På grund av sitt läge och sin storlek är Polen det viktigaste medlemslandet på Natos östra flank. I det kollektiva försvaret är landets position central, eftersom gränserna når Kaliningrad-regionen i Ryssland och Vitryssland. Polen är också den enda direkta landförbindelsen från väst till de baltiska länderna, vilket påverkar Natos militära beredskap för Baltikums försvar. Polen har försökt samla de östeuropeiska NATO-länderna i olika samarbetsforum och därigenom stärka deras inflytande inom alliansen. Polen stödde starkt Finlands Nato-medlemskap och såg det som en viktig förstärkning av Natos östra flank.

Polens senaste utrikespolitiska strategidokument (Polish Foreign Policy Strategy 2017–2021) listar landets viktigaste säkerhetspolitiska mål:

• att stärka Natos trovärdighet, öka EU:s potential och upprätthålla nära relationer med USA,
• närmare samarbete med Rumänien, Visegradgruppen (Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern), de baltiska länderna och de nordiska länderna, samt en proaktiv östpolitik,
• betydande förstärkning av Polens försvarsförmåga.

I den nationella säkerhetsstrategin (2020) identifieras Rysslands ”nyimperialistiska politik” som det största hotet mot Polen. Rysslands invasion av Georgien, den olagliga annekteringen av Krim och de ryska väpnade styrkornas agerande i östra Ukraina anges som konkreta exempel. I säkerhetsstrategin anklagas Ryssland för uppbyggnad av offensiv militär kapacitet i Östersjöregionen och Kaliningrad samt hybridoperationer, såsom cyberattacker och desinformationskampanjer för att undergräva västländernas interna stabilitet.

Polens senaste försvarskoncept för 2032 (utgivet 2017) pekar också ut Ryssland som landets största hot. Hotet mot Natos nordöstra flank i Baltikum anses också påverka Polen. Instabiliteten i Ukraina och Belarus, liksom kriserna och oroligheterna i Mellanöstern och Nordafrika, ses också som stora hot. Religionsbaserad terrorism mot västländer identifierades också som ett betydande hot.

När det gäller kriget i Ukraina har Polen starkt fördömt den ryska attacken. Som medlem av både Nato och EU har Polen länge betonat det militära hot som Ryssland utgör mot Europa. Samtidigt har de politiska relationerna mellan Polen och Ryssland varit dåliga. Polens bakgrund präglas av landets långa historia både under det ryska imperiet och som en del av Sovjetunionens intressesfär under det kalla kriget. För Polen har Ukraina och Vitryssland fungerat som en ”buffert” österut och Polens mål har varit att båda länderna ska vara så oberoende av Ryssland som möjligt.

Polen har försett de ukrainska väpnade styrkorna med stora mängder försvarsmaterial, inklusive stridsvagnar, artilleri och stridsflygplan. Vapen och annat materiellt stöd från andra länder har också exporterats till Ukraina via Polen, eftersom Polen och Ukraina delar en gemensam landgräns på mer än 500 kilometer. Mer än en miljon ukrainska flyktingar har dessutom registrerats i Polen.

Efter Rysslands invasion av Ukraina §har Polen krävt byggandet av nya permanenta NATO-baser på militäralliansens östra flank. Polen har redan haft trupper från USA och andra Nato-allierade, antingen permanent eller på rotationsbasis. Inom EU:s ram har det däremot framförts kritik mot de otillräckliga sanktionerna mot Ryssland.