Nationell strategi

Turkiets mål är att utvecklas till åtminstone en regional stormakt, i vilken roll det skulle kunna fungera som talesman för den islamiska världen, övervaka intressen och främja islam. På många sätt befinner sig Turkiet på gränsen mellan västländer och den islamiska världen, och är det enda större islamiska landet som har förutsättningarna för detta.

Fokus för utvecklandet av Turkiets inflytande ligger i Afrika samt islamiska och turkisktalande länder i Kaukasus och Centralasien. Turkiet strävar också efter att utveckla sitt inflytande i västerländska samhällen. Turkiet är en viktig medlem av Nato på ett strategiskt viktigt område, och dess väpnade styrkor är de näst största i Nato efter USA.

Grunden för Turkiets strategi är att vara oberoende från andra länder, vilket kräver att man uppnår självförsörjning inom alla möjliga områden i samhället, från livsmedel och mediciner till försvarsindustrin.

Turkiets EU-medlemskapsförhandlingar avbröts i praktiken efter kuppförsöket i Turkiet 2016, eftersom Turkiet inte har avslutat det politiska förtryck som inleddes då. Kritik har också väckts mot Turkiets operationer i norra Syrien och eftersöknings- och borraktiviteter i grekiska och Cyperns territorialvatten. Turkiet är viktigt för EU för att förhindra en okontrollerad flyktingström som den hösten 2015. År 2016 undertecknade EU och Turkiet ett avtal som avsevärt begränsar antalet illegala invandrare till EU. EU, å andra sidan, gav Turkiet cirka 6 miljarder euro i flyktinghjälp.

USA har traditionellt varit en viktig allierad till Turkiet och vice versa. Incirlik-basen i Turkiet är hem för ett lager av amerikanska taktiska kärnvapen. Relationerna började dock försämras efter kuppförsöket 2016. Ytterligare sprickor i förhållandet mellan USA och Turkiet har orsakats av de ryska S-400 luftvärnssystem som köpts av Turkiet och USA:s stöd till Grekland. USA har utökat det militära samarbetet med Grekland och säljer F-35 multirollsstridsflygplan till Grekland, medan Turkiets F-35-projekt avslutades. År 2024 kom USA och Turkiet överens om att sälja 40 F-16 Viper-jaktplan efter att Turkiet också ratificerat Sveriges Natomedlemskap.

Uppvärmningen av relationerna mellan Ryssland och Turkiet började samtidigt som Turkiets relationer med väst svalnade. Efter kuppförsöket 2016 har Ryssland visat Turkiet förståelse både vad gäller interna operationer och även vad gäller militära operationer i norra Syrien. Ryssland har inte ingripit i Turkiets aktiviteter i norra Syrien. Turkiet och Ryssland står dock på olika sidor i konflikterna i Libyen och Nagorno-Karabach. Ryssland är viktigt för Turkiet framför allt när det gäller energiförsörjning. Förutom de ryska naturgasledningarna som går genom Turkiet beställde Turkiet ett kärnkraftverk på 4,5 GW från Ryssland 2017, som är planerat att vara i drift 2026. Dess första reaktor togs i drift 2023.

Under kriget i Ukraina har Turkiet försökt medla i förhandlingar om eldupphör och utväxling av krigsfångar. Ryssland är viktigt när det gäller Turkiets strategiska mål, men Ukraina är också ett betydelsefullt land när det gäller självförsörjningen av Turkiets försvarsindustri. Ukraina kan erbjuda know-how inom missil- och motorteknik. Dessutom är Ukraina en viktig kund vid försäljningen av turkiska drönare.

Turkiet har inga nämnvärda naturgas- eller oljeresurser på sitt territorium (exklusive möjliga upptäckter i Medelhavet och/eller Svarta havet), och därför siktar Turkiet på att vara ett transitland för naturgasledningar som leder från Ryssland, Kaukasus och Mellanöstern till Europa. Den senaste milstolpen är byggandet av TurkStream-rörledningen, som går förbi de rörledningar som går genom Ukraina, via Svarta havet från Ryssland till Turkiet och vidare till Europa.

