Ryssland har en Nationell välfärdsfond, vars storlek vid slutet av 2021 var 182,6 miljarder euro. Fondens storlek representerar drygt 11 % av Rysslands BNP. Nationella välfärdsfonden finansierar de offentliga utgifterna och har fungerat som en buffert i händelse av ett kraftigt oljeprisfall och har också använts under coronapandemin.

Underskottet i statsbudgeten förorsakat av kriget var år 2022 moderata, och enligt Finlands Bank kan det finansieras med hjälp av den nationella välfärdsfonden, inhemsk kredit och i sista hand med centralbanksfinansiering.

År 2023 bedöms underskottet vara betydligt större, och de likvida medlen i välfärdsfonden kan ta slut före årsslutet. Ryssland är fortfarande ett land med liten offentlig skuld. I slutet av år 2022 utgör skulden sammanlagt 12 % av BNP.

Den ryska ekonomin är mycket beroende av export av råvaror, särskilt råolja och naturgas. Enligt det ryska ministeriet för naturresurser kommer 60 % av landets BNP från råvaruexport. Efter att Väst Europa, och andra länder som anslutit sig till sanktionerna, ”försvunnit” som kunder, har Ryssland varit tvunget att söka nya kunder och får, p.g.a. det pristak som satts upp, allt mindre inkomster för sina fossila råämnen. Ryssland har strävat till att öka sin export speciellt till Kina och Indien.

Att bedöma den ryska ekonomin är svårt bl.a. p.g.a. att den har gått i riktning mot krigs ekonomi (vilket inte tjänar normal på konsumtion baserad ekonomi) samt p.g.a. sanktionerna och att de ökas att gälla även tredje länder, som Ryssland använder för att kringgå sanktionerna. Samma sak gäller även rubelns kurs. Kursen definieras delvis artificiellt, eftersom den beror på ryska centralbankens åtgärder. Det finns även olik syn på hur försämringen av kursen inverkar i Ryssland. Säkert är endast att det försämrar vanliga ryssars köpkraft åtminstone utomlands.