Metoder för hybridpåverkan

1. Propaganda

Genom diplomati och krig har man alltid försökt påverka politiska ledares och folkets tänkande. Med propaganda försöker man forma den politiska debatten och populära ärenden (narrativet). För propaganda har man också tagit i bruk digitala plattformar och sociala medier.

2. Media

Media är ett traditionellt verktyg för att sprida propaganda och eftertraktade nyheter. Statssponsorerade medier syftar ofta till att kritisera motståndarnas politik samtidigt som de berömmer de egna initiativen. Berättelser publiceras på dessa webbplatser i hopp om att så många människor som möjligt läser dessa förvrängda nyheter och sprider dem. På webbplatserna publiceras informationen antingen på engelska, för att nå engelsktalande människor, eller på det inhemska språket för att nå egna medborgare eller medborgare som bor utomlands. Detta traditionella verktyg är välkänt och är fortsättningsvis det effektivaste, särskilt om berättelserna sedan fördelas vidare i de lokala medierna.

Statssponsorerade nyhetsbyråer, som ryska RT och Sputnik, publicerar både världs- och inhemska nyheter ur statssponsorns perspektiv och fungerar som en plattform för statliga idéer och preferenser. Sputnik har till exempel hjälpt regeringen att försvara Rysslands engagemang i Syrien och kritisera USA: s handlingar i landet. Där skrivs upprepade gånger om Rysslands engagemang i ett positivt ljus och hävdas att Rysslands hjälp har ”hindrat Syrien från att falla sönder och räddat Mellanöstern från kaos”.

3. Sociala medier

Sociala medier erbjuder stater ett nytt sätt att nå de vanliga medierna och påverka den stora allmänheten. Sociala medier kan reproducera inhemska medias nyheter eller publicera ny information via statligt sponsrade konton, bots eller annonser. Det här var ett framträdande inslag i Rysslands hybridkrigskampanj under det amerikanska presidentvalet 2016. Många ryska berättelser, som först publicerades på RT eller Sputnik, upprepades sedan och förstärktes på Twitter eller Facebook via botnät och av ”troll”, vilket orsakade vilseledande eller falska rapporter till algoritmer och därmed tog de sig snabbt in i huvudströmmen av nyheter.

Användningen av sociala medier är mycket effektiv eftersom många läser nyheterna genom dessa. En studie i USA (2016) fann att nästan 70 procent av vuxna får sina nyheter via Twitter och Facebook, och för under 50 åringar var andelen nästan 80 procent.

Sociala medier ger möjlighet att bygga ett starkt propagandanätverk som kan användas för att ifrågasätta objektiva sanningar eller innehållet i inrikespolitiken. Detta är särskilt problematiskt eftersom det har en otrolig räckvidd. Till exempel, i den amerikanska valkampanjen 2016, spred ryska representanter förvrängda meddelanden som nådde så många som 126 miljoner Facebook-användare. Rysslands ”trollnät” är väl organiserade. Enligt en studie av The New York Times arbetade hundratals ryssar 2015 vid St. Petersburgs ”trollfarm”, det officiella namnet på Internet Research Agency (IRA). IRA organiserades som en typ av vertikalt integrerad Internetnyhetskedja.

4. Förfalskade och falska nyheter

”Fake News” är ett koncept som spreds under 2016 års amerikanska val och innehåller både en snedvridning av objektiva sanningar och vilseledande historier. Spridning av förfalskade och falska nyheter är möjligt på sociala medier eftersom de vanligtvis inte kontrollerar publicerade inlägg och kan användas för att nå en bred publik. Det är särskilt problematiskt om falska nyheter kan skapa en ”trend” på sociala medier eller då de också publiceras i vanliga medier. Ansvaret för sociala medier, till exempel för innehåll, diskuteras. Idag erkänner Facebook och Twitter att de inte längre är enbart plattformar utan ansvar för innehållet, men de erkänner ännu inte att de är förläggare i den meningen att de skulle ta ansvar för riktigheten i den information de vidarebefordrar.

5. Strategiska informationsläckage

Information som stulits och erhållits genom cyber och traditionellt spionage (dokument, meddelanden, bilder och videor) kan läckas ut till allmänheten för att påverka opinionen och debatten. Konsekvenserna av sådana läckor kan vara allvarliga, från att undergräva den operativa säkerheten till att underminera förtroendet för landets politiska system och statliga ledning. Informations läckor kan användas för att uppnå politiska mål och har spelat en viktig roll i till exempel ryska hybridhot kampanjer mot utländska politiska processer.

I USA har ryssar spionerat på politiska organisationer och individer och genomfört strategiskt läckage för att påverka den civila diskursen och skada den demokratiska processen i USA. Ryssarna publicerade stulet material via Wikileaks och sina egna sponsrade webbplatser, Guccifer 2.0 och DCLeaks.com. Under det franska presidentvalet läckte ryssarna stulna uppgifter från Macrons kampanj strax före valet.

