Det arktiska området och staterna

I allmänhet definieras Arktis som kalottområdet norr om norra polcirkeln och som arktiska stater anses de som sträcker sig norr om polcirkeln (Ryssland, USA, Kanada, Norge, Island, Sverige och Finland). Dessa är medlemmar av arktiska rådet. En annan definition av den arktiska regionen är baserad på temperaturer: det är ett område där medeltemperaturen I årets varmaste månad är mindre än 10° C. Båda gränserna är markerade på kartan ovan.

Arktis har nästan helt stått utanför det säkerhetspolitiska verksamhetsfältet på grund av de svåra omständigheterna i området. Men situationen förändras som ett resultat av klimatförändringen eftersom uppvärmningen smälter permafrosten i Arktis och istäcket på Norra ishavet. Som ett resultat av detta öppnas successivt sjövägar som Nordostpassagen norr om Ryssland och Nordvästpassagen norr om Kanada. Dessutom kan naturresurser som kolväten, mineraler och fiskreserver som tidigare inte kunnat utnyttjas lönsamt göras tillgängliga i framtiden. Dessa fakta ökar det globala intresset för hela den arktiska regionen. De nya möjligheterna finns till stor del på Rysslands territorium eller EEZ, och den förbereder sig militärt för att säkerställa att de förblir under dess kontroll. Andra stater vid Ishavets stränder ökar också sin militära kapacitet i arktiska omgivningar.

Mer än 60% av hela arktiska markområdet hör till Ryssland, och mer än 80 % av den arktiska befolkningen bor i Ryssland. Nästan 40 % av det kanadensiska området är norr om polcirkeln, men där bor endast 120 000 personer. Förenta staterna blev ett arktiskt land först efter att det köpt Alaska av Ryssland 1867, och betydelsen av den arktiska regionen har varit liten i jämförelse med andra arktiska stater. I och med klimatförändringen har man i USA förstått att betydelsen av den arktiska regionen snabbt ökar.

Finland, Sverige och Norge är till sin natur arktiska stater, eftersom en betydande del av deras områden ligger norr om polcirkeln. Danmarks status som en arktisk nation baserar sig endast på att Grönland hör till Danmark.

Klimatförändringen i de arktiska områdena

De synliga konsekvenserna av klimatförändringarna i Arktis är avsmältningen av glaciärer, minskningen av istäcket i Ishavet och avsmältningen av permafrost, särskilt i de norra delarna av Ryssland. Dessa fenomen öppnar möjligheter för ett lönsamt utnyttjande av den arktiska regionens naturresurser och införande av arktiska sjöleder redan inom 10–20 år. Områdets outnyttjade olje-, naturgas- och mineralreserver bedöms vara stora och Ishavet har också stora fiskreserver. Fiskfångsterna i de norra havsområdena förväntas öka, eftersom fiskbestånden flyttar längre norrut till följd av uppvärmningen av haven.

Baserat på datormodelleringar och simuleringar har man uppskattat att både Nordostpassagen och Nordvästpassagen under 2040-talet kommer att kunna användas för fartygstrafik på sommaren utan isbrytarassistans. Under senare hälften av seklet förutspås rutten direkt genom Nordpolen bli den kortaste norra sjövägen. Arktiska sjövägar förkortar markant sjöresan mellan Europa och Asien och mellan Atlanten och Stilla havet. Visserligen behöver även handelssjöfarten mellanhamnar och annat stöd, vilket kommer att vara minimalt under lång tid framöver, på rutter som sträcker sig över tusentals kilometer. Fraktförhållandena förblir svåra under lång tid även under sommarsäsongen, eftersom det i Ishavet förekommer packis, dimma och stormar. Användningen av kommersiella sjötransportförbindelser innefattar också transport- och tidtabellssäkerhet. Så länge förutsättningarna för de arktiska sjövägarna är osäkra kan storskalig kommersiell verksamhet inte påbörjas. På grund av detta förblir arktiska sjövägar alternativ tills transporttillförlitlighet uppnås.

Arktiska rådet

Arktiska rådet (Arctic council) är ett samarbetsorgan för de arktiska länderna, vars egentliga medlemmar är polcirkelländerna, nämligen Ryssland, USA, Kanada och alla nordiska länder. I rådets möten har ursprungsfolkens organisationer permanent närvarorätt. Dessutom har totalt 38 observatörer godkänts för möten, varav 13 är icke-arktiska länder såsom alla de största europeiska länderna och Kina, Indien, Japan och Sydkorea. Observatörer är också internationella organisationer som naturskyddsorganisationer. Tre EU-medlemsstater är arktiska länder, så EU har ett intresse i området. EU har ansökt om observatörsstatus i rådet, men det förutsätter medgivande av alla egentliga medlemmar, och några av dem motsätter sig det.

