EU:s stridsgrupper

Behovet av att utveckla EU:s snabba militära krishanteringsförmåga identifierades redan i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Helsingfors 1999. Projektet att bilda stridsgrupper med hög beredskap påbörjades 2004.

Stridsgrupper (Battle Group) är en generisk beteckning för en militär enhet som kan utföra operationer utan omedelbart stöd från högre stab. I allmänhet består stridsgruppen av en mekaniserad infanteribataljon förstärkt med stödstyrkor.

EU:s stridsgrupper är utformade för att stödja kortvariga men operativt krävande uppdrag, särskilt i ett inledande skede av FN:s fredsbevarande insatser, eller för att agera i en situation där snabb krishantering kan förhindra en upptrappning av krisen. I och med inrättandet av stridsgrupper har EU inte påtagit sig några nya uppgifter, men stridsgruppernas höga operativa beredskap och en god utbildningsnivå och utrustning innebär en kvalitativ förbättring av krishanteringskapaciteten.

Enligt EU:s koncept för stridsgrupperna består varje avdelning i sin grundsammansättning av cirka 1 500 personer, utökat med de nödvändiga flyg-, marin- osv. förstärkningarna. EU utser formellt en befälhavare i samband med beslutet om uppdraget.

Stridsgrupper ställs upp antingen nationellt då ett medlemsland tar hela ansvaret för avdelningen. I den s.k. ”Lead Nation”-modell påtar sig en medlemsland huvudansvaret för uppställningen.  I en multinationell modell deltar flera medlemsländer med jämlika bidrag.

Stridsgrupperna står i beredskap sedan den 1 januari 2007. Två stridsavdelningar är i beredskap samtidigt sex månader i taget. Målet är att EU ska kunna skicka en stridsgrupp till två olika krishanteringsoperationer samtidigt. Tröskeln för användning av stridsgrupper i operationer har visat sig vara hög. Tills vidare (2021) har stridsgrupperna aldrig använts.

I utvecklingen av EU:s stridsgrupper eftersträvar man att de skall kunna stöda och komplettera Natos snabbinsatsstyrka NRF.  Bland annat tillämpar stridsgrupperna samma standarder och arbetsmetoder som NRF-styrkan.

Den höga beredskapen hos stridsgrupper förutsätter högklassig övningsverksamhet. De trupper som ingår i stridsgrupperna skall kunna öva som en del av den i krävande multinationella övningar. I linje med EU:s nuvarande övningskoncept genomför unionen inte storskaliga övningar. Medlemsländerna svarar för nationella och multinationella militärövningar i större skala.

EU:s snabbinsatsförmåga

I november 2022 beslöt försvarsministrarna att en snabbinsatsstyrka (EU Rapid Deployment Capacity, EU RDC) på höst 5 000 personer skall utvecklas före år 2025. Med snabbinsatsförmågan strävar man att för sin del svara på de mål som ställs upp i den strategiska kompassen, enligt vilka EU bör kunna agera snabbare, skickligare och effektivare. Den nya snabbinsatsförmågan skulle vid behov omfatta prestationsförmågor ur såväl armén, flyget och marinen.