USA:s marin är, när det gäller antal och kvalitet på fartyg, världens kraftigaste marin som kan operera på alla världens hav. Den är överlägsen andra när det gäller kvantitet och kvalitet, och dess kapacitet överstiger alla andra länders tillsammans. Kinas marin växer snabbt och har redan gått om USA i antal, men dess kapacitet och tekniska nivå är ännu inte helt jämförbar med den amerikanska marinen.

De mest synliga och från nyhetsbilder bekanta fartygen i Förenta staternas flotta är de stora kärnkraftsdrivna hangarfartygen. De används i normalförhållanden som en demonstration av militär närvaro och som ett redskap för styrkedemonstration i områden där USA har viktiga säkerhetspolitiska intressen. I krigföring kan hangarfartyg snabbt föra militär styrka nära operationsområdet. Antalet stridsflygplan på ett hangarfartyg är ungefär i klass med det finska flygvapnet, även när det gäller utrustning, eftersom huvudutrustningen för båda är F/A-18 Hornet. Det finns alltid en stark skyddsavdelning runt hangarfartyget med missilkryssare, missilkorvetter, atomubåtar och logistikfartyg. Hangarfartygens förmåga att utföra luftangrepp har spelat en viktig roll i krig och andra kriser för USA. Ett hangarfartyg kan vara till sjöss c. 25 år, varpå dess kärnreaktor bör uppdateras. Efter jordbävningen på Haiti (2008) levererade ett hangarfartyg elektricitet till hela huvudstaden.

Även andra fartyg i marinen kan användas för militärpolitiska ändamål, såsom att ”visa flaggan”. Kryssare och korvetter utför tex. regelbundet så kallade ”Freedom of Navigation”- operationer, dvs. demonstrativ navigering i internationella havsområden som någon stat strävar till att göra till sitt territorium. Detta har till exempel varit fallet i Sydkinesiska havet, Taiwansundet och Svarta havet.

Marinens kärnkraftsdrivna ubåtar med sina ICBM-kärnmissiler är en nyckelkomponent i USA: s strategiska kärnvapenavskräckning.

Marinkåren är administrativt underställt marinministeriet trots att den är en självständig försvarsgren. Marinkåren förflyttar sig huvudsakligen med örlogsfartyg till sina verksamhetsområden.

USA:s kustbevakningen (US Coast Guard) räknas som en del av landets ”marinstyrkor”, även om det verkar under ministeriet för intern säkerhet (Department of Homeland Security). I en krissituation kan kustbevakningen införlivas i marinen. Det är en militärt organiserad organisation under ledning av en amiral och fartygen är beväpnade. Kustbevakningens betydelse ökar eftersom endast den har fartyg som kan verka i arktiska havsområden. USA har uppmärksammat den gradvisa befrielsen av nordliga havsområden från is senare än andra stormakter, och landet har tex. inte tillräckligt med isbrytare. Marinfartyg kan inte röra sig i isförhållanden. Situationen ska förbättras betydligt när Finland och Förenta staterna i oktober 2025 undertecknade en historisk avsiktsförklaring om 11 isbrytare. Fyra kommer att byggas i Finland och de återstående sju i USA.

I den 30-åriga skeppsbyggnadsplan som offentliggjordes 2025, är målet att det ska finnas en marin med 390 stridsfartyg år 2054. För närvarande finns det cirka 296 stridsfartyg, men antalet kommer först att sjunka till 283 fram till 2027 innan tillväxten börjar.

De nya fartygen inkluderar:

• hangarfartyg av Gerald R. Ford-klass,
• kärnkraftsdrivna ubåtar av Columbia-klass,
• fregatter av Constellation-klass.

Tyngdpunkten i moderniseringen ligger mer på mindre och mer mångsidiga fartyg med distribuerad eldkraft.

Marinens sammansättning

Flottan består av två regionala marinkommandon, Atlantflottan och Stillahavsflottan. Utöver dessa finns det sex stora operativa ledningsstaber för 2.-7. Flottor.

Marinflygvapnet (Naval Air Force) består av 35 flygdivisioner, 14 ubåtsbekämpningsdivisioner, 14 spanings- och telekrigföringsdivisioner. Marinflygvapnet opererar främst från hangarfartyg och amfibiestödfartyg.

Utrustning:

• 67 kärnkraftsdrivna ubåtar (14 strategiska Ohio-klassen, 53 attackubåtar av Ohio-, Los Angeles- och Virginia-klasser)
• 11 kärnkraftsdrivna hangarfartyg (kategorierna Gerald Ford och Nimitz)
• 24 missilkryssare (Ticonderoga-klass)
• 67 missiljagare (Arleigh Burke-klass)
• 19 fregatter (Freedom- och Independence-klasserna)
• 31 amfibiefartyg (America-, Wasp- och San Antonio-klasser)
• 145 landstigningsfarkoster
• en stor mängd transport- och servicemateriel (bl.a. San Antonio-klassen)
• 980 stridsflygplan (F-35C, F-16A / B, F / A-18B / C / D / E / F)
• 107 ubåtsbekämpningsfartyg (P-3C, P-8A)
• 158 flygplan för elektronisk krigföring (EA-18G)
• 82 sjö-övervakningsflygplan (E-2C / D)
• 600 helikoptrar (MH-60R / S, MH-53E, etc.)
• 106 fjärrstyrda obemannade luftfarkoster för rekognosering (UAV)
• marinflygvapnets reserv: 83 stridsflygplan, 5 lufttankningsflygplan, 40 transportflygplan, 25 helikoptrar