Frankrike är en aktiv global aktör och en flitig utvecklare av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Frankrike stöder aktivt målet i EU:s globala strategi från 2016 att utveckla tillräcklig strategisk självständighet för unionen.
Frankrikes globala intressen är baserade på Frankrikes tidigare status som en global kolonialmakt och strävan att främja frågor som är viktiga för den, såsom det franska språkets status. Frankrike övervakar sina intressen med ett globalt nätverk av ambassader och dess väpnade styrkor, som också kan säkra utomeuropeiska territorier. Frankrike har permanent stationerat väpnade styrkor i de viktigaste utomeuropeiska territorierna.
Franska utomeuropeiska departement och regioner (departements et régions d’outre-mer, DROM) är departement som ligger utanför det franska fastlandet. Från och med 2011 har Frankrike fem utomeuropeiska departement och territorier: Franska Guyana i Sydamerika, Guadeloupe i Karibien, Martinique i Karibien, Mayotte och Réunion i Indiska oceanen utanför Östafrikas kust. De har samma status som regionerna och departementen på det franska fastlandet. Enligt konstitutionen gäller franska lagar och förordningar för utomeuropeiska departement och territorier på samma sätt som det franska fastlandet.
De franska väpnade styrkorna ansvarar för försvaret av utomeuropeiska departement, regioner och samhällen. Väpnade styrkor i utomeuropeiska territorier 2022:
- Martinique, Guadeloupe och öarna Saint-Martin och Saint-Barthélemy i Karibien, 1 100 soldater, krigsfartyg och en flygbas
- Mayotte och Réunion i Indiska oceanen, 1 600 soldater. t.ex. ett fallskärmsregemente, krigsfartyg och en flygvapenbas
- Nya Kaledonien, Wallis och Futuna i Stilla havet, 1 450 soldater. t.ex. Marinkårsregemente och flygvapenbas
- Franska Polynesien i Stilla havet, 950 soldater, t.ex. ett marinkårsregemente, krigsfartyg och en flygbas på ön Tahiti
- Franska Guyana, 2 100 soldater, t.ex. ett marinkårsregemente, ett främlingslegionsregemente, en flottstation och en flygbas. Främlingslegionen ansvarar för säkerheten för European Space Agency (ESA) center i området.
De grundläggande inslagen i den franska säkerhetspolitiken är strategisk autonomi för landets väpnade styrkor, EU-medlemskap, Natomedlemskap och en oberoende kärnvapenavskräckning. Frankrike är en stor producent av trupper för EU:s militära operationer. En av EU:s operativa ledningsstaber är förlagd i Paris.
Sedan Nato inrättades har Frankrike uttryckt reservationer mot Förenta staternas dominerande ställning i Nato. Frankrike anser att beroendet av bistånd från Förenta staterna undergräver EU:s strategiska oberoende och förmåga att föra en enhetlig utrikes- och säkerhetspolitik och verkställa oberoende internationella operationer. Trots sin egendomliga säkerhetspolitik stöder Frankrike Nato och har deltagit i dess militära operationer på Balkan (IFOR, SFOR, KFOR) och i Baltien (Baltic Air Policing).
Frankrike har strävat till att utveckla EU:s militära kapacitet parallellt med Nato, men har mött motstånd från förutom USA i synnerhet från Storbritannien. Frankrike har strävat till att utnyttjat Storbritanniens utträde ur EU (Brexit) och den allmänna försämringen av EU:s säkerhetsmiljö för att utveckla EU:s militära kapacitet.
Frankrikes särskilda förbindelser med Tyskland bygger på Élyséeavtalet från 1963 mellan de två länderna. I avtalet fastställs ramen för samarbetet mellan Frankrike och Tyskland inom utrikes-, försvars-, utbildnings- och ungdomspolitiken. Frankrikes och Tysklands ledare träffas regelbundet, men det viktigaste forumet för samarbete mellan de två länderna är numera EU. I och med Brexit kommer de två största EU-länderna, Tysklands och Frankrikes, relativa betydelse i unionens försvarssamarbete att ytterligare öka.
Frankrike betonar den oberoende beslutsmakten i sin kärnvapenavskräckning och deltar inte i Natos kärnvapenplaneringsgrupp (Nuclear Planning Group, NPG). Frankrike är redo att erbjuda sin kärnvapenavskräckning för att försvara Europa efter eget gottfinnande. Efter Storbritanniens utträde ur EU kommer Frankrike att vara det enda EU-landet med kärnvapen. Frankrike har beslutat att fortsätta utveckla havs- och luftkomponenterna i kärnvapenavskräckningen under försvarsplaneringsperioden 2019–2025.
Ny säkerhetsstrategi 2022
I november 2022 publicerade president Macron Frankrikes nya nationella säkerhetsstrategi. Strategin har tagit hänsyn till lärdomarna från det ukrainska kriget. Strategin anger att den ligger i linje med och kompletterar Natos nya strategiska koncept och EU:s strategiska kompass. Strategin presenterar en vision om Frankrikes säkerhet fram till 2030 och inkluderar tio strategiska mål:
- En solid och trovärdig kärnvapenavskräckning
- Ett enat och livskraftigt Frankrike
- Anpassning av försvarsekonomin i den nya situationen
- Cyberresiliens
- Euro-atlantiska relationer
- Europas strategiska självständighet
- Pålitlig suveränitet
- Garanterad utvärderingsautonomi och beslutsautonomi
- Förmågan att försvara och verka inom hybridoperationer
- Handlingsfrihet vid utförande av militära operationer
Strategin styr det franska parlamentets diskussion om nästa försvarsplaneringsperiod, som sträcker sig från 2024 till 2030.
Franskt stöd till Ukraina
Efter att Ryssland invaderade Ukraina i februari 2022 har Frankrike, tillsammans med sina europeiska och internationella partners, gett Ukraina politiskt, ekonomiskt, humanitärt och militärt stöd. Franskt militärt stöd till Ukraina har innefattat både materiellt stöd och utbildningsstöd. Frankrike har levererat försvarsutrustning till de ukrainska väpnade styrkorna, inklusive Crotale luftvärnsmissilsystem, 155 mm Caesar fältkanoner och lätta stridsvagnar AMX-10RC. Frankrike har utbildat c. 2 000 ukrainska soldater i Frankrike och skickat 150 soldater till Polen för att utbilda ukrainska trupper.
