Den sovjetiska rymdstyrkan bildades som en rymdenhet vid försvarsministeriet 1982. Den ryska rymdstyrkan tog sin nuvarande form som en oberoende del av de ryska väpnade styrkorna 2001.

1987 lanserade Sovjetunionen den första Energy-bärraketen, vars nyttolast var det orbitala vapensystemet Polyus.

Polyus orbitalt vapensystem i rymden. Bildkälla: Wikimedia Common

Ryssland är en pionjär inom användningen av rymden efter att ha skickat både den första satelliten och den första människan till rymden. Ryssland ärvde det mesta av Sovjetunionens stora rymdinfrastruktur och har sedan dess spelat en nyckelroll i den globala rymdgemenskapen. Ryssland har ett stort antal satelliter i omloppsbana.

Driften av den internationella rymdstationen (ISS) är beroende av ryska bärraketer. Tillförlitligheten hos ryska bärraketer och bedrifterna med bemannad rymdflygning har hållit Ryssland i en nyckelposition. Fram till de senaste åren har Ryssland varit den enda ISS-operatören med en bärraket som kan transportera människor.

Ryska GLONASS-M positioneringssatelliter. Bildkälla: commons.wikimedia

Ryska rymdfarkoster (bärraketer). Bildkälla: Challenges to security in space, DIA 2019

Ryssland planerar en ny rymdfarkost för transporter till ISS-rymdstationen 2023, liksom en ny bärraket och bemannad flygning till månen 2030.

Under de senaste 20 åren har Ryssland utvecklat försvarsmaktens förmåga att verka i rymden, såsom elektronisk krigföring för att förhindra och störa användningen av kommunikations- och navigationssatelliter, samt riktade energivapen för att förstöra underrättelsessatelliter. Ryssland bedöms bygga en missil för att förstöra satelliter från marken.

Ryssland, liksom Kina, stöder fördrag för att förhindra beväpning av rymden, även om det själv ser rymden som ett av handlings- och målområdena för krigföring.