Naturgasledningar som passerar genom Turkiet. Bildkälla: Turkiska energiministeriet

Förhållandena mellan Turkiet och Grekland är extremt dåliga till följd av tusen år av fientlighet. De bygger bland annat på olika religioner och en skarp intressekonflikt mellan ekonomiska intressen. De grekiska öarna begränsar avsevärt Turkiets exklusiva ekonomiska zon (EEZ). Turkiet har förnekat utvidgningen av den grekiska ekonomiska zonen till området öster om Kreta och betraktar den som sin egen ekonomiska zon. Turkiet har genomfört provborrningar i det omtvistade havsområdet trots invändningar från Grekland, EU och USA. Förutom den ekonomiska zonen är Turkiet oroligt för beväpningen av de grekiska öarna utanför dess kust, och den turkiska ledningen antyder då och då att de ska ockuperas.

Turkiska och grekiska ekonomiska zoner (EEZ) och omtvistat territorium.

Enligt Turkiets uppfattning är dess mest betydande säkerhetshot relaterade till den turkiska kurdernas militanta organisation PKK:s aktiviteter – inte bara i Turkiet utan även i dess grannländer. Bakgrunden till problemet är Turkiets demografiska utveckling. Födelsetalen för den kurdiska befolkningen är betydligt högre än turkarnas, och om några decennier kommer kurderna att bli majoritetsfolkslaget i Turkiet.

1978 grundade kurderna, med Abdullah Öcalan i spetsen, Kurdistans arbetarparti (PKK) för att kämpa för kurdiska språkliga, kulturella och politiska rättigheter. Under årens lopp har mer än 44 000 människor dött i striderna, de flesta kurdiska civila. Både EU och USA har klassat PKK som en terroristorganisation. PKK:s verksamhet har pågått längst i sydöstra Turkiet och norra Irak. I maj 2025 meddelade PKK att de skulle överge sin väpnade kamp och att hela organisationen skulle upplösas. I relationerna mellan kurderna och den turkiska staten är målet att normalisera kurderna, där kurderna skulle vara politiska aktörer. För president Erdoğan ligger det också i hans personliga intresse att säkra kurdernas stöd inför presidentvalet 2028. Upplösningen av PKK har också uppskattats påverka den kurdiska organisationen YPG, som opererar i Syrien och dess SDF-styrkor. Den turkiska väpnade styrkorna har fortsatt sina attacker mot SDF-styrkorna.

Afrika är den viktigaste regionen för att öka Turkiets inflytande. Turkiet har som mål att erbjuda afrikanska länder ett tredje alternativ utöver USA och Kina, ofta genom att försöka vädja till gemensam religion och/eller historia. En strategisk orientering i frågan gjordes 1998, och under detta årtusende har antalet turkiska ambassader i Afrika fyrdubblats till 43. Turkiets handel med afrikanska länder har ökat 12 gånger. Redan 30 afrikanska länder har någon form av säkerhets- och/eller försvarsrelaterat avtal med Turkiet. Turkiets vapenindustriprodukter, särskilt drönare och pansarfordon, är mycket efterfrågade i Afrika. Turkiet använder sloganen ”kvalitet enligt Natos standarder till asiatiska priser” som sin reklamslogan.

Tillväxten av Turkiets inflytande i Afrika har varit störst i Etiopien, Libyen och Somalia. I Etiopien börjar Blå Nilen, vars regnperioder reglerar översvämningarna av Nilen nedströms. Utöver sina betydande energireserver är Libyen en passage för flyktingar till EU. Somalia ligger längs en strategisk sjöväg.

De viktigaste afrikanska länderna i tillväxten av turkiskt inflytande

Religion spelar en betydligt större roll i Turkiets aktiviteter än i de flesta västländer. Förutom inrikespolitiken är religion också en mycket viktig faktor i utrikes- och säkerhetspolitiken. Turkiet är medlem i Organisationen för islamiskt samarbete (OIC). Under president Erdoğans regeringstid har Turkiet aktivt försökt främja islam, särskilt i västländer och Afrika, samt öka sitt inflytande i islamiska och turkisktalande länder.