Folkets befrielsearmés flygvapen (PLAAF) ansvarar för den territoriella integriteten i Kinas luftrum och territorium och för bildandet av luftlägesbilden. Flygvapnet förbereder sig på att genomföra försvarsuppdrag i luftrummet både defensivt och offensivt. Fokus för flygvapnets utveckling är utvecklandet av spanings- och förvarningskapaciteterna, samt förbättrandet av anfalls-, missilförsvars- och lufttransportförmågorna.

Huvuddelen av Kinas 50 jakt/attackbrigader och fem taktiska transportbrigader är fördelade på försvarsområdena, som är operativa användare av trupperna. Bombplanen och de strategiska transportplanen är i sin tur, i divisionsorganisation, delvis underställda högsta ledningen och delvis försvarsområdena.

Till flygvapnet hör:

• 7 bombplansregementen (176 H-& bombplan (version av TU-16))
• 12 jaktplansdivisioner (320 J-7/J-8-jaktplan (version av MIG-21))
• 7 attackbrigader (120 J-11 attackplan (version av Su-27))
• 26 attack/bombplansbrigader (570 J-10, 130 J-11 (version av Su-27), 250 J-16 (version av Su-27), 140 J-20, 74 Su-30, 24 Su-35)
• 5 markstridsjaktbrigader (120 J-7 (version av MIG-21))
• 8 spanings-, övervaknings- och förvarningsregementen
• 1 lufttankningsregemente
• 9 transportregementen
• 3 drönarregementen
• 1 luftvärnsdivision och 24 luftvärnsbrigader

Dessutom hör till flygvapnet en luftlandsättningsarmékår, med sex luftlandsättningsbrigader, en specialtruppsbrigad, en stödbrigad och en lufttransportbrigad.

Kina planerar att avstå från de sista tredje generationens stridsplan år 2023 och efter det har Kina till sitt förfogande endast helt med västländerna jämförbara fjärde generationens J-10 och J-11 och J-16 plan (motsvaras av F-15, F-16, JAS-39, F/A-18, Mig-29, Su-27) och femte generationens J-20 plan (motsvaras av F-22, F-35, Su-57). Kinas c. 180 strategiska H-6 bombplan är en långt moderniserad version av det ryska Tu-16 planet. Planen kan tankas i luften och kan avfyra kryssningsmissiler.