Frankrikes kärnvapenavskräckning

Uppdaterat december 2025

Marinkomponent, 2 200 soldater

  • strategiska högsjöflottan (Force Océanique Stratégique, FOST)
    • fyra atomdrivna ubåtar av Le Triomphant-klass (SNLE-NG) vardera utrustad med 16 st. flerspetsade långräckvidds M51 ballistiska kärnspetsmissiler (SLBN)
  • marinflygvapnets kärnvapenstyrkor (Force aéronavale nucléaire, FANu)
    • 20 Rafale M -jaktplan beväpnade med medeldistans ASMP-A -kryssningsmissiler
    • opereras från det atomdrivna hangarfartyget Charles de Gaulle

Flygvapenkomponent, styrka 1 800 soldater

  • strategiska flygvapnet (Forces aériennes stratégiques, FAS)
  • två jaktflygskvadroner med sammanlagt 48 Rafale B jaktplan (25 plan i ständig flygberedskap) utrustade med medeldistans ASMP-A -kryssningsmissiler

            SLE-NG Le Téméraire

Frankrikes kärnvapenprogram inleddes 1954, och den första kärnladdningen detonerades 1960 i Algeriet. Frankrike blev den fjärde kärnvapenstaten efter USA, Sovjetunionen och Britannien. Frankrike detonerade sin sista kärnladdning 1996 i Polynesien i Stilla havet.

Frankrikes kärnvapenavskräckning består av en marin komponent och en luftkomponent. Det första fartyget i den nya generationens Le Triomphant -klass i den strategiska havsflottan togs i tjänst 1997, och totalt fyra fartyg har varit i tjänst sedan 2010. Fartygen har missilsilos för 16 kärnvapenmissiler med flera stridsspetsar. De senaste fartygen i fartygsklassen är utrustade med M51.1- eller M51.2-missiler, som kan beväpnas med 6–10 kärnstridsspetsar. Missilerna har en räckvidd på 6 000–8 000 kilometer. Staben för den strategiska havsflottan ligger i Brest i Bretagne och ubåtsbasen ligger utanför Brest på Île Longue. Enligt planerna för försvarsplaneringsperioden 2024–2030 kommer byggandet av den nya tredje generationens ubåt, SNLE 3G, att påbörjas 2023, och det första nya SSBN förväntas tas i bruk omkring 2035. Leveranser av de kommande tre fartygen beräknas därefter ske vart femte år.

Det franska strategiska flygvapnet (FAS) grundades 1964. Det inkluderar 4:e Jaktflygdivisionen och 31:a Strategiska försörjnings- och lufttransportdivisionen. Två stridsflygskvadroner som tillhör 4:e Stridsflygdivision är utrustade med 48 Rafale B-jaktplan beväpnade med ASMP-A kryssningsmissiler. Den strategiska försörjnings- och lufttransportdivisionen har Airbus A330 MRTT-flygplan.

Marinflygvapnets kärnvapenstyrkor (FANu) är integrerade som en del av Frankrikes hangarfartygavdelning. Styrkan är utrustad med 20 Rafale M F3-jaktplan beväpnade med medeldistans ASMP-A-kryssningsmissiler. Planen kan operera både från markbaser och från hangarfartyget Charles de Gaulle. Marinens flygburna kärnvapenstyrkor är inte permanenta, men de måste vara i ständig beredskap för användning. Styrkan är en del av den franska marinens ytfartygsflotta (La Force d’Action Navale, FAN), vars kommendör också är befälhavare för marinflygvapnets kärnvapentrupper. Styrkans operationsstab ligger i fästningen Fort de Six-Fours i Var-regionen.

Frankrikes kärnavskräckning är självständig och oberoende av Natos kärnvapenpolitik (Nato NPG). Kärnavskräckningen har ständig beredskap enligt med 24/7-principen.