Man har strävat till att bevara det arktiska rådet som ett opolitiskt samarbetsorgan, där inga säkerhetspolitiska eller militära frågor eller överhuvudtaget frågor som medlemsstaterna är oense om, behandlas. Då Ryssland påbörjade ett fullskaligt krig mot Ukraina i februari 2022, meddelade de Arktiska rådets västliga medlemmar att de tillsvidare bojkottar rådets verksamhet, vilket har lett till att verksamheten är förlamad.

Det ekonomiska och militära intresset för området ökar

Attraktiva ekonomiska utsikter och nya möjligheter ökar intresset för de arktiska regionerna. Ägandet av kontinentalsockeln, havsbotten och havsområdet i Ishavet har hittills inte definierats, eftersom det inte har funnits något behov av det, men situationen förändras. Ishavets kuststater har utökat sina ekonomiska zoner i Ishavet och framfört sina äganderättsanspråk på havsområdet baserat på FN:s havsrättskonvention. Till exempel överlappar Rysslands och Danmarks krav delvis i den så kallade Nordpolsregionen när det gäller den s.k Lomonosov åsen.

Nordostpassagen och Nordvästpassagen är de kortaste sjövägarna mellan Asien och Europa. Nordostpassagen (dvs. Norra sjövägen) ligger mestadels i Rysslands norra ekonomiska zon, och Ryssland kräver att utländska fartyg avger förvarning minst 45 dagar i förväg och använder en rysk lots under hela resan. Kanada anser att Nordvästpassagen är dess inre vatten och att utländska fartyg åtminstone måste meddela de kanadensiska myndigheterna i förväg eller till och med begära ett passagetillstånd. USA, EU och Kina erkänner inte Kanadas och Rysslands krav.

Kina är intresserad av den arktiska regionens naturresurser och andra ekonomiska intressen. Den ser nordostpassagen som en del av sina globala transportförbindelser till olika delar av världen. Kina säger sig vara ett ”nära-arktiskt” land och har försökt bli medlem i Arktiska rådet, men har fått nöja sig med observatörsstatus. Ryssland har erbjudit Kina samarbete i utvecklingen av den nordostpassagen.

I decennier har de arktiska regionerna varit viktiga för stormakterna, särskilt i form av kärnvapenavskräckning och strategiska system för förvarning. Ubåtar från både USA och Sovjetunionen/Ryssland har under lång tid rört sig i Ishavet, även under polarisen. Majoriteten av Rysslands strategiska kärnvapenavskräckning finns i den arktiska regionen vid baserna på Murmansk- och Kolahalvön. De senaste åren har den militära aktiviteten ökat i de arktiska områdena.

Den nordliga riktningens militära betydelse för Ryssland är stor. Den har en nordkust som är tusentals kilometer, som på grund av klimatförändringarna gradvis blir isfri. Ryssland har den mest effektiva militära kapaciteten för arktiska förhållanden, till exempel dussintals isbrytare. Sedan 15 år tillbaka har man renoverat militärbaser, flygplatser och hamnar vid sina norra kustområden och även byggt nya baser. Ryssland intensifierar sin territoriella övervakning och försöker säkerställa bevarandet av sin militära överlägsenhet i Arktis.

LAIVAN KUVA + KUVATEKSTI!

Det isförstärkta ryska LNG-tankfartyget, som som första fartyg transporterade en LNG-last från Norge via Nordostpassagen till Sydkorea utan isbrytarassistans i augusti 2017. Resan räckte tre veckor. Via den sydliga rutten skulle den ha räckt en månad. Bildkälla: High North News

Ökningen av rysk militär kapacitet i Arktis oroar Nato-länderna, vars egen militära förmåga i regionen är klart svagare. Natos intressen i Arktis växer, men de operativa möjligheterna i regionen baseras på medlemsländernas arktiska kapacitet. På grund av det upplevda hotet stärker Nato-länderna i den arktiska regionen sin militära förmåga i norr. USA har långsamt reagerat på konsekvenserna av klimatförändringarna och den arktiska regionens ökande betydelse. Den har konstaterat att säkerhetshotet i nordlig riktning ökar eftersom det skyddande istäcket minskar och vapentekniken utvecklas. Kina ses som ett växande hot i den arktiska regionen. USA ligger långt efter Ryssland i arktisk operativ förmåga, till exempel kan marinens ytfartyg inte operera under isiga förhållanden, och det finns bara två isbrytare. USA siktar dock på att öka närvaron och den operativa förmågan för sina väpnade styrkor i norr, som i Alaska. Tillsammans med sina NATO-allierade har man organiserat storskaliga militärövningar i de norra havsområdena. I den arktiska regionen kan USA också förlita sig på sina NATO-allierades infrastruktur och baser.

SUKELLUSVENEEN KUVA + KUVATEKSTI!

Finlands och Sveriges anslutning till Nato för med sig två nya arktiska medlemsländer till alliansens norra sida, med mångsidig erfarenhet och expertis inom militära operationer under kalla förhållanden.