Turkiet strävar efter att uppnå fullständigt försvarstekniskt oberoende – i första hand från västländer, men även från Kina och Ryssland. Målet är att uppnå en självförsörjningsgrad på minst 70 procent och vid behov använda till exempel västerländska motorer. I den första fasen av projektet siktar Turkiet på att skaffa know-how genom upphandling av system och/eller delsystem, och i nästa fas att utveckla egna system och starta produktionen. När det gäller luftförsvaret, är försäljningen av det ryska luftvärnssystemet S-400 år 2017 ett exempel på och dess politiska konsekvenser. USA införde CAATSA-sanktioner mot Turkiet och uteslöt bland annat landet från stridsflygplansprojektet F-35. Som ett resultat av motgångarna började Turkiet utveckla sitt eget luftförsvarssystem ”Iron Dome”. Alla stora aktörer inom den turkiska försvarsindustrin deltog i projektet: ASELSAN, ROKETSAN, TÜBİTAK SAGE. Det första Iron Dome-systemet togs i drift i augusti 2025.

För armén är ett exempel på dessa ambitiösa strävanden är Altays-stridsvagnen som tillverkas i Turkiet och är baserad på den sydkoreanska K2 Black Panther-stridsvagnen. Det nya stridsvagnsbeståndet är tänkt att tas i bruk 2025.

För flygvapnet är ett exempel är stridsflygplanet TAI TFX Kaan, som Turkiet har utvecklat med stöd av brittiska BAE. Den första flygningen med den nya 5:e generationen TF-X Kaan ägde rum i februari 2024.

För marinen är ett exempel det nationella MILGEM-skeppsbyggnadsprojektet, som inkluderar antiubåtskorvetter, flerfunktionsfregatter och luftvärnsstridsflygplan. Arbetet med att få fartygen i trafik började redan på 2010-talet och fortsätter än i dag. Förutom ytfartyg har MILGEM-projektet startat, vars syfte är att tillverka ubåtar för den turkiska flottan. Utöver de ovan nämnda exemplen producerar den turkiska försvarsindustrin ett brett utbud av vapen och utrustning för alla försvarsgrenar.

Förutom försvarsindustriellt oberoende siktar Turkiet på åtminstone en regional supermakts militära slagkraft. Förutom konventionell rustning har Turkiet sin egen satellit- och missilproduktion. Satellitproduktionen inkluderar: 1) Göktürk-1 och Göktürk-3 fotografsatelliter som har varit i bruk i flera år; 2) Kommunikationssatelliten Türksat-5A som har varit i drift i ett par år och möjliggör regional användning av flygande drönare; 3) 2024 kommer satelliter från det regionala satellitpositioneringssystemet BKZS att skjutas upp i rymden, och systemet är planerat att tas i bruk i början av 2030-talet.

Turkiet har flera missiler i bruk och under utveckling. Bora-1 ballistiska missiler med en räckvidd på 280 kilometer har varit i bruk sedan 2017. Hösten 2022 genomförde Turkiet en framgångsrik provavskjutning av den ballistisk missilen Tayfun, som har en räckvidd på 560 kilometer. I januari 2023 meddelade president Erdogan att räckvidden för nästa ballistiska missiler som ska utvecklas kommer att ökas till 1 000 kilometer. Förutom ballistiska missiler har Turkiet använt SOM-kryssningsmissiler med en räckvidd på 280 kilometer sedan 2017. Försvarsindustrin utvecklar en drönaruppskjuten överljudsmissil, TRG-230-IHA, med en räckvidd på 150 kilometer.

Den turkiske presidenten uttalade hösten 2019 att han inte kan acceptera att Turkiet inte har sina egna kärnvapen. Enligt honom finns det inte ett enda utvecklat land i världen utan kärnvapen. Uttalandet väckte stor uppmärksamhet, särskilt med tanke på de utvecklingsprojekten som beskrivits ovan. Efter det 12 dagar långa kriget mellan Israel och Iran i juni 2025 har kärnvapendebatten återigen blivit ett aktuellt ämne i arabiska och muslimska länder.

Tack vare kriget mellan Azerbajdzjan och Armenien 2021 och kriget i Ukraina, som började 2022, har drönare blivit den turkiska försvarsindustrins försäljningstrumfarna. Speciellt Bayraktar-drönaren utrustad med luft-till-mark-vapen har vunnit stor uppmärksamhet. I slutet av första kvartalet 2022 uppgick exporten från den turkiska försvarsindustrin till mer än 1,3 miljarder USD, och i slutet av året hade den stigit till 4,4 miljarder USD. Exporten nästan sjudubblades mellan 2020 och 2022

Turkisk försvarsindustris exportintäkter 2018-2022 Q1

Den senast presenterade och även troliga framtida framgångsprodukt, som introducerats av den turkiska försvarsindustrin, är evolutionsversionen av Bayraktar, kallad Bayraktar Akıncı. Den har betydande Elso- och/eller SIGINT-utrustning och kan beväpnas med supersoniska TRG-230 IHA-missiler.

Viktigaste mål-länder för försvarsindustrins export

Turkiet ökar sitt inflytande i länderna i Mellanöstern och Afrika också genom försäljning av försvarsindustrin. Listan över kundländer före 2021 har även inkluderat Ukraina och flera afrikanska länder, främst på grund av försäljningen av Bayraktar-drönare.

Stora kundländer för den turkiska försvarsindustrin (andel i procent) åren 2005–2021