Norges arktiska politik och Rysslandsrelationer

Norge är ett arktiskt land. Sedan år 2005 har utvecklingen i landets norra delar varit ett tyngdpunktsområde för utrikespolitiken.

I Norges 200 sjömil breda maritima ekonomiska zon har det hittats såväl olja- som naturgasfyndigheter. Under årtiondenas lopp har energiförekomsterna i de norra områdena skapat spänningar mellan Norge och Ryssland. Två år efter Snøhvit-fyndet hittade Ryssland världens största gasfält under vattenytan 600 kilometer nordost om Murmansk i Barents hav. Norge och Ryssland tvistade om skiljelinjen i Barents hav sedan 1970-talet men slöt år 2010 ett avtal om skiljelinjen. Produktionen i Rysslands s.k. Štokman-gasfält har dock inte ännu börjat.

Sedan år 1920 har Spetsbergen samt dess territorialvatten hört till Norge genom det internationella Spetsbergtraktatet. 46 länder har ratificerat fördraget, vilket garanterar dem vissa rättigheter. Medborgarna i de undertecknade länderna har rätt att bosätta sig på Spetsbergen, rätt att idka näring samt rätt att fiska och jaga i området. De undertecknande länderna har dock inte utnyttjat denna rätt, förutom Ryssland, som brutit kol i gruvdrift sedan 1920-talet. Den ryska gruvdriften är sannolikt inte lönsam, men genom den upprätthåller Ryssland sin närvaro i det strategiskt viktiga området.

Enligt fördraget är Spetsbergen ett demilitariserat område. Fördraget förbjuder grundandet av militärbaser samt all militär verksamhet i området. Den enda militära verksamheten har varit Norges kustbevaknings samt den norska marinens skepp som besökt Spetsbergens vatten.

Ryssland har upprepade gånger utmanat Norge med anledning av Spetsbergen. Den dåvarande ryska vice premiärministern Dmitri Rogozin, som satts upp på västländernas sanktionslista, besökte Spetsbergen år 2015, vilket resulterade i en protest från norska utrikesministeriet. Enligt norska källor har ryska specialtrupper i terränguniform identifierats via sociala media på huvudön i Spetsbergen år 2018. Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov å sin sida kritiserade år 2017 och 2020 norska åtgärder, vilka han tolkade som begränsningar i rörelsefriheten för ryska medborgare samt begränsningar i deras fiskerätt på Spetsbergen. Relationerna mellan Norge och Ryssland har även ansträngts av den förstärkta närvaron av Norges försvarsmakt i den nordligaste delen av norska Finnmarken.

I och med kriget i Ukraina har det funnits indikationer på att den ryska underrättelseverksamheten i Norge förstärks. I Norge har rättsliga åtgärder vidtagits mot illegal underrättelseverksamhet. Trots de skärpta relationerna mellan länderna har norska UD konstaterat, att sjöräddnings- och naturvårdssamarbetet i Barentsregionen måste fortsätta.

Norges relation till Nato

Negligerandet av det norska försvaret före andra världskriget samt de bittra erfarenheterna av ockupationen visade handgripligen vikten av en stark försvarsmakt för norrmännen. De norska känslorna efter kriget beskrivs väl av uttrycket Aldri mer. Enhälligheten om betydelsen av landets försvar var till och med djupare än i Danmark och Sverige. Norges anslutning till Nato avnjöt ett brett stöd år 1949, och medlemskapet har inte heller på allvar ifrågasatts efter detta.

Norge har, trots det breda stödet, ändå inbegripit många begränsningar i sitt Natomedlemskap. Norge accepterar inte permanenta Natobaser på norsk mark och inte heller permanenta trupper från andra Natoländer, även om landet tidigare hyst ledningsstaber för alliansen. Norge accepterar inte heller placeringen av kärnvapen på sitt område eller att fartyg med kärnvapenarsenal använder sig av norska hamnar. Trots detta är Norge delaktig i Natos planeringsgrupp för kärnvapen (Nuclear Planning Group Nato har lagt ner Joint Headquarters North-ledningsstaben, vilken var placerad i Stavanger, år 2003, men i samma utrymmen grundade man Natos Joint Warfare Centre (JWC) -center. Centret har inget operativt uppdrag.

Norge och EU

Norge har i två folkomröstningar avvisat ett medlemskap i Europeiska gemenskapen / Europeiska unionen (1972, 1994). Båda gångerna var Norges ekonomiska självförsörjning av avgörande betydelse medan de säkerhetspolitiska faktorerna var av sekundär betydelse.

Norges försvarsmateriella stöd till Ukraina

Norges stöd till Ukraina har varit mest betydande i Norden. Förutom stort finansiellt stöd har Norge även levererat försvarsmaterial, även relativt nytt material.

• 22 M-109. pansarhaubits, ammunition och reservdelar samt utbildning av ukrainsk personal i Tyskland
• 8 Leopard 2A4.stridsvagnar samt 4 röjnings-/bogseringsvagnar
• medeldistans Kongsberg/Raytheon NASAMS-luftvärnsmissilenheter
• 4 000 st. M72 (66 KES75) engångspansarskott
• 10 000 st 155 mm:s artillerigranater