Efter att den svenske kemisten Alfred Nobel uppfann dynamiten 1866 började den svenska vapenindustrin blomstra. På 1890-talet blev krut och ammunitionstillverkaren Bofors, som ägdes av Nobel, också en stor tillverkare av kanoner. Redan före andra världskriget blev Bofors 40 mm luftvärnskanon den svenska vapenindustrins spetsprodukt. Kanonen blev en försäljningsframgång över hela världen

Under kalla kriget byggde Sveriges starka nationella försvar på en egen mångsidig försvarsindustri. Försvarsmakten arbetade till och med med ett eget kärnvapenprogram sedan 1953 inom ramen för ett kärnenergiforskningsprogram. Utvecklingen av kärnvapen upphörde dock efter att Sverige undertecknade FN-fördraget om icke-spridning av kärnvapen 1968. Men beträffande nästan alla andra vapensystem eftersträvade Sverige självförsörjning. Försvarsindustrin växte i storlek och prestanda inom alla sektorer.

Sedan Saab (Svenska Aeroplan AB) grundandes 1937 har Sverige eftersträvat en hög självförsörjningsgrad inom stridsflygtillverkningen. Andra stora försvarsindustriföretag var varvsföretaget Kockums, Hägglunds, som tillverkar terrängfordon, och elektronikföretaget Saab Surveillance (tidigare Ericsson). Samtliga var privatägda och/eller börsnoterade bolag, men hade ett nära samarbete med FMV, Försvarsmaktens materielverk, som fungerade som upphandlare av försvarsmateriel och initiativtagare till olika utvecklingsprogram.

Efter kalla kriget stod den svenska försvarsindustrin inför stora utmaningar då landets försvarslösning förändrades radikalt och försvaret minskade drastiskt. Principen om den ”egna svenska lösningen” som gällde under kalla kriget ersattes med en ny norm: allt material skall vara Nato-kompatibelt. Också försvarsindustrin förändrades genom specialisering, fusioner och andra förändringar inom ägarstrukturen. Sverige är fortfarande i förhållande till befolkningsmängden världens största exportland av försvarsteknologi. Försvarsindustrin är en stor arbetsgivare. Den sysselsätter fler arbetare än hela Försvarsmakten. Stridsflygförmågan och undervattensförmågan bedöms fortfarande vara av väsentlig betydelse för Sveriges försvar.

Sveriges export av försvarsmateriel har ofta varit föremål för livlig medborgardebatt. Relativt strikt exportlagstiftning förhindrar försäljning av vapen och utrustning till krigförande parter. Medborgarorganisationer har dock kritiserat exporten till länder som anses lida av ett ”demokratiunderskott”. År 2015 föreslog det parlamentariskt tillsatta exportkontrollrådet en tydligare analys av den demokratiska nivån i de länder som köper försvarsmateriel innan exportlicens beviljas. Ärendets beredning fortsätter i riksdagen.

Luftvärnskanon, 40 mm, tillverkad av Bofors. Bildkälla: commons.wikimedia.org