Vidare Mellanöstern

Vidare Mellanöstern: traditionella Mellanöstern + Nordafrika

  • Israelisk-palestinsk konflikt har pågått i mer än 70 år
  • Svåraste akuta konflikterna i Syrien, Irak, Jemen och Libyen
  • Indirekt krig mellan Israel och Iran
  • Spända förbindelser mellan Iran och USA
Lähi-itä ja Pohjois-Afrikka (MENA-alue) Maailmanpankin mukaan. Lähde: commons.wikimedia.org By Furfur - CC BY-SA 4.0

Mellanöstern och Nordafrika (MENA-regionen) enligt Världsbanken. Källa: commons.wikimedia.org By Furfur – CC BY-SA 4.0

Tilläggsinformation

I det europeiska språkbruket avses med Mellanöstern ett område mellan Medelhavet och Indiska oceanen (Arabiska havet) vid korsningen eller kanterna av Europa, Asien och Afrika. Begreppet Mellanöstern som används i Förenta staterna avser ungefär samma region. Det bredaste konceptet är MENA (Middle East & Northern Africa), som bland annat används av Världsbanken. MENA-området sträcker sig från Iran till Marocko.

Mellanöstern är en av de kriskänsligaste regionerna i världen, till följd av sin stora strategiska betydelse. Regionen är rik på naturresurser, och sjövägen mellan Medelhavet och Indiska oceanen som går genom Suezkanalen och Röda havet är av yttersta vikt för den globala ekonomin. I tusentals år har Mellanöstern varit skärningspunkten mellan politiska, ekonomiska, religiösa och etniska konflikter av folk, lokala aktörer och även externa aktörer i regionen och till följd av dessa en del av världen som plågas av oräkneliga krig och konflikter. Enligt en beräkning har det redan förekommit 38 allvarligare väpnade konflikter eller krig inom eller mellan stater bara sedan andra världskriget. Som en följd av dessa har, enligt en försiktig uppskattning, nästan tre miljoner människor dödats.

De pågående väpnade kriserna omfattar åtminstone den nästan permanenta konflikten mellan Israel och palestinska araber, inbördeskriget i Libyen, inbördeskriget i Syrien, inbördeskriget i Jemen, den interna krisen i Irak och det indirekta kriget mellan Iran och Israel. Iran är, som en följd av allt allvarligare motsättningar med västvärlden, ett område av ökad spänning.

Som en följd av inbördeskrig och våld störtade Libyen i kaos 2011, när diktatorn Muammar Gaddafi, som hade regerat i mer än 40 år, störtades som en del av det så kallade arabiska vårens händelser i Mellanöstern och Nordafrika. Bakgrunden till att situationen fortgår är rikliga olje- och naturgasresurser, tillgängliga vapen och islamistiska grupper. Förutom jihadistgrupper som verkar i landet, har utländska aktörer tagit sig in i Libyen. Parterna i inbördeskriget är regeringen, som av FN har erkänts som landets legitima regering, och rebellrörelsen ledd av krigsherren Khalifa Haftar, som verkar i Tobruk i landets östra del. Därifrån försöker Haftars rebellarmé störta den legitima regeringen i Tripoli.

Rebellerna har fått kontroll över större delen av landet och de flesta oljefälten. Båda sidor i inbördeskriget har utomstående stödjare: regeringen stöds av Turkiet, Qatar och de flesta västländer, och rebellrörelsen har stöd från Egypten, Saudiarabien, Syrien, Frankrike, Israel och Ryssland. Turkiet har också skickat sina trupper till stöd för regeringen. Ryssland har stöttat Haftar med inofficiella legosoldater. Hösten 2020 nåddes ett eldupphör genom FN.

Det syriska inbördeskriget har också sitt ursprung i händelserna under den arabiska våren 2011, till en början som ett uppror mot Bashar al-Assads enväldiga regim. Enligt olika källor har minst 400 000 människor, varav en fjärdedel civila, dödats i inbördeskriget, som har pågått i tio år. Miljontals människor har flytt landet eller är interna flyktingar. Assadregimen får starkt militärt stöd från Ryssland och Iran, utan vilket Assadregimen redan, enligt utomstående uppskattningar, hade kunnat störtas. Rebellerna, eller den så kallade Fria syriska armén stöds av Turkiet, sunniarabiska länder Saudiarabien och Qatar, liksom de flesta västländer. USA leder en Inherent Resolve operation som riktar sig mot ISIS-terroristgrupper som verkar i Irak och Syrien. Verksamheten omfattar mer än 70 länder i ett brett spektrum av roller, inklusive alla nordiska länder. Finländarna befinner sig i norra Irak på utbildningsuppdrag för irakiska trupper. Assads motståndare inkluderar också kurdiska styrkor som opererar i norra Syrien.

I Jemen pågår ett inbördeskrig sedan 2015, då huthirebeller inledde ett väpnat uppror mot landets regering. Orsaken till detta krig är också den politiska turbulens som började under den arabiska våren 2011. Som ofta fallet är i inbördeskrig är flera externa länder inblandade i situationen i Jemen. Regeringen bistås av ett dussin länder, inte minst norra grannlandet Saudiarabien med sina allierade samt Egypten, Jordanien, Sudan, Marocko, USA och Storbritannien. Framför allt ligger det i den regeringsvänliga externa koalitionens intresse att säkerställa fartygstrafiken i det strategiskt viktiga Bab el Mandeb-sundet, som förbinder Röda havet och Indiska oceanen. Huthirebellerna får stöd från Iran. Rebellerna har kunnat erövra territorium i västra delen av landet, inklusive huvudstaden Sanaa.

Förbindelserna mellan Förenta staterna och Iran har varit mycket spända, explosiva och präglade av våld i årtionden. USA och Storbritannien stödde en militärkupp i Iran 1953 efter att landets ledning hotat att förstatliga oljeindustrin. Fallet återspeglade västmakternas starka intressen i regionen och betoningen på att skydda oljeproduktionen och oljetransporterna. Förenta staterna har permanenta militära styrkor i eller nära Gulfregionen, inklusive en stridsklar marin stridsgrupp ledd av ett hangarfartyg. Förutom Saudiarabien är vissa små Gulfstater allierade med USA.

Irans nuvarande religiösa maktsystem började med revolutionen 1979 då den USA-stödda monarkin föll. De diplomatiska förbindelserna mellan de två länderna bröt samman och är fortfarande brutna. Förenta staterna har anklagat Iran för att störa oljetransporterna i Persiska viken, stödja internationell terrorism och sträva efter kärnvapen. Iran har utsatts för omfattande internationella sanktioner. År 2015 nådde, efter svåra förhandlingar där Iran lovade att begränsa sin kärntekniska verksamhet och tillåta internationella inspektörer att besöka sina kärntekniska anläggningar, Iran och en grupp ledande stormakter (USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike och Tyskland) en överenskommelse. I gengäld mildrades sanktionerna mot Iran gradvis. Under president Trumps administration bröt sig USA loss från överenskommelsen. Förbindelserna mellan Förenta staterna och Iran är inflammerade.

Källor och länkar

Konflikter i området:

Bakgrund:

Kritiik: