Sedan 2014 har Natos operativa fokus återgått till det egna territoriet i Europa samt Nordatlanten, men alliansen har fortfarande stöd- och krishanteringsuppgifter utanför eget område.

Tusentals soldater från Nato-länder deltar i olika Nato-operationer och uppdrag runt om i världen. De största är den Natoledda krishanteringsoperationen med 4 500 soldater i Kosovo och maritima säkerhetsoperationer i Medelhavet. Nato stöder också Irak och Afrikanska unionen med rådgivare och utbildare, upprätthåller luftbevakning i fredstid på Island, i de baltiska länderna och i vissa Natoländer på Balkan samt luftförsvarsstödåtgärder i Turkiet. Dessutom upprätthåller och utvecklar Nato katastrofhjälp och den operativa beredskapen samt deltar i dessa uppgifter.

Det har funnits meningsskiljaktigheter mellan Förenta staterna och många europeiska Natoländer om den så kallade ”fördelningen av bördan” under större delen av Natos existens, särskilt när det gäller försvarsutgifter. I USA har vissa europeiska medlemsstater kritiserats för att vara ”gratis åkande passagerare”. President Trumps administration har i tydliga ordalag förklarat att Förenta staterna inte längre vill betala för européernas säkerhet. Förenta staterna vill att européerna ska ta ett större ansvar för sitt eget försvar. Tyngdpunkten i USA:s utrikes- och säkerhetspolitik håller på att förskjutas till Asien-Stillahavsområdet, särskilt på grund av Kinas militära förstärkning.

Efter att det sovjetiska militära hotet försvann, minskade försvarsutgifterna i Natoländerna drastiskt på 1990-talet och även i början av 2000-talet. År 2006 fastställde Natos försvarsministrar ett mål om att minst 2 procent av varje lands BNP ska gå till försvarsutgifter, och detta mål bekräftades vid toppmötet 2014. Detta visade sig vara svårt att uppnå i många medlemsstater, och försvarsutgifterna fortsatte att minska. År 2015 var Natoländernas genomsnittliga andel av BNP endast 1,4 procent.

Som en följd av kriget i Ukraina, det ökade militära hotet från Ryssland och även påtryckningar från USA började de europeiska Nato-länderna gradvis öka försvarsutgifterna i slutet av 2010-talet. En viktig vändpunkt ägde rum vid toppmötet i 2025. Natoländerna beslutade att rikta in sina försvarsutgifter på minst 5 procent av BNP fram till 2035. Minst 3,5 procent ska gå till faktiska militära utgifter och resterande 1,5 procent till investeringar som är inriktade på försvarsstödjande ändamål, såsom kritisk infrastruktur och cybersäkerhet. Dessutom kom man överens om att varje Nato-lands direkta stöd till Ukrainas försvar och försvarsindustri ska räknas som försvarsutgifter. Det har dock funnits tvivel om huruvida åtagandet om försvarsutgifter är realistiskt. Till exempel ifrågasatte Spanien och Belgien 5-procentsmålet redan under mötet.