Britanniens försvarsutgifter har i årtionden varit, i europeisk jämförelse, höga, trots att trenden de senaste åren varit minskande. Försvarsutgifternas BNP-andel var 2,1 % år 2022, vilket når upp till Natos rekommendation på 2 %.
Britanniens försvarssamarbetet med Förenta staterna kompletteras av bilateralt och multilateralt samarbete med många andra europeiska länder. År 2010 undertecknade Britannien och Frankrike det så kallade Lancaster House-avtalet, som inkluderar skapandet av ett gemensamt Combined Joint Task Force förband på brigadnivå. Förbandet är inte permanent, utan bildas enligt uppgiften från den trupp-pool som båda länderna upprätthåller. Andra former av samarbete enligt avtalet inkluderar försvarsmaterielsamarbete, kampen mot terrorism och samarbete inom kärnvapenteknologiforskning.
Den brittiskledda Joint Expeditionary Force (JEF) grundades 2012 och omfattar Nederländerna och de nordiska- och baltiska länderna. JEF är avsedd för krishanteringsuppdrag, men kan också användas för verkliga militära operationer. Inte heller denna styrka är permanent, utan ställs upp efter behov och uppdrag.
De brittiska väpnade styrkorna är en viktig överlåtare av trupper och ledningsresurser till Natos militära struktur. Staben för Natos snabba insatsarmékår Allied Rapid Reaction Corps (ARRC) är baserad i Gloucester, Britannien. kommendören för ARRC är en brittisk generallöjtnant och 60 procent av personalen är brittisk. Av armékårens fem ”öronmärkta” divisioner är en brittisk.
De brittiska väpnade styrkorna leder och ger trupper också till Nato Response Force (NRF) -beredskapsstyrkan, som måste kunna skicka trupper till ett operationsområde, till exempel till Östeuropa, med fem dagars varsel. Dessutom deltar den brittiska marinen regelbundet i Natos permanenta SNMG 1 (Standing NATO Maritime Group 1) -flottavdelning med en fregatt och i Natos permanenta SNMCMG 1 (Standing NATO Mine Countermeasures Group 1) -minröjningsavdelning med ett minröjningsfartyg.
I de baltiska länderna är Britannien den ledande nationen i Natos stridsenhet för förbättrad förhandsgrupperad närvaro (Enhanced Forward Presence, EFP) i Estland. Den bataljonstora enheten omfattar cirka 900 brittiska soldater. I avdelningen ingår även trupper från Danmark och Kanada.
Den senaste rapporten ”Global Britain in a Competitive Age” (2021) beskriver också utvecklingen av de väpnade styrkorna. För att stärka de väpnade styrkorna kommer utvecklingen av flottans kraftprojektionsförmåga att fortsätta under 2030-talet. Den operativa beredskapen för de två hangarfartygen av Queen Elizabeth-klassen kommer att slutföras med anskaffningen av F-35 Lightning II-flygplan. Två nya fregattklasser kommer att ersätta fregatter av typ 21 och typ 23 under 2030-talet. Åtta Type 26 fregatter och fem Type 31 fregatter kommer att utgöra kärnan i flottan i framtiden tillsammans med nuvarande typ 45 luftvärnsjaktplan. En hangarfartygsgrupp hålls i ständig beredskap för att stödja antingen Nato eller andra allierade. Trident kärnvapenmissiler från Vanguard-klassens kärnubåtar under konstruktion kommer att moderniseras, och nuvarande antalet kärnstridsspetsar (180) kommer att utökas till 260.
Britanniens försvarsmaterialstöd till Ukraina
Britanniens vapenhjälp till Ukraina är den mest omfattande efter USA. Förutom betydande ekonomiskt stöd har Britannien försett Ukraina med det största antalet pansarvärnsmissiler och tung utrustning (stridsvagnar, artilleri). Inga exakta siffror har meddelats för pansarvärns- och luftvärnsmissiler.
- ca 30 155 mm AS90-bandhaubits
- 14 Challenger 2- stridsvagnar
- ca 600 Brimstone-pansarvärnsmissiler
- Storm Shadow -kryssningsmissiler
- cirka 7 000 Javelin- och NLAW-pansarvärnsmissiler
