Enligt artikel 3 i Natofördraget (Nordatlantiska fördraget från 1949) ska medlemsstaterna upprätthålla både sin egen och sin kollektiva förmåga att försvara sig mot väpnade angrepp. Finland beslutar dock om principerna för genomförandet av sitt eget försvar och ansvarar i första hand för försvaret av det egna territoriet, men får hjälp av andra Natoländer vid behov.

Natos avskräckning och försvar är av grundläggande betydelse för Finlands säkerhet. Betydelsen av ett Natomedlemskap och de säkerhetsgarantier som följer ligger i den mycket höjda tröskeln för att anfalla Finland. Å andra sidan, Finlands starka försvarsförmåga och motståndskraft mot kriser stärker alliansen. Enligt statsrådets försvarsredogörelse ska Finland upprätthålla och utveckla en stark nationell försvarsförmåga som baserar sig på allmän värnplikt och totalförsvar under alla förhållanden. Finlands militära försvar samordnas med Natos avskräcknings- och försvarsverksamhet.

Enligt statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse har Finland förbundit sig till Natos avskräckning och gemensamma försvar i hela alliansen och ska beakta alla hot. Som medlem i Nato är Finland berett att stödja andra Natoländer. Finland deltar också aktivt i beredningen och utvecklingen av Natos kärnvapenpolitik. När Finland ansökte om medlemskap i Nato ställde man inga begränsningar för deltagandet i alliansens verksamhet. Nato har meddelat att man kommer att vara en kärnvapenallians så länge kärnvapen används i världen.

Natos gemensamma försvar blir en ny lagstadgad uppgift för Försvarsmakten. Detta innebär att Försvarsmakten deltar i Natos försvarsplanering och operativa planeringsprocesser samt i de ledningsarrangemang, övningar och den operativa verksamheten.

Som medlem i Nato deltar Finland i planeringen av Natos gemensamma försvar. Natos försvarsplaneringsprocess (NATO Defence Planning Process, NDPP) sker i en fyraårscykel med syfte att utveckla medlemsländernas och Natos gemensamma förmågor. Nya kapacitetsmål har fastställts för alla medlemsstater för försvarsplanering i 2025. De är bindande för medlemsstaterna, vilket innebär att de i Finland kommer att ingå i Försvarsmaktens utvecklingsprogram. Finland deltar i Natos fredstida kollektiva försvarsuppgifter, i andra militära funktioner samt sänder personal till Natos strukturer och staber.  Antalet anställda som behövs för detta har uppskattats till 100–200 personer.

Finlands försvar är en del av Natos gemensamma försvar, vilket innebär att de viktigaste funktionerna i Finlands försvar är kopplade till Natos gemensamma strukturer och verksamhetsmodeller. Vid behov ska Finland kunna sända trupper för att hjälpa ett annat Natoland och ta emot trupper från Natos medlemsländer för att hjälpa Finland. För Finland är det viktigt att Natos trupper kan anlända och verka på finskt område. Försvarsmakten ska också utveckla användbarheten av sina egna trupper utanför Finland på ett sätt som motsvarar Natos krav. Enligt försvarsredogörelsen ska det utredas om det är nödvändigt att göra ändringar i Försvarsmaktens sammansättning och ledningsförhållanden på grund av de krav som ett Natomedlemskap ställer, till exempel andra Natoländers försvarsförpliktelser.

Finland är en del av Natos ledningsstruktur och Finlands territorium är en del av Natos Europakommendörens (SACEUR) ansvarsområde. Finland har nationella operativa planer för försvaret av det egna territoriet, som utgör grunden för Natos regionala planering och operationer. Finland är en del av Natos gemensamma luft- och missilförsvarssystem.

Utbytet av underrättelser med andra Natoländer kommer att öka. Finland kommer att delta i upprätthållandet av Natos gemensamma lägesbild och insamling av underrättelseinformation samt mottar information om den militära verksamhetsmiljön via Nato. Ett exempel på underrättelsesamarbete på operativ nivå är övervaknings- och spaningsflygning i finskt luftrum med viktigaste allierade.

Natos fredstida uppdrag genomförs av Forward Land Forces (FLF) på alliansens östra flank, Standing Naval Forces (SNF) samt Air Policing ja Air Shielding uppdragen i luftförsvar.

Nato håller på att etablera ledningsstaber för land-, sjö- och luftoperationer med regional kunskap i norra Europa. De är underställda Natos Joint Force Command (JFC) Norfolk i USA. Den 5 december 2025 överfördes Finland, Sverige och Danmark till den operativa ledningsstaben inom JFC Norfolks ansvarsområde. Innan dess låg ansvaret hos JFC Brunssum. Norge och Island står redan under Norfolks ledning.

