Britannien detonerade sin första kärnladdning 1952 i Australien och blev den tredje kärnvapenstaten efter USA och Sovjetunionen. Den ubåtsbaserade kärnvapenavskräckningen har varit i operativt bruk sedan 1969. De nuvarande fyra fartygen av Vanguard-klassen beställdes 1994 och utrustades med amerikanska Trident II-kärnspetsmissiler med en räckvidd på 12 000 kilometer. Fartygen har robotsilor för 16 missiler, men antalet missiler är för närvarande begränsat till åtta per fartyg. Varje missil kan utrustas med åtta kärnspetsar, men under 2010 minskade antalet kärnspetsar till fem. Antalet kärnspetsar per fartyg är alltså 40 och det totala antalet för fyra fartyg 160 kärnspetsar. Ett fartyg är ständigt på patrull, men koordinaterna (målangivningen) av missilmålen utelämnades efter det kalla kriget.

År 2016 fattade parlamentet beslut om byggandet av nästa generationens kärnubåtar, Dreadnought-klassen. Fartygen är planerade att tas i operativt bruk i början på 2030-talet, då Vanguard-klassens fartyg succesivt kommer att tas ur drift.

Basen för de brittiska kärnvapenubåtarna ligger i Faslane, Skottland. Scottish National Party, det största partiet i det skotska parlamentet, motsätter sig kärnvapen och har krävt att basen flyttas bort från Skottland. I folkomröstningen om skotsk självständighet 2014 krävde självständighetsanhängare att Faslane-basen stängs. I omröstningen förlorade självständighetsanhängarna, men Faslane-basen är ständigt närvarande i den skotska inrikespolitiken.