Rysslands anfall mot Ukraina 24.2.2022 och krigets gång

  • Förstärkningen och övandet av de ryska trupperna i Ukrainas närhet och strider i östra Ukraina 2014–2015
  • Ställningskrig, skjutande och förluster på båda sidorna 2015–2022
  • Informationskampanj och cyberoperationer 2021 med målsättningen att isolera Ukraina
  • Rysslands anfall i februari nådde inte sina mål:
  • Ukrainas motstånd var segt,
  • Västländerna stödde Ukraina,
  • Brister i de ryska väpnade styrkornas verksamhet
  • Rysslands målsättning är att erövra Luhansk- och Donetsk-områdena och fortsättningsvis förhindra Ukrainas integration med väst
Venäjän puolustusministeri Sergei Shoigu ja presidentti Vladimir Putin. Kuva: By Kremlin.ru, CC BY 4.0

Rysslands försvarsminister Sergei Shoigu och president Vladimir Putin.
Foto: Av Kremlin.ru, CC BY 4.0

Putins och Kremls målsättningar

Som bakgrund till den väpnade attacken som inleddes av Ryssland den 24 februari 2022 i Ukraina kan igenkännas en politisk-, ekonomisk-, militär- och informationskampanj som letts av Kreml under flera år, som personifieras i president Putin. Rysslands mål är att återställa sin status som stormakt och att uppnå Rysslands ensidigt fastställda säkerhetsfördelar i alla aspekter av kampanjen, inklusive utnyttjande av hela skalan av krigföringsmedel. I Ukraina är syftet att säkerställa uppnåendet av målen med en stark vapeneffekt genom att förstöra landets infrastruktur utan hänsyn till civila offer.

Tidsfönster för en strategisk ”överraskning” år 2021

Ryssland utvecklade förutsättningarna för användningen av de väpnade styrkorna från och med 2014. Ryssland bildade tex. nya grupper av väpnade styrkor med reserver på gränsen till östra och nordöstra Ukraina och Krim. Svartahavsflottan förstärktes också. Sedan 2013 har de ryska väpnade styrkorna genomfört fem övningar på strategisk nivå i närheten av Ukraina. Sedan 2014 har ett tiotal övningar anordnats för den lägre ledningsnivån, det vill säga militärdistrikten.

Tidsfönstret för Rysslands operation mot Ukraina öppnades på hösten 2021. Vid den tidpunkten var västländernas politiska och militära uppmärksamhet fokuserad på tillbakadragandet från Afghanistan. Dessförinnan hade Ryssland finslipat försvarsgrenarnas samarbete och testat sina lednings- och vapensystem i Syrienkriget. Dessutom höjde militärövningen ZAPAD 2021 vid gränsen till Ukraina, som genomfördes med en styrka på cirka 200 000 man, den strategiska offensiva beredskapen hos de ryska väpnade styrkorna till en hög nivå. I väst trodde man inte på Rysslands direkta militära aktion förrän några dagar före attacken. Den strategiska överraskningen garanterades med informations- och cyberoperationer.

I Kreml antogs att USA:s aktioner mot Ryssland skulle komma att vara obetydliga. Kinas stöd till Ryssland säkerställdes, bl.a. genom att påbörja operationen först efter vinter-OS i Peking. Frankrike och Storbritannien, med sina egna interna politiska utmaningar, ansågs inte medföra problem. Den nya tyske förbundskanslerns utrikespolitiska försiktighet utnyttjades fullt ut. Rysslands trumfkort var också Europas beroende av energi-import. Dessutom var Rysslands ekonomiska förutsättningar för att starta kriget goda.

Ryssland startade sin till anfallet relaterade informationskampanj redan på hösten 2021. Målet var att isolera Ukraina från väst och att åstadkomma eftergifter i östra Ukraina. Ukraina och västvärlden samlade sig snabbt, så hotet om militärt våld ledde inte till eftergifter.

Det ryska anfallets strategiska målsättningar 24.2.2022

I den första fasen strävade Ryssland till att ta över de centrala delarna i Ukrainas försvar och att eliminera nyckelåtgärderna och -personerna i dess statsledning. Ukrainas militära försvar blev inte överraskat, och angriparen uppnådde inte den övergripande förödande effekten av ett strategiskt anfall. Ryssland misslyckades med en kapningsliknande operation för att paralysera statsledningen.

Markstyrkorna delades in i tre attackriktningar utan strategiskt fokus. Det fanns inga trupper reserverade för att följa upp anfallet, för att möjliggöra fortsatt framgång eller reserver för att vinna en kritisk strid. Ryssland avancerade till floden Dnepr och Cherson-regionen i söder och väster om Kiev i norr, men med stora förluster av personal och material. Den kombinerade effekten av försvarsgrenarna var minimal på grund av bristen på stöd av flygvapnet. Underrättelseverksamheten misslyckades, och bl.a. ukrainarnas försvarsvilja bedömdes som för låg. Försvararens framgång och angriparens brutalitet mot civilbefolkningen stärkte ukrainarnas kampvilja.

Rysslands invasion av Ukraina 2022. Bildkälla: YLE och nyhetsbyråer / Harri Vähäkangas

Ukraina utnyttjade framgångarna i informationskriget, bl.a. genom användning av sociala kanaler. President Zelenskyi har visat ett starkt ledarskap. I honom personifieras kampanjen ”win hearts and minds” som riktas utanför landets gränser. Tvärtemot Rysslands bedömning har västländerna stött Ukrainas krigsinsatser politiskt, ekonomiskt, humanitärt och genom att leverera militär utrustning. På motsvarande sätt har omfattande ekonomiska sanktioner utan tidigare motstycke, införts mot Ryssland, och landet har isolerats från det internationella samfundet.

Det ryska anfallets strategiska målsättningar i augusti 2022

Officiellt genomför Ryssland fortfarande en ”militär specialoperation”, och ingen krigsförklaring har utfärdats. Staden Odessa är fortfarande under ukrainsk kontroll, men Rysslands kortsiktiga mål i söder är att isolera Ukraina från Svarta havets kustområde, lägga beslag på regionerna Luhansk och Donetsk och säkra en landförbindelse till Krim. Genom brutala vapeneffekter mot civila mål har man strävat till att bryta Ukrainas andliga ryggrad. Militära och civila mål bakom frontlinjerna har förstörts utan hänsyn till civila offer. Krigsförbrytelser mot civila och soldater har begåtts i erövrade områden. Bedömningar gällande den låga moralen hos de ryska väpnade styrkorna har framförts på många håll.

Rysslands långsiktiga mål är att förhindra Ukrainas integration med väst politiskt, ekonomiskt och militärt.

Krigshändelserna

  • Faser före det storkriget
    • Ryssland intog Krim och startade ett krig i östra Ukraina 2014.
    • Minskavtalen (I och II) som förhandlats fram av Ukraina, Ryssland, Frankrike och Tyskland skapade inte fred, utan skapade förutsättningar för ett statuskrig i östra Ukraina för åren 2015–2022.
    • Vid årsskiftet 2021–22 försökte Ryssland pressa västvärlden att ge efter för sina säkerhetskrav och fortsatte att koncentrera trupper vid gränserna mot Ukraina.
  • Fas 1 av storkriget
    • Ryssland inledde sin stora offensiv i februari 2022 med syfte att snabbt bryta Ukrainas försvar i flera riktningar och erövra Kiev. Offensiven i denna riktning inleddes på båda sidor om floden Dnepr från norr och åtföljdes av en luftlandsättningsoperation för att erövra Hostomels flygfält,
    • Samtidigt attackerade Ryssland på Luhansk- och Donetskfronterna i ställningskrigets geografiska område.
    • Kharkiv-regionen attackerades från nordost, och samtidigt kopplade denna attack samman attackerna från den östra sidan av Kiev och Luhansk-regionen, och riktade sig mot området mellan de ukrainska trupperna.
    • Attacker längs Azovsjöns strand i riktning mot Mariupol fortsatte.
    • Dessutom riktades en attackkil från Krim till Kherson-regionen, och denna syftade till och nådde kopplingen till attacken mot Azovhavets stränder och attacken mot Donetsk-regionen, då bl.a. Mariupol omringades.
    • Attacken mot Kiev varade ungefär en månad, varefter Ryssland drog sig ur blockaden av Kiev. På andra håll var situationen mer eller mindre oförändrad. I slutet av maj kunde Ryssland erövra Mariupol, som det hade belägrat i nästan tre månader.
  • Fas 2 av storkriget
    • Efter sommarens ”tystnad” i september inledde Ukraina en attack i Kharkivområdet, och när Ryssland drog sig tillbaka återerövrades hela Kharkivområdet delvis till och med kaotiskt och frontlinjen etablerades ungefär vid Luhansk-gränsen.
  • Fas 3 av storkriget
    • I oktober-november, i Kherson-regionen, satte Ukraina press på de ryska trupperna på den västra (norra) stranden av floden Dnipro. Ryssland beslöt att dra tillbaka sina styrkor till andra sidan floden, eftersom deras underhåll och stöd skulle ha blivit svårt i och med intensifierade ukrainska attacker. Fasen kulminerade i president Zelenskys besök i det befriade Kherson den 14 november 2022.
  • Fas 4 av storkriget
    • Ryssland försökte rasera ukrainska medborgares livsmöjligheter under vintern genom att attackera energiinfrastrukturen och slumpmässigt valda civila mål. Målet var troligen strävan att få ett slut på folkets stöd för Ukrainas krigsinsats.
    • Samtidigt inleddes en, månader lång, operation i Donetsk-regionen: erövrandet av Bahmut och strider i andra delar av Donetsk- och Zaporizhia-regionerna. Det blev ingen större framgång, och sommaren 2023 togs Bahmut över av Ryssland. Kampen om den lilla staden räckte nio månader.
  • Fas 5 av storkriget: Ukrainas länge efterlängtade motanfall
    • Enligt olika källor startade motattacken runt den 4 juni 2023.
    • I början, särskilt två verksamhetsmodeller:
      • påverka ryska trupper i djupet: artilleri, logistik och ledarskap
      • spaningsanfall längs nästan hela frontens längd
    • Valda huvudriktningar verkar vara Öster och söder. Syftet är att omringa Bahmut, i söder siktar man mot Melitopol/Mariupol.
    • Ryssland utför också sina egna attacker, t ex i de norra delarna av Luhansk, vilket binder ukrainska styrkor.
    • Ukraina har ökat sina attacker djupare, mot Krimbroarna, på Krim- och fastlandsbroarna, mot Moskva, mot den viktiga hamnen Novorossijsk och mot flera andra mål i Ryssland.
  • Slutet på kriget är inte i sikte, eftersom Ukraina håller fast vid sitt mål att avlägsna ryska styrkor från alla territorier som det ockuperar. Väst stöder huvudsakligen detta Ukrainas mål som ett villkor för att inleda förhandlingar.

Utländsk hjälp till Ukraina

Ukraina har fått andlig, ekonomisk och materiell hjälp i betydande utsträckning. Biståndet är uppdelat i humanitärt stöd som syftar till samhällets överlevnad och militärt stöd. Militärt stöd har innefattat både materiel och utbildning. Utbildning har anordnats både i Ukraina och på andra håll, främst i Europa. Materialstödet har varit både utrustning och ammunition. Ukraina har vid flera tillfällen uttalat sina behov och den centrala stödsamordningsgruppen har varit den sk. Ramstein-gruppen, som grundades inom ramen för Nato. En annan betydande gemensam insats har varit EU:s EPF-projekt (European Peace Facility).

Totalt har värdet av stödet i maj 2023 varit flera tiotals miljarder euro. Största understödaren har varit USA, som står för cirka 36 miljarder.

Andra understödare inkluderar:

  • Storbritannien, cirka 5 miljarder euro
  • EU, cirka 5 miljarder euro
  • Tyskland, cirka 4 miljarder euro
  • Frankrike, cirka 2 miljarder euro
  • Finland, mer än en miljard euro
  • Sverige, mer än en miljard euro
  • Kanada, cirka en miljard euro

Genomförandet av stödet under åren 2022–2023 var varierande och osystematisk. Man funderade ofta på vilket stöd som kan ges utan att provocera Ryssland. Men alla hinder övervanns så småningom, och till och med en de långa diskussionerna om stridsvagnar förvandlades till stöd och förnödenheter för Ukraina, om än inte i den utsträckning som planerats. I det senaste skedet har det förts seriösa diskussioner om leveransen av F 16-stridsflygplan till Ukraina och pilotutbildning har redan börjat.