Det finns många orsaker till Bashar al-Assads regims fall. Sedan den arabiska våren 2011 befann sig Syrien i ett inbördeskrig som Assad klarade sig ur med hjälp av ryskt och iranskt militärt stöd. Priset för detta stöd har varit en förlust av suveränitet: Syrien överlämnade två permanenta militärbaser till Ryssland, en flottbas i Latakia och en flygbas i Hmeim. Irans militära närvaro i form av rådgivare och baser var också betydande. Islamiska revolutionsgardet beräknas ha haft omkring 130 baser i Syrien och mer än 10 000 soldater när det var som mest. Genom Syrien kanaliserade Iran sitt stöd till libanesiska Hizbollah, men hjälpte också regimen i kampen mot terrororganisationen ISIS.

Efter att Gazakonflikten bröt ut i oktober 2023 betonades Syriens roll som transitland för vapenbistånd till Hizbollah. President Bashar al-Assad tillät dock inte det iranska revolutionsgardet att slå till direkt mot Israel eftersom han ville undvika ett tvåfrontskrig med syriska regimstyrkor som var indragna i slaget om Idlib mot turkiskstödda sunnimuslimska rebellgrupper. Under kriget riktades också israeliska flyg- och kommandoanfall mot syrisk mark, eftersom Israels mål var att förhindra iranska vapenleveranser från att nå Libanon.

Idlibprovinsen var ett starkt fäste för sunniextremistiska grupper som motsatte sig Assadregimen. Syriska räddningsregeringen (SSG) bildades där 2017. Den drevs under rebellorganisationen Hayat Tahrir al-Sham (HTS). HTS hade lyckats få övertaget över de jihadistgrupper som tävlade mot varandra i Idlibområdet. Dess dominans förstärktes genom samarbetet med Turkiet.

HTS:s attack mot Assadregimens styrkor inleddes i november 2024. HTS använde explosiva drönare för att förstöra regimens stridsvagnar och tunga vapen. Regimens trupper gjorde inget större motstånd. Truppernas chefer övergav sina förband, och soldaterna lämnade sina vapen och uniformer och flydde. Stad efter stad kapitulerade för HTS-krigare, och varken Ryssland eller Iran ville skicka trupper för att stödja al-Assad. Damaskus kapitulerade den 8 december 2024. Bashar al-Assad och hans familj hade flytt från staden en dag tidigare och fått asyl i Moskva.

I Damaskus kom HTS:s ledare Ahmed al-Sharaa till makten. Han hade en bakgrund i terrororganisationerna al-Qaida och ISIS, vilket väckte oro i arabländerna i Persiska viken och bland Syriens arabiska grannar. Å andra sidan ligger den ideologi som HTS representerar nära det turkiska Muslimska brödraskapet, som också representeras av Turkiets ledande AK-parti. Al-Sharaa utsågs till landets president i januari 2025 och i mars fick landet en interimsregering och en konstitution.

Under andra halvåret 2025 är det inrikespolitiska läget i Syrien fortsatt spänt, och det är osäkert om målet om ett enat Syrien kommer att nås. Al-Sharaa-regimen kontrollerar huvudstaden, men det pågår sammandrabbningar på andra håll i landet. I Latakiaprovinsen fortsätter spänningarna mellan sunniter och alawiter, Turkiet och kurder strider i östra Syrien, och ISIS håller på att återaktiveras. Israel har lagt beslag på Golanhöjderna och rättfärdigar detta genom att skapa en buffertzon. Strider har pågått i den drusiskt dominerade provinsen Suweida i södra delen av landet. Israel stöder den drusiska befolkningen i regionen och säger att man kommer att skydda dem från regimens våld. Det internationella samfundet är oroat över de kurdkontrollerade ISIS-flyktinglägren i al-Hol och al-Roj. De amerikanska truppernas stöd till kurderna har varit avgörande, och president Trumps beslut att dra tillbaka de amerikanska trupperna från Syrien ses som ett hot.