FN:s säkerhetsråd har huvudansvaret för internationell fred och säkerhet. Generalförsamlingen och generalsekreteraren har viktiga och kompletterande uppgifter tillsammans med andra FN-kontor och -organ. Genom fredsmedling och diplomati eftersträvar FN ett gynnsamt resultat av förhandlingarna med parterna i konflikten och att bromsa upp upptrappningen av väpnade konflikter till väpnade kriser. Funktionerna är ofta samtidiga då man hoppas att effekterna skulle vara sinsemellan förstärkande.

FN:s fredsbevarande verksamhet har spelat en viktig roll för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet.

Med FN:s fredsbevarande verksamhet avses i allmänhet gruppering av internationell militär eller civil personal i ett krisområde, med parternas samtycke, för att övervaka vapenstillestånd eller efterföljandet av fredsavtal och upprätthålla ordningen i en region.

Följande principer har följts:

• Ledningsansvaret ligger hos FN:s generalsekreterare och hans eller hennes underställda specialrepresentant samt befälhavaren för styrkan. De verkar inom ramen för det mandat som säkerhetsrådet har fastställt för varje insats.
• Militär personal kan omfatta antingen obeväpnade observatörer eller lätt väpnade styrkor.
• Fredsbevararna måste förhålla sig neutrala gentemot parterna i krisen.
• Vapenmakt används enbart i extrema situationer till självförsvar.
• Parternas samtycke till närvaron av fredsbevarare bör innefatta samtycke till att uppdraget inleds, dess mandat, styrkans sammansättning och valet av befälhavare samt utplaceringen av styrkan i området.
• Fredsbevararstyrkans merpart kommer huvudsakligen från folkrika afrikanska och asiatiska länder.
• Det betonas att fredsbevarande åtgärder är avsedda som en tillfällig åtgärd för att underlätta en politisk lösning.

Inget land är skyldigt att ta emot FN:s fredsbevarare på det egna territoriet eller att ställa ut trupper till FN:s förfogande. FN:s medlemsstater är dock skyldiga att bidra till finansieringen av organisationens verksamhet. Kostnaderna för fredsbevarande insatser fördelas mellan medlemsstaterna på basis av operationsspecifika budgetar.

Efter kalla kriget på 1990-talet nådde FN:s fredsbevarande verksamhet mycket större volymer än tidigare. Nya operationer inleddes i snabb takt och antalet soldater som behövdes för dem ökade till tiotusentals. I vissa fall stötte man på svåra omständigheter som inte var lämpade för de redan etablerade fredsbevarande förfarandena (f.d. Jugoslavien, Somalia). Samtidigt stötte FN på svåra interna statliga kriser där det behövdes en mer omfattande krishantering.