Turkiet eftersträvar möjligast fullständigt försvarstekniskt oberoende – i första hand från västländer, men också från Kina eller Ryssland. Beroendet av västländerna vill man inte ersätta med något annat. I den första fasen av detta projekt strävar Turkiet efter att skaffa know-how tillsammans med förvärvet av system och/eller delsystem, och i nästa fas – baserat på den erfarenhet och expertis som vunnits – kommer det att utveckla ett eget system och starta egen produktion. Köpet av det ryska luftvärnssystemet S-400 är ett exempel på denna typ av verksamhet. Utgångspunkten är att uppnå en självförsörjning på minst 70 % och vid behov använda till exempel västerländska motorer.

Ett exempel på dessa ambitiösa strävanden är Altays huvudstridsstridsvagn som tillverkas i Turkiet, baserad på den sydkoreanska K2 Black Panthers huvudstridsstridsvagn. Det nya stridsvagnsbeståndet är tänkt att tas i bruk 2023. Ett annat exempel är stridsflygplanet TAI TFX Kaan, som Turkiet har utvecklat med stöd av brittiska BAE. Målet är att utföra den första flygningen med Kaan även 2023. Ett tredje exempel är det nationella MILGEM-skeppsbyggnadsprojektet, som inkluderar antiubåtskorvetter, flerfunktionsfregatter och ett luftvärnsstridsflygplan. Arbetet med att få fartygen i trafik började redan på 2010-talet och fortsätter än i dag. Förutom ytfartyg har MILDEN-projektet startat, vars syfte är att tillverka ubåtar för den turkiska flottan. Utöver de ovan nämnda exemplen producerar den turkiska försvarsindustrin ett brett utbud av vapen och utrustning för alla försvarsgrenar.

Förutom försvarsindustriellt oberoende siktar Turkiet på åtminstone en regional supermakts militära slagkraft. Förutom konventionell rustning har Turkiet sin egen satellit- och missilproduktion. Satellitproduktion inkluderar: 1) Göktürk-1 och Göktürk-3 fotografsatelliter som har använts i flera år; 2) Kommunikationssatelliterna Türksat-5A som har varit i bruk i ett par år, som möjliggör regional användning av flygande drönare; 3) 2024 kommer satelliter från det regionala satellitpositioneringssystemet BKZS att skjutas upp i rymden, och systemet är planerat att tas i bruk i början av 2030-talet. Vid behov kan systemet utökas globalt.

Turkiet har flera missiler i bruk och under utveckling. Bora-1 ballistiska missiler med en räckvidd på 280 kilometer har varit i bruk sedan 2017, och hösten 2022 genomförde Turkiet ett framgångsrikt provavskjutning med en Tayfun ballistisk missil med en räckvidd på 560 kilometer. I januari 2023 meddelade president Erdogan att räckvidden för nästa ballistiska missiler som ska utvecklas kommer att ökas till 1 000 kilometer. Förutom ballistiska missiler har Turkiet använt SOM-kryssningsmissiler med en räckvidd på 280 kilometer sedan 2017. Försvarsindustrin utvecklar en drönaruppskjuten överljudsmissil TRG-230-IHA med en räckvidd på 150 kilometer.

Den turkiske presidenten uttalade hösten 2019 att han inte kan acceptera att Turkiet inte har sina egna kärnvapen. Enligt honom finns det inte ett enda utvecklat land i världen utan kärnvapen. Uttalandet väckte stor uppmärksamhet, med beaktande av de ovan beskrivna utvecklingsprojekten.

Tack vare kriget mellan Azerbajdzjan och Armenien 2021 och kriget i Ukraina, som började 2022, har drönare blivit den turkiska försvarsindustrins försäljningstrumf. Speciellt Bayraktar-drönaren utrustad med luft-till-mark-vapen har vunnit berömmelse. I slutet av första kvartalet 2022 var den turkiska försvarsindustrins exporten mer än 1,3 miljarder USD och i slutet av året 4,4 miljarder USD. Exporten nästan sjudubblades mellan 2020 och 2022.

Turkisk försvarsindustris exportintäkter 2018-2022 Q1

Den senast presenterade och även troliga framtida framgångsprodukt, som introducerats av den turkiska försvarsindustrin, är evolutionsversionen av Bayraktar, kallad Bayraktar Akıncı. Den har betydande Elso- och/eller SIGINT-utrustning och kan beväpnas med supersoniska TRG-230 IHA-missiler.

Viktigaste mål-länder för försvarsindustrins export

Turkiet ökar sitt inflytande i länderna i Mellanöstern och Afrika också genom försäljning av försvarsindustrin. Listan över kundländer före 2021 har även inkluderat Ukraina och flera afrikanska länder, främst på grund av försäljningen av Bayraktar-drönare.

Stora kundländer för den turkiska försvarsindustrin (andel i procent) åren 2005–2021