Kinas tidigare strategier för uppgång, satte en ny tidtabell för dem samt satte som mål att skapa en välmående socialistisk stat och uppnå en stark stormaktsstatus. Den strategiska planen skulle fortsätta i tre faser. Före år 2020 skulle Kina uppnå ett måttligt välstånd. Under de följande 15 åren är meningen att Kina blir en modern socialistisk stat, och år 2050, året efter Folkrepublikens 100-årsjubileum, uppnår Kina, enligt planerna, stormaktsstatus bland andra stormakter. Under de följande 15 åren är det meningen att Kina blir en modern socialistisk stat, som är ledande i världen gällande utbildning, vetenskap, teknologi, kultur och idrott samtidigt som landet, som en helhet, utvecklar den nationella säkerheten och moderniserar sina väpnade styrkor. År 2050, d.v.s. året efter att folkrepubliken fyllt 100 år, har Kina, enligt planerna, uppnått stormaktsstatus bland andra stormakter. Vid den år 2022 ordnade följande partikongressen föreslog Xi Jinping, som exceptionellt nog valdes att tjäna sin tredje ordförande period, inga förändringar i den antagna strategin eller dess tidtabell.

Kina har inte gett upp sitt långsiktiga mål gällande Taiwans införlivande i Kina. Taiwan betraktas av Kina som ett upproriskt landskap, som bröt sig ut ur Kina i slutet av inbördeskriget 1949. Kina är villigt att respektera Taiwans nuvarande samhällssystem och taiwanesiska livsstil, men inte individer som inte hoppas på kinesisk återförening. Taiwan vill behålla sin självständighet och motsätter sig Kinas integrationsmål. Taiwans självständighet har inte erkänts internationellt och Taiwan är inte medlem i FN. Kinas mål är att lösa Taiwanfrågan på det sätt man önskar fram till 2049, vilket kommer att vara hundraårsdagen av Folkrepublikens grundande. Sedan 2022 har Kina genomfört flera provokativa militärövningar i närheten av Taiwan.

Kina och Ryssland har varit strategiska partner sedan år 2014. Efter att Ryssland anfallit Ukraina meddelade länderna i februari 2022 att de är ”vänner utan begränsningar”. Kina är ovillig att ta ställning till situationen i Ukraina och har inte officiellt uttalat sitt stöd för Ryssland men inte heller fördömt dess verksamhet. – Herr talman, Kina är inte inblandat i de sanktioner som västländerna har infört mot Ryssland. Västländer har bland annat anklagat Kina för att exportera drönarteknik och vapen till Ryssland.

Kinas säkerhetspolitik

Kina karakteriserar sin militära strategi som ett aktivt försvar. Kina har deklarerat att landet avhåller sig från att utnyttja sin förstaslagsförmåga men kommer att svara med militär styrka om en motståndare hotar Kinas enhet, territoriella integritet eller vitala intressen. Kina kan också attackera proaktivt för att avbryta en motståndares förberedelser för en attack. Målet med aktivt försvar är att ta initiativet och förhindra eskalering av konflikten.

Kina har meddelat att det inte utgör ett kärnvapenhot mot länder som inte har egna kärnvapen eller befinner sig i en kärnvapenfri zon. I en föränderlig säkerhetsmiljö strävar Kina till att bevaka sin nationella enighet, sin territoriella integritet och andra intressen. Att säkerställa tillgången till energi och råvaror och sjötransporter, återförening av Kina och skydd av landets inre säkerhet och stabilitet är centrala målsättningar. Dessutom strävar Kina till att ersätta importerad teknologi med inhemsk. På så sätt eftersträvar man regionalt ledarskap i frågan om ekonomi, diplomati och militär kapacitet, liksom att utvidga sitt inflytande i världen.

Enligt Kinas uppfattning är det kinesiska folkets grundläggande intresse att lösa Taiwan-frågan och uppnå kinesisk enhet och dessa är väsentliga för genomförandet av den nationella reformen. Kina följer principerna om ”fredlig återförening” och ”ett land, två system” och främjar en fredlig utveckling av förbindelserna med Taiwan och en fredlig återförening av landet. Samtidigt förklarar Kina sitt motstånd mot alla försök eller åtgärder för att dela landet och mot utländsk intervention för detta ändamål, om nödvändigt genom militär handling. Enligt Kina är de väpnade styrkorna (PLA) beslutna att motsätta sig alla åtgärder som syftar till att separera Taiwan från Kina och att till varje pris skydda Kinas nationella enhet.

Kinas strategiska påverkan

Kina publicerade sitt väldiga Belt and Road Initiative (BRI) år 2013. Det startades genom att introducera tanken på två handels rutter från Kina till Europa. Rutterna är landrutten genom Central-Asien till Mellanöstern och Europa samt havs rutten till Sydost Asien, Afrika och Europa. Havs rutten går via Sydkinesiska havet till Indonesien och därifrån vidare till Indien, Sri Lanka, Kenya och Medelhavet.

Enligt Kina är avsikten med BRI-projektet att modernisera och förbättra världshandelns logistikrutter, så att gods och tjänster förflyttas snabbare än nuförtiden från ett land till ett annat. Reformen verkställs genom att bygga vägar, järnvägar, flygfält och hamnar samt informations- och el-nät. Kina investerar hundratals miljarder dollar i projektet. Med hjälp av investeringarna planerar Kina att, förutom att utveckla logistiken, även få tillgång till deltagande länders finansmarknader och kunna styra dessa länders politik i en riktning som är positiv för Kinas egen ekonomiska politik. Med hjälp av silkesvägen strävar Kina till att öppna nya marknader för kinesiska företag samtidigt som den egna marknaden hålls stängd. 149 länder har anmält sig till projektet (2025).

BRI-initiativet har fått ett motstridigt mottagande. Enligt Världsbankens bedömning ökar initiativet deltagande länders handel och nationalekonomi samt minskar globalt på transportkostnaderna. Å andra sidan har initiativet kritiserats bland annat för att Kina driver sina egna intressen, stora byggnadsprojekt hamnar i händerna hos kinesiska företag, låntagarnas beroende av Kina ökar, Kina försöker tvinga deltagande länder att hyra ut objekt mot amortering av lån osv. Enligt uppskattningar finns det nästan 90 000 kinesiska arbetare i Afrika, även om antalet har minskat betydligt sedan toppåren under 2010-talet.

Kina strävar starkt till att sprida sitt teknologiska kunnande runt hela jordgloben. I detta har landet lyckats, speciellt i Mellanöstern och Afrika genom att bygga kommunikationsnätverk och förbättra internet. I Kina kallas denna form av påverkan den digitala silkesvägen. I västländernas har projektet inte avancerat lika bra eftersom man är rädd för att Kina använder sin teknologi på samma sätt som i hemlandet dvs. för att stöda enpartiadministrationen och övervakning av medborgarna.