Geopolitiska följder av kriget i Ukraina

Som ett resultat av kriget i Ukraina råder ett storskaligt motsättningsförhållande mellan väst och Ryssland. Kriget har kulminerat i en politisk, militär och ekonomisk konflikt. Det har direkt inverkan på global stabilitet, det militära försvaret av europeiska länder och Natos nya roll i Europa. USA:s strategiska fokus ligger kvar i Asien-Stillahavsområdet, i kampen om världsherraväldet med Kina, men kriget i Ukraina har lett till en ökning av amerikansk styrka i Europa och storskaligt materiellt stöd till Ukrainas militära försvar. Med Trumps andra mandatperiod i början av 2025 har USA:s engagemang för Europa och stöd till Ukraina gått igenom flera faser och svängningar. I oktober 2025 såg det ut som om det tidigare stödet i huvudsak skulle fortsätta, men på grund av föränderliga riktningarna är det svårt att bedöma framtiden. Finlands och Sveriges anslutning till Nato ökar Europas betydelse i Natos politik och ger den nordliga dimensionen en större tyngd.

USA, Nato, EU och de centrala europeiska staterna har, i en enad front, visat sitt stöd till Ukraina. Faran är utvidgningen av fientligheterna, om indirekt militärt stöd skulle övergå till direkt försvar av Ukraina, till exempel genom att utlysa en flygförbudszon eller delta i striden i Ukraina med militära styrkor. Västerländsk vapenhjälp har främst haft en defensiv karaktär, t.ex. eftersom vapnens räckvidd är begränsad till Ukrainas territorium. Denna begränsning håller också gradvis på att överges.

Betydelsen av den transatlantiska förbindelsen för Europa har blivit ännu större. Utan USA hade de stora länderna i Europa inte kunnat motsätta sig Ryssland på det sätt de nu har gjort. EU:s enighet har kulminerat i ekonomiska sanktioner mot Ryssland, men i takt med att kriget fortsätter under en längre tid har EU också övergått till ett starkare militärt stöd och planerar att utvidga stödet och finansiera återuppbyggnaden av Ukraina. Europa har på olika sätt försökt bli av med sitt ömsesidiga beroende med Ryssland, särskilt när det gäller fossil energi. EU har redan visat att det kan vara ett effektivt ekonomiskt och politiskt instrument. EU vill ha ett nära samarbete med USA.

Det isolerade Ryssland har försökt stärka sina relationer med Kina och Indien och skapa en front mot väst i Afrika, Asien och Latinamerika. Ryssland har försökt skapa ett politiskt och ekonomiskt tryck på Europa även i förhållande till importerad energi och genom att stödja proryska politiska partier och rörelser.

Majoriteten av Natos medlemsländer har meddelat att de kommer att öka sina försvarsutgifter. Nato som organisation fokuserar allt tydligare på sin ursprungliga uppgift, det vill säga att stödja medlemsländernas försvar. Vid sitt toppmöte 2025 beslutade Nato att öka försvarsutgifterna till 3,5 procent av ländernas BNP, och Nato kräver också att en andel på 1,5 procent av utgifterna ska användas för indirekta utgifter som ökar försvarsberedskapen.

Rysslands anfall mot Ukraina har förorsakat en enorm humanitär kris

Som en följd av invasionen har Europa det största antalet flyktingar sedan andra världskriget. Sedan invasionen inleddes har 6–10 miljoner flyktingar lämnat Ukraina. En del av dem har redan återvänt till Ukraina. Mer än 4 miljoner av dessa flyktingar befinner sig i EU-länder. En betydande del finns i grannländerna, särskilt Tyskland och Polen. Dessutom finns det cirka åtta miljoner internflyktingar i Ukraina, eftersom nästan 30 procent av ukrainarna har tvingats lämna sina hem.

Utmaningen för global näringssäkerhet

Rysslands anfall mot Ukraina har stört det globala systemet för livsmedelsproduktion. Rysslands och Ukrainas sammanlagda andel av den globala exporten av vete och korn är cirka 30 %, solrosolja cirka 65 % och majs 15 %. Flera länder i Central- och Västasien, Mellanöstern och Nordafrika är starkt beroende av veteimport från Ukraina och Ryssland. Ukraina och Ryssland står också för cirka 30 % av världens export av ammoniak och kalium. Ryssland har systematiskt stört Ukrainas förmåga att exportera spannmål från hamnar i Svarta havet.

Energipolitiken

Under flera decennier har majoriteten av europeiska länder blivit starkt beroende av rysk energi: kol, råolja, brännolja och särskilt naturgas. År 2021 importerade Europa nästan 40 % av sin gas, 30 % av sitt kol och 10 % av sin råolja från Ryssland. Tyskland (65 % av gasimporten) och Italien (mer än 40 % av gasimporten) är särskilt beroende av rysk energiförsörjning.

Som en del av de ekonomiska sanktionerna har EU infört ett importförbud mot ryska kol- och oljeprodukter redan 2023. EU har enats om att sluta importera rysk gas före utgången av 2027. EU:s insatser i kölvattnet av kriget har också syftat till att skapa hinder för exporten av rysk olja på andra håll, bland annat genom att införa ett pristak på exporten.

Instabiliteten i den globala och speciellt i Europas ekonomi

Konsekvenserna av kriget och de globala destabiliserande förändringar som det medför, liksom konsekvenserna av de nya partnerskap och produktionskedjor som oundvikligen kommer att följa, skapar turbulens i den globala ekonomin. Det faktum att länder förhåller sig neutralt eller ställer sig på den ena eller andra sidan av de faktiska parterna i kriget återspeglas oundvikligen i ekonomin. Europa måste komma ihåg att kriget i Ukraina i sig inte direkt berör majoriteten av världen, utan att staterna agerar utifrån vad som är mest fördelaktigt för dem själva, till exempel i sina relationer till Ryssland.

De globala värdekedjorna har förändrats

Ryssland lämnas till stor del utanför globala högteknologiska värdekedjor. Cirka 80 % av de västerländska teknikföretagen har dragit sig ur landet. Nästan 85 % av företagen med huvudkontor i Europa, Britannien eller USA har lämnat Ryssland eller avsevärt minskat sin affärsverksamhet där. Kringgående av sanktioner har vuxit fram som ett nytt växande affärsområde.