Militära relationer mellan Norge och Nato

Enligt Norge kommer Finlands och Sveriges Natomedlemskap att avsevärt förbättra säkerheten i de arktiska och nordliga områdena. Samtidigt kommer det att möjliggöra en närmare integration av de nordiska försvarsmakter.

Enligt Norges övergripande nationella försvarskoncept skapar Natomedlemskapet och alliansens enighet grunden för Norges och dess allierades säkerhet. Samtidigt måste nationella försvarssatsningar kunna stärka Natos avskräcknings- och försvarsförmåga. Norge måste dock vara bättre rustat och förberett i framtiden om avskräckningen skulle misslyckas. Totalförsvarets begrepp omfattar hela samhällets kristålighet mot militära och icke-militära hot.

Under hela Nato-medlemskap har Norges försvar varit beroende av förstärkningar från Nato-allierade och deras ankomst i tid. Gemensamma försvars- och säkerhetsgarantier enligt artikel 5 är fortfarande de viktigaste kriterierna för landets Natomedlemskap.

Som medlem i Nato får Norge stöd för att förebygga hot och upprätthålla det allmänna säkerhetsläget, särskilt i Arktis och de nordliga områdena. Närvaron av allierade, såsom Britannien och Förenta staterna, ökar förtroendet för den nationella försvarsförmågan.

Norge deltar aktivt i Natos gemensamma övningar, utbildning och operationer. De ses som en förstärkning av det norska försvarets förmåga, interoperabilitet och beredskap. Som medlem i Nato kommer Norge att kunna delta i ett omfattande försvarsmaterielsamarbete och teknisk utveckling. Cyber- och underrättelsesamarbetet förbättrar också Norges förmåga att reagera på moderna hot.

Sedan Norge gick med i Nato har landet infört ensidiga restriktioner för sina allierades militära närvaro i landet. Norge tillåter inte att kärnvapen placeras på sitt territorium i fredstid. Landet tillåter inte heller andra stater att placera permanenta militärbaser på sin mark. Mot bakgrund av det rådande säkerhetspolitiska läget bedöms det dock i det nya försvarsbeslutet att det är nödvändigt att förbättra förmågan att ta emot allierat stöd och öka övningen med allierade länder.

Norges och USA:s militära relationer

Då Norge anslöt sig till Nato 1949 påbörjades även de militära relationerna till USA. Så som övriga västeuropeiska länder fick Norge försvarsmateriel samt infrastrukturmedel genom det amerikanska stödprogrammet Military Aid Programme.

På basis av ett avtal slutet år 1981 mellan Norge och USA lagras amerikanskt tungt militärmateriel, vilken tillhör marininfanteriförband, i Trøndelags område i centrala Norge. Marine Corps Prepositioning Program Norway -avtalet har förnyats år 1995 och 2005 och sedan 1990-talet har Norges försvarsmakt ansvarat för underhållet och bevakningen av materialet.

Under 2022 kom Norge och USA överens om ett kompletterande avtal om försvarssamarbete (Supplementary Defence Cooperation Agreement, SDCA). Avtalet ger de amerikanska trupperna en grund för användning av norska baser och övningsfält samt investeringsstöd för infrastruktur och materiella förstärkningar. Avtalet förlängdes 2024 med avseende på markanvändningen.

Norges försvarsbeslut stärker landets förmåga att motta allierades hjälp (Host Nation Support, HNS). Avsikten är att Norge ska kunna få snabbare hjälp från USA och andra Nato-allierade i händelse av en kris. Beslutet kommer att öka de gemensamma övningarna och förbättra den gemensamma operativa förmågan.

USA och Norge har också ett COB-avtal (Collocated Operating Base) som beskriver den gemensamma användningen av flygbaser och lagringsområden. Avtalet gäller förlagring av flygvapnets materiel och möjlighet att förlita sig på strids- och lufttankningsflygplan på norska flygbaser.

Övergripande säkerhet

År 2025 publicerade Norge sin första tvärsektoriella övergripande säkerhetsstrategi. De tre huvudpunkterna i strategin är en snabb ökning av försvarsförmågan, samhällets kristålighet och nationens ekonomiska säkerhet. Varje förvaltningsområde ansvarar för genomförandet och uppföljningen av strategin inom sitt eget område.

Hot i enlighet med strategin:

• Ryssland utgör det allvarligaste säkerhetspolitiska hotet i närområdena.
• Kina är en långsiktig strategisk utmaning.
• Både statliga och kriminella cyberhot ökar.
• Hybridhot, såsom desinformation och olika påverkansoperationer, ökar.
• Terrorism och radikalisering.
• Klimatförändringar, pandemier och sårbarheter i försörjningskedjan.

Svara på hot:

• Ett övergripande nationellt försvar som utnyttjar både civila och militära resurser. Målet är samhällets förmåga att hantera kriser och krig.
• Cyber och digital säkerhet för att bättre skydda digitala system och kritisk infrastruktur. Detta uppnås bland annat genom att stärka underrättelse och det tvärsektoriella samarbetet.
• Nationellt försvar och allianser. Nato förblir i centrum för säkerhetspolitiken, men Norge stärker samtidigt sin egen försvarsförmåga och beredskap.
• Ett motståndskraftigt samhälle som kan stå emot desinformation och påverkansförsök. Det ska skapas bättre förutsättningar för civilsamhället att hantera kriser och vara förberett.
• Säkerheten i de nordliga områdena stöds av åtgärder för att öka stabiliteten och öka närvaron i regionen.

I Norge är det justitie- och beredskapsdepartementet som ansvarar för det civila samhällets beredskap och krishantering. Under ministeriet finns en skild nationell säkerhetsmyndighet (Nasjonal sikkerhetsmyndighet, NSM) vilken ansvarar för nationella datasäkerhet samt fysisk säkerhet. Den är även den ledande myndigheten i frågor som berör informationssäkerhet. NSM koordinerar åtgärder inom informationssäkerhet och ger till exempel varningar vid eventuella cyberattacker. Försvarsministeriet styr myndigheterna i frågor som hör till dess behörighetsområde.