Tysklands säkerhetspolitiska miljö har blivit alltmer komplex och svårare att förutsäga. Rysslands anfall mot Ukraina, hybridhot, den politiska och sociala oron i arabvärlden, de efterföljande flyktingströmmarna, det växande hotet från terrorism och den pågående krisen i Ukraina har tvingat till omvärderingar.

Regeringens säkerhetsstrategi (Integrierte Sicherheit für Deutschland) som publicerades 2023 behandlar den förändrade säkerhetsmiljön samt de slutsatser och riktlinjer som detta innebär för Tyskland. Strategins delområden är:

• försvarsförmåga,
• samhällets motståndskraft,
• ansvar och hållbar utveckling,
• säkerhetssamarbete.

De försvarspolitiska riktlinjer (Verteidigungspolitische Richtlinien) som utarbetats på basis av strategin kommer att bestämma utvecklingen av det militära försvaret under de närmaste åren. I dokumentet betonas bland annat behovet av ökade försvarsbudgetar, en stärkt förmåga till konventionell krigföring samt stöd till utvecklingen av säkerheten i allierade länder och partnerländer.

När Ryssland annekterade Krimhalvön från Ukraina 2014 började Tyskland öka sina försvarsutgifter, men år 2021 utgjorde de endast 1,5 procent av BNP, vilket är långt under Natos definierade miniminivå. Efter att Ryssland inledde ett fullskaligt krig mot Ukraina 2022 beslutade Tyskland att utveckla sin egen försvarsförmåga med en omedelbar tilläggsinvestering på 100 miljarder euro och att följa Natos rekommendation på 2 % i framtiden. I linje med det beslut som fattades vid Natos toppmöte i Haag har Tyskland också åtagit sig att öka sina försvarsutgifter till 3,5 procent av BNP. Tyskland har det största bidraget till alliansens kostnader efter USA.

Förhållandet mellan Europa och USA är av stor betydelse för Tyskland. Även om Tyskland är medlem i Nato, är dess främsta militära allierade USA. Tyskland är i sin tur viktigt för USA framför allt som det främsta stödområdet för militära operationer riktade mot Mellanöstern och Afrika.

Det finns cirka 40 000 amerikanska trupper permanent stationerade i Tyskland, med många garnisoner och baser, främst i Bayern. I Tyskland finns bland annat högkvarteren för United States Forces Europe (USEUCOM), högkvarteret för United States Forces Africa (USAFRICOM), högkvarteret för United States Army Forces in Europe (USAREUR), samt två pansarbrigader, en mekaniserad brigad, en helikopterbrigad och många stödvapenslagsstyrkor. Dessutom ligger högkvarteret för de delar av USA:s flygvapen som är stationerade i Europa (USAFE), en luftarmés högkvarter, en stridsflygflottilj och en flygtransportflottilj i Tyskland.

Tyskland deltar i Natos Permanent Response Force (NATO Response Force, NRF) genom att hålla 5 000 soldater i ständig hög beredskap och, tillsammans med andra stora Nato-länder, alternera i ledningen av markstyrkekomponenten i VJTF, som utgör kärnan i NRF. Tyskland kommer att bidra med cirka 35 000 soldater samt 200 flygplan och örlogsfartyg i Natos nya styrkemodell (NATO Force Model).

2013 införde Tyskland den så kallade Framework Nations Concept (FNC). Dess huvudtanke är att utnyttja Natos och samarbetsländernas militära kapacitet i de större Natoländerna, det vill säga de så kallade ramstaterna som leder insatserna. Genom FNC strävar Tyskland efter att förbättra och effektivisera den militära kapaciteten hos europeiska, särskilt mindre, länders väpnade styrkor och samarbete med de stora Nato-ländernas väpnade styrkor. Finland gick med i FNC-samarbetet 2018.

Inom EU:s säkerhets- och försvarspolitik är Tysklands långsiktiga mål att skapa en europeisk säkerhets- och försvarsunion, men att undvika överlappande strukturer med Nato. Tyskland deltar ständigt i EU:s beredskapsavdelningar (Battle Groups) med trupper av olika storlekar. Tyskland har också varit aktiva i utvecklingen av det så kallade permanenta strukturella samarbetet (Permanent Structured Cooperation, PESCO).