6. Finansiering av organisationer

Många stater finansierar organisationer eller tankesmedjor som främjar deras åsikter. Faktum är att presentationen av idéer som främjar landets intresse är ett av de äldsta verktygen för politiskt och socialt inflytande. Ryssland och Kina har aktivt använt denna metod för att sprida information om sina egna perspektiv i väst. År 2015 finansierade Peking öppningen av en kinesisk tankesmedja som heter Institute for American Studies in China (ICAS) i Washington. Ryssland stöder flera liknande organisationer i EU-länderna. År 2006 grundade Ryssland den så kallade World Coordinating Council of Russian Countrymen för att samordna kommunikationen mellan ryska organisationer utomlands med den ryska regeringen. Kreml-inkubatorn, kallad Russian Institute for Strategic Studies (RISS), har kontor i de baltiska länderna. Man misstänker att den har försökt hindra Montenegro från att gå med i Nato, att påverka det bulgariska valet och att hindra Sveriges ansträngningar att stärka banden med Nato-länderna.

Sådana här institutioner är ett sätt för finansierande länder att sprida sina idéer och åsikter, eftersom de kan delta i den politiska debatten i sina mål länder. Många av dem har inflytelserika politiska eller andra påverkare från givarländerna i sina styrande organ.

7. Påverkan av politiska partier, även genom finansiering

Vissa länder försöker också påverka främmande länder genom politiska partier som de har nära band med eller som de finansierar för att partierna strävar till finansieringslandets intressen och mål. Till exempel misstänks ryssar för att ha finansierat partier i många länder i f.d. Sovjetunionen. Frankrikes Marie Le Pen ultrahöger National Front har enligt uppgift fått lånepengar för sin verksamhet, från ryska banker. Partier som stöds på detta sätt kan representera hela spektret av det politiska området och man behöver inte nödvändigtvis ha formella avtal med dem. Ideologiska överväganden är mindre viktiga än deras förmåga att hjälpa de utländska finansierande ländernas verksamhet i mål landet.

8. Organiserad protest och separatistiska rörelser

Etableringen och stödet av protest eller separatistiska rörelser kan också användas som ett medel för hybridpåverkan. Ryssland har till exempel använt detta verktyg 2016 för att stödja anti-EU-grupper i den holländska folkomröstningen om handel med Ukraina. Även i Bulgarien misstänks demonstrationsrörelsens informationskampanj mot skiffergas ha finansierats av ryssarna.

9. Inflytelserika personer (t.ex. ryska oligarker, mafia etc.)

Ett viktigt sätt att påverka är kontakten med landsmän som bor och arbetar utomlands som har kopplingar till politik, affärer, media, handel och till och med organiserad brottslighet. Dessa människor agerar som agenter, upprätthåller nära relationer med lokala samhällen och, när så är lämpligt, agerar som påverkare inom sina egna områden och i slutändan i politiska processer. Sådana individer och de företag de äger kan ha en betydande inverkan på mållandets ekonomi och samhälle. Till exempel har en rysk-grekisk affärsman som tillhör det ryska parlamentet och partiet Förenade Ryssland, gjort betydande investeringar i den grekiska ekonomin.

10. Religiösa samfund

Kyrkor och olika religiösa samfund har alltid spelat och spelar fortfarande en viktig roll i landets politiska struktur i många länder. Detta är centralt i islamiska länder som Iran, Saudiarabien och Egypten. Även i Turkiet växer religionens betydelse i politisk verksamhet. I många länder i Fjärran Östern har religioner ett stort inflytande. Den ryska staten och landets ortodoxa kyrka har liknande utrikespolitiska mål. 2003 inrättades en arbetsgrupp mellan den ryska ortodoxa kyrkan och den ryska ledningen för att underlätta samarbete om utrikespolitiska initiativ. Den ortodoxa kyrkan har spelat en viktig roll när det gäller att upprätta förbindelser mellan Grekland och Ryssland. I Grekland har det högerextrema Golden Dawn Party upprepade gånger hänvisat till de religiösa band mellan greker och ryssar som gör länderna till naturliga och historiska allierade.

11. Cyberverktyg och informationsnätverk

Se nästa kapitel för information.

12. Ekonomisk påverkan (sanktioner, lån, donationer, utvecklingsbistånd etc.)

Medel för ekonomisk påverkan kan vara användningen av utländskt bistånd och andra resurser för att sätta press på den utländska regeringen. Detta verktyg är inte nya, men är fortfarande det viktigaste och effektivaste verktyget för att påverka beslutsfattandet i ett annat land. Ekonomiska konsekvenser är inte begränsade till sanktioner och handel utan inkluderar även andra sektorer som energi och turism. USA har länge använt ekonomiska sanktioner mot främmande länder, som har utvecklats för att vara mer aktiva och riktade, till exempel genom att tillämpa dem direkt på specifika individer.

