FN:s fredsbevarande insatser har utvecklats avsevärt som ett verktyg för internationell krishantering. Det har visat sig vara ett verktyg för att upprätthålla global fred och säkerhet. För närvarande (2023) pågår 14 fredsbevarande insatser.

Under de senaste åren har utmaningarna varit allt svårare omständigheter och ett upplägg där alltmer komplexa politiska och ekonomiska faktorer samverkar. FN har inte kunnat svara på de förändrade kraven. Genomförandet av mandaten försvåras av en långsam beslutsprocess, bristande förtroende bland medlemsstaterna och bland FN:s egen personal, otillräcklig resurstilldelning i förhållande till mandatens ambitionsnivå samt brist på öppenhet i verksamheten.

Generalsekreterarens initiativ för att förbättra och effektivisera insatserna (Action for Peacekeeping, A4P, 2018 och 2021) strävar till att förstärka åtgärdernas inverkan med beaktande av dagens förutsättningar.

Det övergripande målet är att öka aktörernas gemensamma mål för att göra freds- och säkerhetsarbetet mer sammanhängande, smidigt och effektivt. Förebyggande åtgärder, upprätthållande av fred och genomförande av Agenda 2030 prioriteras.

FN:s högnivåpanel för fredsinsatser har kommit fram till att ”världen förändras och FN:s fredsinsatser måste förändras med den”.

I processen ”New Horizon”, som inleddes 2009, bedömdes de viktigaste politiska och strategiska problem som FN:s fredsbevarande insatser står inför. Möjligheten att återuppta den pågående dialogen med berörda parter om tänkbara lösningar och en bättre positionering av FN:s fredsbevarande åtgärder övervägdes också med nuvarande och framtida krav som referensram.

I ”An Agenda for Peace” från 1992 introducerades termen ”fredsframtvingande” (peace enforcement). Det grundade sig på tanken att det också fanns en önskan att använda FN-trupper för att säkra vapenvila och andra uppgifter som var för krävande för de lättbeväpnade fredsbevararna. Den FN-styrka som används för att tvinga fram fred bör därför vara bättre beväpnad och tränad för svårare uppgifter.

På så sätt har syftet varit att göra det möjligt att sätta in en fredsbevarande styrka i en region, även utan de berörda staternas samtycke (t.ex. Irak nära kuwaitiska gränsen 1991) eller användning av vapen i andra fall än självförsvar (t.ex. skydd av civil personal). Följaktligen bemyndigade säkerhetsrådet att genomföra Nato ledda operationer på områdena Bosnien-Hercegovina och Kosovo (IFOR, SFOR och KFOR).