USA:s säkerhetspolitiska organisationer

De med tanke på USA:s nationella säkerhet viktigaste säkerhetsorganisationerna bildades 1947 i och med stiftandet av lagen ”National Security Act”, som kompletterades 1949.

  • Ett nationellt säkerhetsråd (National Security Council) inrättades för att samordna säkerhetspolitiken
  • Försvarsministeriet (Department of Defence) bildades genom att slå samman krigsdepartementet och marindepartementet
  • Flygvapnet (Air Force) grundades som en oberoende försvarsgren
  • Marinkåren grundades som en oberoende försvarsgren
  • Försvarsgrensledningarna (Military Branches) införlivades i försvarsministeriet
  • Ett för de väpnade styrkorna gemensamt planerings- och ledningselement, försvarsgrenschefernas råd (Joint Chiefs of Staff) grundades
  • Den civila underrättelsetjänsten CIA grundades

Tilläggsinformation

Syftet med National Security Act från 1947 var att omorganisera amerikanska militära strukturer och underrättelsetjänsten efter andra världskriget och för att uppfylla de krav som uppstått i och med början av det kalla kriget. Reformerna var avsedda att säkerställa att de väpnade styrkorna, under alla omständigheter, förblev under ledning av det politiska ledarskapet, det vill säga den civila ledningen. Därför införlivades den högsta ledningen för de väpnade styrkorna och försvarsgrensstaberna i försvarsministeriets organisation. Försvarsministern tilldelades en tydlig position som förman för de väpnade styrkornas ledning. De väpnade styrkornas högsta ledning d.v.s. försvarsgrenschefernas råd (JCS), har inte befäl över de operativa styrkorna utan dessa får sina order från presidenten genom försvarsministern.

Den centrala underrättelsebyrån (Central Intelligence Agency, CIA), som grundades 1947, blev den första civila underrättelsetjänsten i USA. Dess föregångare var den hemliga militära underrättelsetjänsten under krigstid OSS. CIA: s uppdrag är underrättelseverksamhet utanför USA och CIA har inga befogenheter inom landets gränser. Kontraspionage och konterunderrättelse tillhör den federala polisen FBI.

Under åren som gått har fler underrättelsetjänster etablerats för många förvaltningsgrenar. Idag finns det totalt 17 underrättelseorganisationer, som bildar den så kallade Underrättelsegemenskapen (Intelligence Community).  Åtta av dem är underställda försvarsdepartementet, t.ex. har varje försvarsgren sina egna underrättelseorganisationer. De övriga är underställda utrikesministeriet, finansministeriet, justitieministeriet, ministeriet för inhemsk säkerhet och energiministeriet.

CIA (Central Intelligence Service) är ett undantag och den är underställd Chefen för nationell underrättelse (Director of National Intelligence). Det finns många mindre underrättelsetjänster under ovannämnda underrättelseorganisationer. Dessutom är två tusen privata företag engagerade i verksamheten. Amerikanska underrättelseorganisationer använder totalt cirka 80 miljarder dollar (68 miljarder euro) årligen på sina aktiviteter. Underrättelsetjänsterna har totalt hundratusentals anställda.

Att samordna underrättelsetjänstens aktiviteter har visat sig vara svårt och information rör sig ofta inte horisontellt mellan underrättelsetjänsterna. Samordning av verksamheten är den nationella underrättelsechefens ansvar. CIA ansvarar för utländsk underrättelse och den federala polisen (FBI) för konterunderrättelse och intern kontroll, men NSA: s roll, som fokuserar på elektronisk underrättelse och övervakning, har blivit viktigare, liksom NRO: s roll, som ansvarar för satellitinformation. National Intelligence Council (NIC) har huvudansvaret för analyser och prognoser gällande det internationella läget och underrättelsebranschen som helhet.

Källor och länkar

Källor och länkar

Nationella säkerhetsstrategin 2017:

Nationella försvarsstrategin 2018: