Natos militärpolitiska utveckling

Nato har ändrat sina ambitioner och verksamhet efter kalla krigets slut.

  • Från och med 1991 ingen på förhand identifierad fiende, 2022 Ryssland utgör ”det mest betydande hotet mot Nato-ländernas säkerhet”
  • 1994 Pfp-partnerskap för fred -programmet för samarbete med länder utanför Nato
  • 1997 grundläggande rättsakt om ömsesidiga relationer mellan Nato och Ryssland (Founding Act)
  • Ökning av antalet medlemmar till 32 (under kalla kriget 16).
  • Styrning av verksamheten till krishanteringsuppgifter (bland annat till Afghanistan sedan 2001), terrorismbekämpande och förhindrandet av spridning av massförstörelsevapen, fr.om. 2014 till försvar av medlemsstaternas territorium
  • Debatt om ”fördelningen av bördan” inom alliansen
  • Natoländernas sammanlagda militära utgifter cirka 70 procent av de globala militära utgifterna.

Sedan 2014 har Natos operativa fokus återgått till det egna territoriet i Europa samt Nordatlanten, men alliansen har fortfarande stöd- och krishanteringsuppgifter utanför eget område.

Cirka 20 000 soldater deltar i olika NATO-operationer och uppdrag runt om i världen. Nato leder operationer i Kosovo och Medelhavet. Nato stöder också Afrikanska unionen, upprätthåller fredstida övervakning av luftrummet på Island, i de baltiska länderna och vissa Balkanländer (Air Policing), samt stödåtgärder för luftförsvaret i Turkiet.

Nato har också ett rådgivande och kapacitetsuppbyggande uppdrag i Irak. Dessutom upprätthåller och utvecklar Nato katastrofhjälp, operativ kapacitet och deltar i dessa uppgifter.

Det har funnits meningsskiljaktigheter mellan Förenta staterna och många europeiska Natoländer om den så kallade ”fördelningen av bördan” under större delen av Natos existens. Efter det kalla kriget minskade försvarsutgifterna i Natoländerna drastiskt och BNP-andelen av Natoländernas försvarsutgifter var på den lägsta nivå i genomsnitt 1,4 procent 2015. Natotoppmöten på 2000-talet har beslutat om en mål nivå för militära utgifter på minst 2 procent av BNP, men verkställandet av beslutet har visat sig vara svårt i många Nato-länder.

I Förenta staterna har européer kritiserats som ”gratis åkande passagerare” i försvaret av västerländska värden. Under de senaste åren har försvarsutgifterna i flera Natoländer börjat växa, och i dag uppfyller omkring en tredjedel av medlemsländerna kravet på 2 procent. En bidragande orsak till detta har varit det försämrade säkerhetsläget i Europa och Rysslands krig i Ukraina.