I Finland har ett Multi-Corps Land Component Command (MCLCC) inrättats under JFC Norfolk, som ansvarar för Natos markoperationer i norra Europa. Det är ett ledningsorgan på arménivå som kan leda stridsoperationer med flera armékårer. MCLCC är lokaliserat vid Finlands arméstab i S:t Michel, och arméchefen är kommendör för MCLCC parallellt med sin egen ställning. Det nya Nato- armékommandot ansvarar för alliansens övningar och andra fredstida operationer inom sitt eget område och leder Natos markoperationer i området i krissituationer. Personalen kommer både från Natoallierade och från Försvarsmakten.

Sammansättningen av Natos framskjutna FLF-marktrupper kommer att ta hänsyn till geografiska faktorer och hotmiljön. FLF-styrkan som ska upprättas för Finland kommer att ledas av Sverige. Ryggraden i enheten utgörs av Norrbottens regemente (I 19) i Boden. Den kommer att utbilda och producera en mekaniserad brigad anpassad för arktiska förhållanden, bestående av fem bataljoner och stödenheter. Norrbottens regemente fungerar som ett centrum för subarktisk krigföring inom Sveriges försvarsmakt. De övriga länder som deltar är de Natoländer som har kapacitet som lämpar sig för Finlands förhållanden samt militära och politiska skäl för ett långsiktigt åtagande till Finland. Förutom Sverige har åtminstone Storbritannien, Frankrike, Norge, Danmark, Island och Italien meddelat att de kommer att delta i denna FLF-grupp. Ledningen är permanent stationerad i Finland, men de egentliga trupperna kommer regelbundet till Finland för att öva tillsammans med finska trupper. I fredstid kommer Natos förmåga att snabbt förstärka Finlands FLF-styrka också att övas. FLF-styrkans operationer baseras på Natos operativa planering, och när beredskapen höjs kan enheten förstärkas till brigadnivå. FLF-enheten verkar huvudsakligen i områdena Rovaniemi och Sodankylä. I statsrådets försvarsredogörelse konstateras att närvaron av Natos marktrupper i Finland stärker den avskräckande effekten och skapar en enhetlig framåtriktad försvarsförmåga vid Natos gräns mot Ryssland.

Natos marina komponent i Östersjön kommer att ledas från maritim kommandonivå, som etablerades 2024 (Headquarters Commander Task Force Baltic, CTF Baltic), som för närvarande är verksam i anslutning till den tyska marinens högkvarter i Rostock. Förutom Tyskland består staben vid högkvarteret av soldater från Italien, Frankrike, Britannien, Nederländerna, Danmark, Sverige, Polen, Litauen, Lettland, Estland och Finland.

Försvarsmaktens trupper deltar också i Natos fredstida multinationella operationer inom marinen och flygvapnet. År 2025 deltar Försvarsmakten med ett fartyg i Natos minjaktavdelning i Östersjön, Nordsjön och Nordatlanten samt med ett fartyg i Hamina-klassen i operationer som genomförs av Natos stående marinavdelning i Östersjön, Nordsjön och Nordatlanten. Dessutom deltar Försvarsmakten i Natos Air Shielding uppdrag i en avdelning med några jaktplan på Island, i nordöstra Atlanten och i Norra ishavet.

Finland har beslutat att delta i Natos multinationella MRTT-program (Multi Role Tanker Transport) som flera Natoländer har inrättat för att upprätthålla multinationella flotta av multifunktionella lufttanknings- och transportflygplan.

Nato har en ny snabbinsatsstyrka Allied Reaction Force (ARF), som är avsedd att användas för alla alliansens uppgifter i enlighet med Nato-rådets beslut. Finland förbereder sig på att i framtiden delta i ARF-styrkans verksamhet.

Finlands direkta kostnader för medlemskapet i Nato består av avgifter till Natos gemensamma budgetar och deltagande i Natos verksamhet. Bidragen baseras på storleken på medlemsstaternas ekonomier. Finlands andel av Natos budgetutgifter är cirka 0,9 procent, d.v.s. 70–100 miljoner euro per år. Att ansluta sig till Natos försvarsplaneringsprocess och genomförandet av de kapacitetsmål som ställts till Finland samt deltagandet i Natos operativa planering och operationer innebär betydande tilläggskostnader.

Vid Natos toppmöte i 2025 i Haag, Nederländerna beslutades det att medlemsländernas försvarsutgifter ska uppgå till minst 5 procent av varje lands bruttonationalprodukt (BNP) i 2035. Finland stödde detta och kommer att försöka agera därefter. Nato har också tidigare kommit överens om att minst 20 procent av försvarsutgifterna ska användas för upphandling av försvarsmateriel.

Finlands integration i Natos gemensamma försvarssystem är en lång process. Försvarslagstiftningen är omfattande och har i årtionden baserats på militär alliansfrihet. Till följd av de tilläggsuppgifter som Natomedlemskapet medför kommer Försvarsmakten att behöva cirka 1 500 personer mer till avlönad personal.