Ryssland erövrade och ockuperade Krimhalvön som tillhör Ukraina i en överraskningsattack 2014. Som ett resultat av detta beslutade Nato vid toppmötet i Wales 2016 att gruppera en multinationell stridsgrupp i varje baltiskt land och Polen som en framtung närvaro (EFP). Närvaron av trupper från andra Nato-länder var tänkt att hålla tillbaka Rysslands eventuella offensiva avsikter. Varje stridsavdelning består av en utsedd ledande nation som ställer upp med ungefär hälften av avdelningens styrka, samt mindre element som flera andra Nato-nationer bidrar med. Syftet med Natos närvaro på land, till sjöss och i luften är att öka situationsmedvetenhet, samverkansförmåga och reaktionsförmåga. Verksamheten för de stridsförband som är stationerade i Polen och de baltiska länderna leds av högkvarteret för Natos nordöstra armékår, som ligger i Polen.

När Ryssland inledde ett fullskaligt krig mot Ukraina i februari 2022 beslöt Nato att etablera multinationella stridsgrupper även i Slovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien. Vid toppmötet i Madrid sommaren 2022 beslöts att alla åtta stridsgrupper ska förstärkas till brigader vid behov. Det beslöts att upprätta förhandslager av krigsmaterial i de östra Nato-länderna.

Sedan krigets början har luftövervakningen av de baltiska länderna också förstärkts. Andra Nato-länder har växelvis varit ansvariga för den fredstida luftövervakningen av de baltiska länderna sedan de baltiska länderna gick med i Nato 2004. Verksamheten är koncentrerad till Šiauliai-basen i Litauen, och Ämari-basen i Estland och Lielvārde-basen i Lettland är också tillgängliga.

Nato-trupper i de östra medlemsländerna 2022. Bildkälla: beskärning av NATO-bilden