Frankrikes kärnvapenprogram inleddes 1954, och den första kärnladdningen detonerades 1960 i Algeriet. Frankrike blev den fjärde kärnvapenstaten efter USA, Sovjetunionen och Storbritannien. Frankrike detonerade sin sista kärnladdning 1996 i Polynesien i Stilla Havet.
Frankrikes kärnvapenavskräckning bestod till en början av en land-, sjö- och luftkomponent. Efter det kalla kriget övergavs markkomponentens mobila Plutonmissiler 1993 och de silobaserade Hades missilerna 1997.
Strategiska högsjöflottan (FOST) grundades 1972. Den första ubåten av Le Redoutable-klass utrustad med en ballistisk kärnspetsmissil togs i drift 1971. Fram till 1985 togs totalt sex fartyg i drift. Det sista fartyget i fartygskategorin, L’Infléxible, avvecklades 2008. Den första nya generationens fartyg av Le Triomphant-klass togs i drift 1997, med totalt fyra fartyg i drift sedan 2010. Fartygen har robotsilor för 16 kärnvapenmissiler med multipelspets. De tre första fartygen i fartygsklassen utrustades med en M45-missil med en räckvidd på 6 000 kilometer. Det sista fartyget i klassen, Le Térrible, är utrustat med en M51-1 missil som kan vara beväpnad med 6 till 10 kärnspetsar. Beroende på antalet spetsar har missilen en räckvidd på mellan 6 000 och 8 000 kilometer. Sedan 2013 har de tre första fartygen i fartygsklassen, Le Triomphant, Le Téméraire och Le Vigilant, utrustats med antingen en M51.1 eller en M51.2-missil. Strategiska högsjöflottans stab ligger i Bretagne-regionen i Brest och ubåtsbasen utanför Brest på Île Longue-halvön. I Frankrike anses den beräknade livslängden för en strategisk atomubåt vara 40 år. Utformningen av den nya tredje generationens ubåt SNLE 3G är planerad att påbörjas 2023 varvid den första nya SSBN:n tas i bruk omkring 2035. Leveranser av de tre följande båtarna beräknas ske vart femte år därefter.
Frankrikes strategiska flygvapen (FAS) grundades 1964. FAS inkluderar 4. Jaktflygflottiljen stationerad på flygbasen BA 133 Saint-Dizier-Robinson och 31. Strategiska underhålls- och lufttransportflottiljen stationerad på flygbasen BA 125 Istres-Le Tubé. 4. Jaktflygflottiljen deltar, förutom i sina beredskapsuppgifter inom kärnvapenavskräckningen, också i övervakning av luftrummet och internationella operationer. Flygflottiljens två jaktdivisioner är utrustade med 48 Rafale B-jaktplan beväpnade med medeldistans ASMP-A-kryssningsrobotar. Hälften av det Strategiska flygvapnets jaktplan används för kärnvapenavskräckning och traditionella operationer, och den andra hälften för utbildningsuppgifter. Den Strategiska underhålls- och lufttransportflottiljens flygplanspark består av 5 Airbus A330 MRTT plan, 10 C-135 FR plan och 3 Boeing KC-135 Stratotanker-lufttankningsflygplan. Dessa flygplan kommer att ersättas under 2018–2025 med Airbus A330 MRTT -flygplan. Avsikten är att skaffa 15 av dessa plan.
Marinflygvapnets kärnvapenstyrkor (FANu) grundades 1978. Styrkan är integrerad som en del av Frankrikes hangarfartygavdelning. Styrkan är utrustad med 20 Rafale M F3-jaktplan beväpnade med medeldistans ASMP-A-kryssningsrobotar. Planen kan operera både från markbaser och från hangarfartyget Charles de Gaulle. Marinens flygburna kärnvapenstyrkor är inte permanenta styrkor, men de måste vara i ständig beredskap för användning. Styrkan är organiskt en del av den franska marinens ytfartygsflotta (La Force d’Action Navale, FAN). Kommendören för ytfartygsflottan fungerar också som kommendör för marinens flygburna kärnvapenstyrkor. Styrkans operationsstab ligger i fästningen Fort de Six-Fours i Var-regionen.
Frankrikes kärnavskräckning är självständigt och oberoende av Natos kärnvapenpolitik (Nato NPG). Kärnavskräckningen har ständig beredskap i enlighet med 24/7-principen.