Den gemensamma omfattande handlingsplanen mot Iran är ett bevis på att ekonomiska medel är effektiva. Sanktioner som införts av Förenta staterna, EU och FN påverkade den iranska ekonomin, och Iran gick med på sina kärnkraftsförpliktelser i utbyte mot att upphäva sanktionerna mot kärnkraftssektorn. Rysslands hybridkrig mot Ukraina använde också ekonomiska medel för att pressa det ukrainska ledarskapet att överge EU-integrationen. Ryssland använde billig naturgas och lån för att pressa president Janukovitj att överge förhandlingarna om ett associationsavtal mellan EU och Ukraina.

Kina använder också ekonomisk makt som ett sätt att påverka internationell politik. Man har försökt straffa Sydkorea i syfte att motverka införandet av det amerikanska THAAD-missilförsvaret. Peking minskade kinesisk turism till Sydkorea, förbjöd konserter av det koreanska K-Pop-musikbandet i Kina, censurerade sydkoreansk tv och kinesiska företag bojkottade sydkoreanska varumärken och varor. Även om dessa sanktioner var ”informella” ledde de till att Sydkorea gick med på militära restriktioner i utbyte mot att upphäva Kinas sanktioner.

Effektiviteten av ekonomisk påverkan beror på sårbarheterna i mål-landets ekonomi. Nordkorea, till exempel, är mindre påverkat av ekonomiska sanktioner eftersom landet är en så liten del av världsekonomin. Irans ekonomi är mer knuten till den internationella ekonomin, varför sanktionerna var effektiva. På samma sätt gjorde Ukrainas beroende av rysk naturgas och dess skulder till Ryssland Ukraina mycket sårbart för ryska sanktioner.

Ekonomiska medel kostar användaren mycket, varför andra verktyg som desinformation, cyberoperationer och politiska medel ofta är mer attraktiva sätt att påverka med. De har en större potential att påverka mål-landets politik till en mycket lägre kostnad jämfört med ekonomiska investeringar eller militära åtgärder.

13. ”Ställföreträdare” (proxies), legosoldater och icke erkänd krigföring (proxy war)

Användningen av ställföreträdande aktörer och icke erkända konflikter som ett sätt att påverka är mycket gammalt och väletablerat. Under det kalla kriget såg amerikanerna och ryssarna till att deras trupper aldrig kom i kontakt med varandra, och därför ägde det mesta av konflikten mellan dessa länder rum genom ”ställföreträdare” – senare under det kalla kriget, mestadels i Afrika och Centralamerika. Under de senaste åren har användningen av olika privata företag som tillhandahåller militära tjänster (Blackwater, Wagner, etc.) och legosoldater (mercenaries) också ökat. Dessa används inte bara av USA och Ryssland utan också av andra militärt starka länder.

Som ställföreträdare kan agera stater och paramilitära organisationer, politiska partier eller rebellrörelser och separatistgrupper, liksom legosoldater som får ekonomiskt och väpnat stöd och som har lämpliga åsikter eller vars egna intressen är i linje med en utländsk stats. Ställföreträdare kan också användas för att samla information och utöva politiskt inflytande i ett främmande land.

Ryssland har finansierat och utrustat paramilitära organisationer för att främja sina intressen i sina perifera regioner. Den mest aktiva har varit motorcykelklubben Night Wolves. Det är en extremistisk grupp med nära band till det ryska ledarskapet. Medlemmar av gruppen som verkade i regionen under Krimkrisen hävdade att de höll en fri och rättvis folkomröstning och hjälpte lokalbefolkningen i kampen mot lokala fascister. Den paramilitära gruppen i Donetsk-regionen i Ukraina (ryska ortodoxa armén) har öppet försvarat extremism och motsatt sig västerländskt inflytande i regionen. Teamet har utbildning i spaning, försvar och prickskytte.

I många länder ingår specialstyrkor i landets väpnade styrkor, underrättelsetjänster eller säkerhetstjänster. Även de arbetar ofta i hemlighet, till exempel genom att täcka ansikten och utan att använda militära insignier. Sådana åtgärder gör det möjligt för staten att förneka det, vilket undergräver mållandets förmåga att reagera på det utan verifierbar information om dessa specialstyrkors insats.

Ett icke erkänt krig (proxy-war) är nästan alltid förknippat med användningen av ställföreträdare. Dessa ersättare erkänns inte, men deras medverkan är en ”allmän hemlighet”. USA: s stöd på 1980-talet till de som kämpade mot den kommunistiska regimen i Nicaragua kontragerillor och Mujahedin-gerillor (islamiska krigare) som kämpar mot den sovjetiska ockupationen i Afghanistan var en sådan ”allmän hemlighet”. När USA inte erkände sitt stöd kunde diplomatiska relationer upprätthållas som om inget hemligt stöd hade ägt rum. Ryska ”små gröna män” på Krim 2014 eller de så kallade ”separatisterna” i östra Ukraina hör till samma kategori, även om Ryssland har gjort stora ansträngningar för att försöka bibehålla uppfattningen om att dessa är oberoende av Ryssland.