Marinkåren (US Marine Corps, USMC) har trots sin relativt ringa storlek en särställning bland alla väpnade styrkor i USA. Detta illustreras av marinkårens roll som ett ständigt stridsklart instrument för styrkeprojicering, som står till presidentens och statsledningens förfogande och som skickas till krissituationer och krigsoperationer, trots att inget hav finns i närheten, såsom t.ex. Irak och Afghanistan. Marinkåren har deltagit i alla krig som förts av USA och därvid uppnått ryktbarhet. Kåren har också framträdande representationsroller nära statsledningen, såsom en roll som presidentens livvakt och helikoptertransporter. Dessutom har alla amerikanska ambassader marinsoldater som säkerhetsvakter.

Som ett resultat av sin speciella roll påminner marinkåren om en miniatyrarmé: den består av markstyrkor, flygstyrkor och specialstyrkor och har en mycket mångsidig och riklig militär utrustning. Marinens krigsfartyg transporterar marinkårens styrkor dit de behövs. Till exempel är marinens nio stora amfibiefartyg (amphibious assault ship, bild i samband med flottan) avsedda att stödja ett marinkårsanfall mot en av motståndaren försvarad kust. Var och en av dem kan transportera en förstärkt marinkårsbataljon (Marine Expeditionary Unit, 2 200 soldater) inkl. stridsutrustning.

Marinkårens flygvapen är till storlek, personalstyrka och utrustning jämförbart med de stora europeiska ländernas flygvapen. Till exempel omfattar stridsplansflottan mer än 220 Hornet-jaktplan, 83 Lightning II-jaktplan och 115 Harrier-attackflygplan. Dessutom har marinkårens flygvapen mer än 300 transportflygplan, 145 stridshelikoptrar och nästan 300 transporthelikoptrar.

I framtiden strävar man till att integrera marinkårens verksamhet allt mera i marinens operationer. Hittills har samarbetet mellan marinkåren och marinen endast inneburit att marinen har transporterat marinkåren till operationsområdet. Man strävar i framtiden till att utveckla marinkåren mot bättre mobilitet och större flexibilitet, vilket betyder att man avstår från vissa tunga vapensystem, såsom stridsvagnar, och ersätter dem med lättare utrustning.

USMC har redan övergett sina stridsvagnar (t.ex. M1A1 Abrams) som en del av Force Design 2030-reformen. År 2020 hade marinkåren 452 huvudstridsvagnar, varav 323 överfördes till armén i slutet av året. Resten sköts upp till 2023.

Marinkårens fokus har flyttats till lätta, mobila och marint stödda operationer, särskilt attacker mot öar i Stilla havet och kontroll av farleder. Stridsvagnarna ansågs vara för tunga och logistiskt krävande för de aktuella uppgifterna. Armén ger vid behov tungt pansarstöd till marinkåren i gemensamma operationer.

Kriget i Ukraina har belyst vikten av tungt pansar, vilket har fått vissa att ifrågasätta USMC:s beslut.

Amfibiestridsfordonet (ACV) och det lätta pansarfordonet (LAV-25) fungerar nu som direkt eldunderstöd för marinkåren. Raketsystem som HIMARS och NMESIS ersätter delvis artilleri och pansareld. Samarbetet med arméns pansarförband är centralt för framtida markstridsscenarier.

År 2025 är den amerikanska marinkåren halvvägs genom sin stora reform, som syftar till att göra den till en mer lyhörd, marinkompatibel och tekniskt modern stridsstyrka som en del av Force Design 2030-reformen.

Marinkårens grundläggande struktur:

• Marine Air-Ground Task Force (MAGTF), grundenhet som kombinerar:
  • Ground Combat Element (GCE) – infanteri, pansarfordon, artilleri
  • Air Combat Element (ACE) – helikoptrar, stridsflygplan, transportflygplan
  • Logistics Combat Element (LCE) – underhåll, transport, medicinsk, reparation
  • Command Element (CE) – ledning, kommunikationer, spaning
• MAGTF:s storlek:
  • MEF (Marine Expeditionary Force) – störst, t,o.m. 20 000–90 000 soldater:
    • I MEF – Camp Pendleton, California,
    • II MEF – Camp Lejeune, North Carolina,
    • III MEF – Okinawa, Japan (fokus på Indiska oceanen och Stilla havet).
  • MEB (Marine Expeditionary Brigade) – medelstor, c. 14 000 soldater
  • MEU (Marine Expeditionary Unit) – minst, c. 2 200 soldater, stationerad på örlogsfartyg
• Marine Littoral Regiment (MLR), ny enhetstyp som en del av Force Design 2030 reformen:
  • specialiserad på skärgårdsverksamhet, kustförsvar och sjöförsvar,
  • det första MLR: 3rd Marine Littoral Regiment (Havaiji),
  • det andra: 12th MLR (Japan),
  • det tredje (Guam) avbröts.
• Marine Aircraft Wing (MAW):
  • 1st MAW – Okinawa,
  • 2nd MAW – North Carolina,
  • 3rd MAW – California,
  • 4th MAW – reserv.

Marinkårens utrustning:

• 625 Amphibious Combat Vehicle (ACV) i produktion, ersätter AAV,
• 490 bepansrade stridsfordon (LAV-25),
• 1 200 amfibiepansarskyttefordon (AAV),
• 2 600 bepansrade transportfordon (Cougar, JLTV),
• 1 450 artillerivapen (105 mm, 155 mm, MRL, grk 81 mm, 120 mm),
• 430 stridsflygplan (F-35B/C, F/A-18A/B/C/D, AV-8B),
• 45 lufttankningsplan (KC-130J),
• mer än 300 transportflygplan (MV-22),
• 145 stridshelikoptrar (AH-1W/Z),
• 286 transporthelikoptrar (CH-53E/K, VH-60N, UH-1Y),
• i reserven 27 stridsflygplan, 21 lufttankningsplan, 32 transportflygplan, 59 helikoptrar.